Spjälskydd eller inte?

Har någon någonsin skadat sig pga frånvaron spjälskydd?

...och på vilket sätt skulle spjälskydd "döda"?

Sy ett eget spjälskydd av ett tyll. Det lär inte vara så mysigt, men förhindrar armar och ben från att sticka ut genom spjälorna samtidigt som det släpper in luft om nu det skulle vara problemet med klassiska madrasserade spjälskydd.

Detta har inte med spjälsängen att göra, men jag vill ändå säga det. Barn och människor skadar sig värre ju tyngre och längre de blir. Om man pga överbeskydd inte upplever lite ofarlig smärta och obehag som litet barn så riskerar man två saker:
- att bli en person som inte vågar tro på sig själv.
- att pga bristande erfarenhet senare i livet inte förstå när man utsätter sig för allvarligare risker.

Barn måste få ramla och slå sig när de är små. 

Är inte helt säker på att jag förstår vad du syftar på eller skriver, men som jag sa i inlägg #6; Detta har inte med spjälsängen att göra.

...och jag tror för övrigt personligen inte att små barn ligger bäst i spjälsäng, utan mellan mamma och pappa. Skulle det innebära en ökad risk för "spädbarnsdöd" så väger den risken lätt gent emot den vinst i trygghet och anknytning som jag är övertygad om är så mycket mera värd.

Vilket inlägg? Andra stycket i inlägg #9 är OT men kom med eftersom jag ändå skrev svar till dig. #6 skrev jag för att många mammor (utan att veta något om TS) är osunt överbeskyddande.

I en global värld där alla kan kommunicera med alla måste vi lära oss att värdera och prioritera på ett vettigt sätt. Du kan hitta exempel på alla tänkbara konstigheter som folk har dött av, men det innebär inte att du måste förhålla dig till det. När det gäller mat och droger (tobak och alkohol) så kan de flesta av oss förhålla oss på ett vettigt sätt till dessa, men när det gäller spädbarn så tenderar vi att överdriva risker och betydelsen av åtgärder.

Människan (och alla andra djur) är konstruerade så att när vi andas in vår egen koldioxidbemängda utandningsluft igen så ska vi känna obehag och ångest (en överlevnadsinstinkt). Ett friskt barn vaknar och skriker om det inte kan komma undan en sådan situation genom att få undan ett täcke eller vända på huvudet för att få frisk luft. När det gäller forskning kring plötslig spädbarnsdödlighet så har massor av undersökningar genom åren pekat åt alla möjliga håll, så något avgörande kan vi nog inte göra åt det. Riktigt vad PSD är vet man ju inte, men om det är att barnet bara slutar att andas och/eller att det är den där överlevnadsinstinkten som inte slår in så kvävs ju barnet av egen kraft, och man kan inte med säkerhet veta om det har varit pga ett täcke eller en förälder.

En teori är att PSD triggas av att barnet är för varmt, och det är ju svårt att hantera till fullo så länge man har ett täcke och barnet kan röra sig. Egen säng, en tjock pyjamas, sockar och vantar kan ju säkra en viss kontroll, men det är ju förbannat opraktiskt.

Jag är inte barnpsykolog, men jag känner ju själv hur otroligt starkt skönt det var att ha vårt barn intill mig på natten, och jag misstänker att den känslan är minst lika stor, och kanske även viktig, för det lilla barnet. Men som du säger, du som ammar kommer nog att knyta an till ditt barn ändå. Jag ser det mer ur en pappas perspektiv.