Frustrerad över hur lätt andra blir gravida!!!

Ja, visst är det lite lyxigt nästan att kunna få så mycket hjälp att få barn. Bara synd att de som inte behöver hjälpen förstår hur lyckligt lottade de är alla gånger. Det är som sagt väldigt, väldigt få som inte lyckas någon gång, så gravid blir du med största sannolikhet. Det kan ta tid, men plötsligt händer det. 

Jag tror att du slår huvudet på spiken där. Ovissheten om det någonsin kommer att hända är det värsta, och man kan ju omöjligt släppa den oron förrän man sett att man verkligen kommer att få sitt barn. Vet man att det kommer förr eller senare klarar man väntan, men ovisshet är tortyr. 

Jag känner igen känslan av att "alla andra springer om en", även om man inte vill att barn ska kännas som en tävling. I gengäld tror jag att många som behövt kämpa för att få sitt barn är mer förberedda när det väl händer och känner en större tacksamhet för barnet man fått. Du kommer alltid att veta hur mycket du längtade. Du kommer alltid att veta hur ni kämpade för detta barn långt innan det fanns. Till och med graviditeten kan bli lättare just eftersom du vet hur hårt du kämpat för att nå dit, och kanske tar du tillvara på tiden bättre med ditt barn. Det är få saker man genomgår i livet som inte för något gott med sig, hur mycket smärta det än innebär. 

Jag föredrog digitala tester just för att slippa tolkningen, så det kan definitivt vara värt ett eller ett par försök. För vissa hjälper det att byta märke på testet, som jag förstått det i alla fall. Sen kan du ju använda dem mest för att dubbelkolla om det verkar bli någon ägglossning eller inte och ha sex regelbundet för säkerhets skull. 

Ett annat tips när det tar tid att bli gravid är att försöka så gott det går att ha bra sex. Ha inte sex för att ni måste, utan för att det är mysigt. Ju mer man tvingar sig, ju svårare blir det med tiden. Ju bättre sex ju lättare är det att ha det ofta och därmed maximera chanserna att bli gravid. Lägg extra tid, möda och eventuellt pengar på att göra roliga och romantiska saker tillsammans och försök att få sexlivet till något ni båda uppskattar :)

Hur ofta tänker du tanken att du är tacksam för dina barn för att du kanske inte skulle ha fått några alls? Att kanske du inte skulle ha fått uppleva den här fantastiska delen av livet över huvud taget?

Svara ärligt. Är det dagligen eller upp till flera gånger om dagen?

Jag kan förstås inte tala för någon annan än för mig själv och jag går inte runt och tänker att jag älskar mina barn mer än vad andra föräldrar gör. Men jag tänker dagligen på hur tacksam jag är på ett sätt som jag förmodligen inte hade gjort om det hade varit en "hoppsan".

I allmänhet känner man mer tacksamhet för saker som är svårare att uppnå ja. Plus att om man får ett "hoppsan"-barn kanske man märker att man ångrar sig ("man ångrar aldrig ett barn" är inte sant) eller att livet faktiskt blir väldigt mycket jobbigare på ett sätt som nog man kan acceptera lättare om man lagt ner enormt mycket tid och möda på att nå dit.