Frustrerad över hur lätt andra blir gravida!!!

Jag förstår att det inte alltid är kul att lätt bli gravid. Jag förstår att det måste leda till många beslut man kanske inte alltid vill ta och kanske inte är en välsignelse alla gånger. Med det sagt känns det inte som att du förstår den enormt djupa sorg man känner som ofrivilligt barnlös. Den finns med en 24 timmar om dygnet 365 dagar om året och är tillräcklig för att inte orka leva mer. Det är nattsvart sorg som dessutom missförstås av alltför många i omgivningen. Mitt i en av de största tragedier man behöver genomlida i sitt liv blir man dessutom skuldbelagd för att man har den och kanske inte kan glädjas så mycket med andras graviditeter och för att det upptar stor del av ens liv, för att inte tala om alla "tips" man får för att "bli fertilare" som i många fall leder till en fullständig nedbrytning av psyket och i slutänden direkt kroppshat eftersom den förbannade kroppen inte ens kan bli gravid. Inte så klädsamt att lägga dig i diskussionen alls, tycker jag. 

TS: Jag känner igen din frustration, och du ska veta att du är långt från ensam om att känna den. Vi alla som har någon form av svårighet att bli med barn känner nog så i viss utsträckning. 

För mig tog det tre år att bli gravid, och det behövdes IVF för att nå dit. Jag är tacksam varje minut för att det verkar som att jag inte kommer förbli barnlös i hela mitt liv, men än har jag inte pustat ut. 18 dagar kvar till BF och jag kommer inte tro att jag är i mål förrän jag har mitt mirakel i famnen. 

Jag har några råd jag skulle vilja dela med mig av, och jag hoppas att du inte tar illa upp, i så fall ber jag om ursäkt. 

1. Låt inte människor trampa på dig. Det är få som inte själva haft problem att skaffa barn som förstår hur smärtsamt det är att ens prata om graviditeter och barn. Far du illa, som det verkar som att du gör, säg till. Var öppen mot dina nära och kära med att det är ett jobbigt ämne för dig och att de helst får låta det vara. Du är inte missunnsam mot någon, det är bara för jobbigt att påminnas om allt man går miste om. 

2. Lyssna inte på alla tips. Visst finns det saker som påverkar fertiliteten i viss utsträckning, men det är få saker som påverkar så till den milda grad att man aldrig lyckas. Ju fler tips man lyssnar på ju mer bryter det tillslut ner en. Accepterar man att det kan ligga sanning i råden (t.ex. att äta bara ekologiskt, stressa mindre, motionera mera m.m.) accepterar man även att man själv är ansvarig för att det inte fungerar. Det är extremt destruktivt. Det mesta är rena myter. Funkar det inte så beror det i regel på något du inte kan påverka. 

3. Skuldbelägg inte dig själv. Du skriver att du kanske borde ta tag i t.ex. yoga eller något för att stressa av, men det är inte där skon klämmer. Det är bra för dig som person att slappna av och må bra, men den oron du beskriver påverkar inte fertiliteten nämnvärt. Jag gick in i väggen så jag slutade ägglossa, och det är klart att vi aldrig kunnat bli med barn på egen hand utan ägglossning, men den oron du beskriver har nog vi allihop som försöker skaffa barn. Hade det varit ett hinder för graviditet hade nog ingen blivit gravid någonsin. 

4. Ta hand om dig. Inte för att du ska bli gravid, utan för att du ska överleva till den dag du blir det. Få saker är så tärande som detta, och du kan behöva orka länge. Därefter ska du orka bli mamma. Vårda din relation till din partner och se till att ni alltid är starka tillsammans, för ni behöver varandras stöd mer än någonsin. Ha annat i livet att leva för så du inte dör inombords varje gång testet blir negativt eller mensen kommer. Lägg inte livet på is ända tills du blir gravid, för då riskerar du att missa mer än du i slutänden är beredd att missa. 

5. Sök hjälp. När ni försökt mer än ett år utan att det gått har ni rätt till att göra en fertilitetsutredning. Jag ser att du ska till gyn - bra! Men leder inte det till något - sök hjälp hos en fertilitetsklinik. Det är få ställen där man blir så förstådd i sin problematik som där, och bara bekräftelsen på att man inte är ensam är guld värd. 

Jag hoppas att det snart löser sig för er alldeles på egen hand. I annat fall finns det fantastiskt bra hjälp att få. Det är ganska osannolikt att du aldrig kommer att få barn, de allra flesta lyckas tillslut. Stort lycka till :) 

Ja, visst är det lite lyxigt nästan att kunna få så mycket hjälp att få barn. Bara synd att de som inte behöver hjälpen förstår hur lyckligt lottade de är alla gånger. Det är som sagt väldigt, väldigt få som inte lyckas någon gång, så gravid blir du med största sannolikhet. Det kan ta tid, men plötsligt händer det. 

Jag tror att du slår huvudet på spiken där. Ovissheten om det någonsin kommer att hända är det värsta, och man kan ju omöjligt släppa den oron förrän man sett att man verkligen kommer att få sitt barn. Vet man att det kommer förr eller senare klarar man väntan, men ovisshet är tortyr. 

Jag känner igen känslan av att "alla andra springer om en", även om man inte vill att barn ska kännas som en tävling. I gengäld tror jag att många som behövt kämpa för att få sitt barn är mer förberedda när det väl händer och känner en större tacksamhet för barnet man fått. Du kommer alltid att veta hur mycket du längtade. Du kommer alltid att veta hur ni kämpade för detta barn långt innan det fanns. Till och med graviditeten kan bli lättare just eftersom du vet hur hårt du kämpat för att nå dit, och kanske tar du tillvara på tiden bättre med ditt barn. Det är få saker man genomgår i livet som inte för något gott med sig, hur mycket smärta det än innebär. 

Jag föredrog digitala tester just för att slippa tolkningen, så det kan definitivt vara värt ett eller ett par försök. För vissa hjälper det att byta märke på testet, som jag förstått det i alla fall. Sen kan du ju använda dem mest för att dubbelkolla om det verkar bli någon ägglossning eller inte och ha sex regelbundet för säkerhets skull. 

Ett annat tips när det tar tid att bli gravid är att försöka så gott det går att ha bra sex. Ha inte sex för att ni måste, utan för att det är mysigt. Ju mer man tvingar sig, ju svårare blir det med tiden. Ju bättre sex ju lättare är det att ha det ofta och därmed maximera chanserna att bli gravid. Lägg extra tid, möda och eventuellt pengar på att göra roliga och romantiska saker tillsammans och försök att få sexlivet till något ni båda uppskattar :)

Om du läser vad jag skriver så har jag inte skrivit "alla ofrivilligt barnlösa känner mycket mer tacksamhet över sina barn än de som har lätt att få barn". Jag har skrivit att många gör det. Ett exempel: i föräldragruppen vi varit i upplever jag definitivt att vi som kämpat för våra barn är oerhört tacksamma över att vi kräks upp tarmarna varje dag och har foglossning från helvetet medan "hoppsan"-kategorin ofta (men självklart långt från alltid) är väldigt besvärade av allt och knappt står ut. Detsamma känner jag när jag träffar folk med barn, att de som får dem enkelt kan haspla ur sig väldigt okänsliga kommentarer om att livet med barn suger medan de som haft det svårt kan svälja ner det allra jobbigaste treårstrotset med ett leende. 

Du skriver senare att du förlorat barn både tidigt och sent i graviditeten. Du har inte heller haft det lätt. Att ha lätt att bli gravid är inte detsamma som att man har lätt att få barn. Du har känt smärtan och du har själv behövt kämpa låter det som. Därmed förstår du också hur bräckligt livet är, att barn inte är en självklarhet och att du är lyckligt lottad som fått dem. Det var precis det jag menade, tack för att du satte bra ord på det :) 

Jag håller med dig. Alla barn, oavsett hur de kommit till, kan vara älskade så himla mycket eller knappt alls. Men att lyckas när man verkligen kämpat tror jag lämnar en eftersmak under mycket lång tid rent generellt. Jag tänker knappt på att jag är tacksam över att jag har rent kranvatten att tillgå dagligen förrän jag är utomlands där det inte finns eller är i en stuga på landet där det inte finns rinnande vatten. Jag förstår inte hela, fulla värdet av det förrän det inte finns. Min psykolog på MVC sa också att vi som haft svårt att bli gravida ofta är så oändligt tacksamma i våra graviditeter, just för att vi levt i en värld där det varit en omöjlighet, hur tuffa graviditeterna än är, och hon träffar ju bara en massa mödrar dagarna i ända. 

Och det är väl klart man kan vara väldigt tacksam för sina barn även fast de kommit till genom "hoppsan" :)Fint av dig att klumpa ihop folk när du själv uppenbarligen inte gillar detsamma. Argumenten känns rätt tomma då. Det är ett allmänt konstaterande att det är en fruktansvärd prövning i livet att inte kunna skaffa barn och att man påminns om vilket mirakel det är att barn ens blir till? Det känns som att det är du som inte förstår hur ont det gör att inte kunna få de där barnen som du uppenbarligen älskar så högt. Tänk dig livet utan dem, så har du verkligheten från de ofrivilligt barnlösas sida.