Vi som planerar äggdonation 2016

Jag tänker tvärtom. Bår första ÄD fick vi se bild på donatorn som ca fyraåring. På vårt garantiförsök fick vi bara veta hårfärg, hårstruktur, ögonfärg, kroppstyp samt längd och yrke. Vi fick välja mellan två. Känns konstigt att inte ha fått tagit ställning till drag eller utseende på de två bullar jag har i ugnen.

Så negativt som det bra kan vara. Nu är det alltså dags för andra saker i livet. Hur ska det gå? Har ändå känt att ömhet i brösten har ökat de sista dagarna så hade ett litet hopp. Hur ska det gå? Efter tio år. Men vi har ett barn och vi började sent i livet med denna karusellen. Nu hoppar vi av. Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni andra får alla de barn ni önskar. Håller tummarna särskilt för er som ruvar nu. Tack för all stöttning i tråden.

Japp! Ni hade rätt! Gravid!

Plusset blev starkare än kontrollstrecket så vi får hoppas att det betyder att det är en stark rackare som hänger kvar!

Det här är ju jätteläskigt ju!!

Tack allesammans!

Man kan väl säga att det är lite skräckblandad glädje här. Nu har liksom nästa steg i oroandet tagit fart. Kommer det verkligen gå hela vägen denna gången? Kan det verkligen vara vår tur nu?!

Klinikens testdag är ju inte förrän 3/10, vilket känns jättelänge bort. De sätter alltid 3 veckor. Kommer testa då också för att vara på den säkra sidan.

Om jag började med lutinus 8/9 och satte in ett 5-dagars 12/9, visst är det 8/9 som jag ska räkna som "äl"? Blir det då 25/8 som räknas som mensens första dag? Eller 24? Har bara gjort ett FET tidigare som inte tog sig så blir osäker på hur jag ska räkna.

Sjuttiosjuan, hoppas att du får besked snart om "skörden! Lycka till!

Ja, visst är det märkligt hur man reagerar när det är något som man jagar så hårt. För vår det är det ju det att jag redan har varit gravid 5 ggr som blivit 3 utomkveds och 2 ma, så det känns liksom inte särskilt säkert att det går bra. Känslan av "vad kommer gå fel denna gången?" är ganska stor. Ska försöka slappna av och njuta lite också. Det som hände tidigare hände med mina egna ägg, så denna gången borde det vara större chans att det går vägen. 

Grattis själv! Hur långt gången är du nu?

Tack, då verkar det stämma med mina teorier om hur man räknar. Det kanske diffar en dag, men det får kliniken hjälpa mig med att räkna ut sen. Jag ska ju inte kontakta dem förrän 3/10. 

Jaha då är vi igång. Börjat med förberedande mediciner för några dagar sen och på fredag åker vi för koll och lämna spermier.
Har så många tankar om de här med ÄD. Svårt att acceptera att det blev så här men tänker att när det väl går vägen så släpper jag väl det. Hur tänker ni?
För mig har det varit ett jätte jobbigt beslut och även när jag bestämt mig så har jag dragit på det månad efter månad. Hade det inte varit för att jag verkligen känner att jag har åldern emot mig så hade jag nog behövt bearbeta detta ett tag till men klockan tickar och jag känner att jag inte längre har nått val om vi ska få barn.

Nu är jag inte gravid än, men svarar ändå:)

Våra närmsta vänner vet, men inte familjen faktiskt. Inte än iaf.

Jag tänker att de närmsta vad gäller familj och vänner bör veta, svårt hålla sånt hemligt. Dessutom tänker jag om en olycka händer eller organtransplantation, och barnet skadas behöver man ju kunna tala om att det är äd, man vet kanske inte nåt om sjukdomshistorik hos donatorn.

Men tänker du berätta för barnet men inte så många fler?

I väntan mellan IVF och ÄD, som för oss rörde sig om något år, pratade vi ganska öppet om att det var ett alternativ. När vi sen var igång så berättade inte jag för någon, mest för att jag tidigare låtit alla veta vad vi går igenom och då står man där med full insyn i misslyckandet. Min sambo däremot berättade för sina vänner, som inte haft någon insyn i våra tidigare behandlingar. När det blev plus så berättade vi allt för våra familjer och några nära vänner. Tanken var att vi skulle vara öppna med att det var ÄD, men jag blev så jäkla provocerad av att jag knappt hann berätta att vi var gravida innan folk frågade hur det gått till. Kände plötsligt att vi inte har mer redovisningsskyldighet än andra, så jag slutade svara och uppgav bara att barnet kommit till av hårt kämpande och en oändlig kärlek. Nu är istället planen att berätta för sonen först så får han berätta för de han vill. Vi tänker att han ska växa upp med informationen om att vi fått låna ett ägg som det mest självklara i hela världen, för att avdramatisera det hela. Han har redan nu som 2-åring böcker om ÄD som ett naturligt sätt att föra det på tal.