Vi som planerar äggdonation 2016
Hej!
Här kommer ett långt inlägg om vår historia kring äggdonation. Jag har läst och följt denna tråden utan att delta aktivt men jag tänkte att det kanske är dags nu. Jag har själv lärt mig massor genom att läsa i forum och jag har känt tröst av att läsa andras berättelser och historia.
Jag och min mans historia är att vi har genomgått fem stycken ?vanliga? ivf:er innan vi gick över till äggdonation. Mitt amh var under 0,2 när vi började. Av de fem hormon stimuleringarna vi gjorde ledde bara två till ägguttag. (Det bildades för få ägg de andra gångerna). Och det blev bara ett ET av de två ägguttagen. Och under dessa tre år som vi försökte fick vi två tidiga missfall. Ganska tidigt i processen förstod jag att det inte kommer lyckas men eftersom min man inte ville göra äggdonation fortsatte vi med ivf tills kliniken sa att det inte var någon idé längre. Det var en extremt slitsam tid som kantades av hopp och förtvivlan. I slutet fanns bara förtvivlan och panik kvar inom mig. Det tär minst sagt på en relation att kämpa och gå igenom misslyckande efter misslyckande. Men vi lyckades hålla ihop och idag är vi starkare än någonsin.
Efter allt vi hade gått igenom av misslyckanden så ändrade sig min partner och var positiv till att försöka med äggdonation. Då började det stora sökandet efter att hitta en klinik som kändes bra. Alla har vi olika önskemål när vi letar klinik. För mig var det viktigt att få se bild på donatorn både som barn och vuxen, få veta om utbildning, intresse och familjehistoria. (Jag vet inte om vissa tycker det är ytligt att vilja se bild men för mig kändes det alldeles för abstrakt att inte göra det, jag ville i största möjliga mån att donatorn skulle likna mig till utseende och även intresse.) Det var även viktigt att staden vi valde skulle vara rolig att och fin att åka till. Jag hade ställt in mig på att vi skulle behöva åka dit massa gånger efter misslyckade försök och då ville jag att staden skulle vara fin att turista i. Min man önskade en klinik med icke anonyma donatorer som i Sverige.
Jag mailade och kontaktade nästan alla stora kliniker i eruropa och la ner extremt mycket arbete på att hitta något som kändes hundra procent bra. Under en längre tid lutade det att välja kliniken ava i st Petersburg. Jag hade kontakt med dom i två omgångar och frågade massa frågor. Men efter att ha läst även mycket i engelska forum om äggdonation på nätet hittade jag en klinik som hette Intersono som ligger i Lviv. Denna klinik hade både anonyma donatorer och icke anonyma. Man fick se bilder och även mer informationen om donatorn. Ungefär samma som St Peterburg förutom att man även fick se vuxenbilder. Det klickade med en gång jag skrev till den kliniken. (Jag hade innan skrivit och haft konversation med massa olika kliniker utan att känna att det kändes hundra. Många gånger kändes det för kommersiellt och opersonlig.) Koordinatorn var jätte bra och svarade snabbt på mina frågor. Jag fick svar samma dag eller dagen efter hela tiden när jag skrev. Och jag frågade massor;) Kliniken tar mest emot patienter från Storbritannien, Tyskland, USA och Skottland. Dom hade inte haft några svenskar tidigare och de gör heller ingen reklam här som ava i st Peterburg gör.
Efter att ha tittat på donatorerna i deras ?webbkatalog? och frågat alla mina frågor hittade vi en donator som var väldigt lik mig i både utseende och intresse. Tyvärr hade hon valt att vara anonym men vi valde ändå henne eftersom precis allt annat stämde. Efter valet gick processen väldigt fort. Jag blev guidad steg för steg så egentligen var det inget som kändes jobbigt, förutom att allt var så nytt. Koordinatorn svarade hela tiden väldigt snabbt på mina frågor och guidade mig.
Första gången vi åkte dit var jag lite orolig hur det skulle se ut. Vi hade våra fördomar om hur ukraina kan se ut men oj vad vi hade fel. Nu är Lviv verkligen inte representativ för resten av landet gissar jag eftersom det är en extremt välmående stad. Vi blev nästan fulla av skratt hur vacker staden var. Staden Lviv ligger i västra ukraina på gränsen till polen. Det är en enorm vacker stad som är upptagen på unescos världsarvslista. Hela staden är full med bevarad italiensk arkitektur från 1700-1800 då Lviv tillhörde österike-ungern. Så det är en fantastik stad att turista i.
Kliniken är nybyggd och toppmodern och läkaren som har hand om äggdonationspatienter var fantastisk gullig och mjuk. Vi gjorde alla våra test och prover där och köpte med oss alla mediciner hem. Här hemma gjorde vi tre ultraljud innan vi åkte dit för befruktning av ägg och insättning. Vi visste inte alls vad vi skulle vänta oss ang. antalet ägg. Jag har blivit väldigt krass med att våga hoppas på något efter alla år av misslyckande, så jag räknade inte med några ägg till frysen. Kliniken har i och för sig som garanti att man får 12 ägg för befruktning i priset man betalar. Och man delar aldrig äggen från donatorn med någon annan utan man får alla äggen själv efter ägguttaget. Dom har både premium donatorer (donatorer som gett resultat av graviditet) och icke premium. Den donatorn vi hade valt hade som mest gett 16 ägg, och det hade blivit två fullgångna graviditeter och en pågående av fyra äggdonationer/ägguttag. En donator får bara donera fem gånger och för oss var det sista gången hon donerade. Vi måste haft världens tur för det blev 20 ägg! Och det blev 20 befruktade som slutade i 15 st till frysen av god och mycket god kvalitet. (Det blev sju stycken femdagars embryon och åtta stycken sexdagars embryon till frysen.) Detta var nog inget standard resultat eftersom kliniken själva sa att detta var extremt bra och inte jätte vanligt. (Ibland kan det bara bli två tre till frysen, och ibland inget.)
Vi valde att bara sätta in ett embryo på grund av alla risker med tvillinggraviditet. Deras rutin är att alltid sätta in 5-dagars embryo, och de flesta väljer att sätta in två. Vi var där en hel vecka för befruktning och insättning. Kliniken har avtal med 4-5 stjärniga hotell i staden som man får stor rabatt på, så boendet blev inte dyrt alls och vi bodde extremt fint.
När vi hade kommit hem var jag helt inställd på att det inte hade lyckats. Jag blödde lite dagen efter insättningen och jag kände mig jätte ledsen för det. Jag var helt inställd på att det skulle krävas flera insättningar innan man lyckas med äggdonation. Men kors i taket så visade mitt blodprov gravid fjorton dagar efter insättningen. Jag gjorde ytterligare ett blodprov två dagar efter för att se att det höjdes korrekt. Nu är jag i v 10+0 men jag vågar knappt tro på det än. Jag är glad inombords men jag vågar knappt uttala det för jag är rädd att få missfall så fort jag börjar tro att det kommer gå bra. Men ultraljuden har sett bra ut än så länge men jag vet ändå att det är långt kvar och mycket kan gå fel. Det jag tröstar mig med är att om det inte skulle gå vägen så har vi flera embryon i frysen för fler försök.
Jag gjorde även en endometrial scratch innan den sista mensen för att öka chanserna för att embryot skulle fästa. Och jag fick även dropp innan för att kroppen inte skulle stöta bort embryot. Dessa två behandlingar tror jag i efterhand inte att man behöver första försöket och det är inte klinikens standard att göra det första försöket, men eftersom jag ville optimera mina chanser så valde jag att göra det.
Oj detta blev ett väldigt långt inlägg:)
Jag hoppas att att någon kan finna lite tröst och hopp i min historia och för er som letar klinik så rekommenderar jag absolut kliniken vi var på, jag kan inte komma på något negativt från första mailet till dagsläget. Sen tror jag absolut att Ava i st peterburg är superbra också, dom var också väldigt duktiga på att svara på frågor och de kändes seriösa och duktiga.
Lycka till alla ni som kämpar! Och grattis alla ni som blivit gravida!