Hoppar gärna in här i tråden.
Har en dotter på 2,5 år som tillkommit genom äd i Huddinge, på det tredje försöket. Har vetat sedan innan tonåren att jag inte kan få barn naturligt så att lyckas få ett barn var mer än jag nånsin drömt om. När vi väl fått dottern väcktes drömmen om ett syskon till henne. Hon var det sista ägget vi hade i Huddinge så därför har vi vänt oss till IVF Riga, där vi nu planerar för vårt tredje syskonförsök i februari.
Löparnörden: Låter ungefär som vår historia; vi gick vår efterlängtade son på 3e äd - försöket, där vi också vetat om länge att biologiska barn för min del var/är uteslutet. Vi har nu ett sista embryo i frysen här i stan, men sen blir det alltså dags att vända sig utomlands.
Ronon: Tack så mycket för reseinfo, o hotelltips! Apropå ett eller två embryon vid återföring; vi har lite medicinska skäl som ev gör det lurigt att sätta in fler än ett, m "risk" för tvillinggraviditet. Jag förstår tankarna kring hur man ska välja; med så klart både ev för- och nackdelar...
Savasana och Mooki: Va kul att det inte är så långt kvar för er! Spännande!
Här har vi ca 1,5 vecka till insättning. Nu börjar man minnas hur långsamt tiden mellan alla moment går (nedreglering, uppreglering, ul, blodprover...); man glömmer /förtränger tydligen mellan gångerna; )
Löparnörden : Vår son är 1,5 år nu; född i juni 2014. Det är väl egentligen ingen 'panik' med syskonförsök men eftersom man har varit med förr ;), så känns det bäst att börja i tid. På sonen väntade vi i ca 3,5 år. Som sagt; väntan är alltid det värsta! Hoppas att ni har lika mycket tur nu då som när er dotter kom till! Hur preppar du för mitten av februari nu då; tycker själv det är svårt att tänka på annat samtidigt som man ju måste det för att inte bli helt knäpp! Här är det ca en vecka kvar till insättning nu.
Bappen: Grattis till insättning och ett jättestort lycka till!! Jo, ruvartiden är en riktig mental prövning helt klart. Hoppas du kan få dagarna att gå hyfsat fort utan att behöva grubbla för mycket över resultat (lättare sagt än gjort, jag vet ?), och att du känner dig bättre!
Är det någon som har erfarenhet av att göra ET när man är förkyld? Jag har ET nu på fredag, har bokat flyg och hotell redan. Nu har jag fått lite halsont och är tjock i näsan, men har ingen feber. Tror inte att jag kommer att få feber heller, känns inte som den sortens förkylning. Förra gången blev jag också sjuk, hade lite feber samma dag som ET. Kliniken sa att det inte var optimalt, men eftersom jag redan var i Riga genomförde vi försöket. Har mejlat kliniken nu och inväntar svar. Så himla irriterande, när allt nu för en gång skull gått bra hittills med fin slemhinna osv så kanske jag inte kommer iväg i alla fall...
Mooki, näe jag informerade inte Huddinge i förväg att jag var förkyld men pratade om det när vi var där för et och fick inga direkta kommentarer om det, i och för sig hade jag ingen feber att tala. Tror du kan känna lugnet så länge du inte har jättehög feber.
Emmm28, tror mycket på att äta nyttigt och göra saker man blir glad av, då tror jag kroppen mår bra också. Spännande att det är så nära för dig. Jag både längtar och samtidigt inte alls är sugen på att börja medicinera om nån vecka:).
Tänkte höra med er andra hur ni gjort med recept på läkemedel som är nödvändiga under behandlingen;
vi har ju gjort våra tidigare försök via landstinget och har alltså inte kontakt med någon privat klinik där vi kan "betala oss till" diverse utredningar/kontroller/provtagningar och receptförskrivning. Att få till provtagning känns relativt lätt, men att få en läkare att "helt hux flux" skriva ut lite läkemedel vet jag inte...? :) AVA i Riga menar att de kan skicka nödvändiga läkemedel med DHL, men hur funkar det? Vad betalar jag för då; läkemedel och transport? Och hur fungerar det rent praktiskt? Känns som det hade varit lättare att få någon att skriva ut nödvändiag preparat här och bara kunna gå till apoteket..!?
En andra fundering jag har är vad Procren-injectioner är för något?
Löparnörden: Precis; det som får en att må bra är väl det man ska satsa på; att göra så mycket mer än det samt att hoppas :), är nog det bästa o enda man kan göra. Jag känner också dubbelt inför hela grejen; det kostar så otroligt mycket att försöka igen rent känslomässigt. Man vet ju hur det varit innan när det misslyckats och även om man kommer ställa sig på benen igen så tar det så mycket kraft. Men så klart; drömmen om ett barn till övervinner den känslan i slutänden så visst kommer man att försöka tills det funkar! Försöker peppa mig själv lite här nu ;) Hade du andra medicinska problem att ta ställning till/förhålla dig till vid sidan av allt detta? Själv har jag diabetes typ 1 sedan många år, så det blir en liten balansgång även där med insulindoser som får justeras o pillas med.
Ha en bra dag allihop!
Hej alla
Läser tråden även om jag inte är så aktiv själv.
Grattis till er som plussat och styrkekramar till er som blöder eller det tungt. Jag blödde själv ca 1 vecka under början av graviditeten med dottern och resultatet är nu en vild 2,5 åring så det kan gå vägen ändå.
Har ätit Estrofem sedan förra tisdagen och igår visade ul slemhinna på 9,1 mm så den 19 är det dags för transfer i Riga. Det 3 syskonförsöket och 6 transfern totalt. Har inte hunnit tänka så mycket ännu men när jag bokade resan blev det plötsligt så nära i tiden och nervositeten börjar smyga sig på.
Hej längtar, tyckommig och tulpa :)
Har inte gjort någon förändring i medicineringen men i november gjorde jag hystetoskopi och era -test som visade att jag skulle göra transfer nån dag senare i cykeln än jag gjort förut.
Åker till Riga kvällen den 18 och hem igen fredag kväll så då är vi förhoppningsvis där samtidigt tulpa. Hoppas du får positiva besked imorgon så du inte behöver skjuta på transfern.
Ja tänk att så mycket som ska klaffa och kan sätta käppar i hjulen och så går månaderna.
Löparnörden: Vet inte om du ser/läser detta men OM så önskar jag dig varmt lycka till på fredag! Jag lämnar över stafettpinnen på torsdag kväll till dig, då vi beger oss hem igen om allt går enligt plan :)