Anser du att public service (SVT, SR, UR) är opartiska?

Det handlar om hur man rapporterar på ett sakligt sätt.

Vi har två uppgifter: en icke-bekräftad andrahandsuppgift om bråk och en uppgift från polisen om att det rör sig om ett mord.

Jag tycker då att man, om man ska rapportera sakligt, inte ska förstora upp den obekräftade uppgiften om bråk samtidigt som man tonar ner polisens uppgift om mord. Man bör beskriva händelsen så som SvD gjorde och som jag hänvisade till några inlägg tillbaka i tråden.

Det var inte jag som lyssnade på Klartext. Det var du som i inlägg 570 länkade till programmet och skrev att SR rapporterat om saken. Varför du valde att lyssna på det nyhetsprogram som enligt dig själv är till för personer med kognitiva funktionsnedsättningar kan nog bara du svara på.

I NA som du nu länkade till läser man följande:

Det var tidigt i fredags morse som polisen larmades om en knivmisshandel på asylboendet i Storå. Offret avled senare av sina skador.

Här har man rapporterat om en knivmisshandel istället för ett bråk. På så sätt anklagar man inte den mördade asylsökaren för att ha bråkat. Jag tycker att det är en bättre formulering.

Här har vi en ny artikel från svt som är intressant att studera:

www.svt.se/nyheter/inrikes/kritik-mot-skarpt-migrationslagstiftning-bryter-mot-barnkonventionen

Regeringen har bett ett antal remissinstanser titta på deras förslag om att göra barnkonventionen till svensk lag. Vilken den samlade bilden från remissinstanserna är framgår inte av artikeln. SVT har endast lyft fram de som är kritiska och som menar att regeringens nya hårdare invandringspolitik inte är förenlig med barnkonventionen.

Man kunde väl önska att även positiva synpunkter på regeringens nya politik, om det nu finns några sådana, kunde få komma med i artikeln. Eller vad säger Bill?

Bland svaren från de instanser som tillfrågats har SVT även lagt till följande:

Svenska Barnläkarföreningen är inte remissinstans men har på eget initiativ skickat in ett yttrande till justitiedepartementet.

- Den här lagen kommer göra det svårt för oss som jobbar med att stötta de här barnen eftersom vi arbetar mycket med att återskapa tillit och framtidshopp. Risken är att vi i vården blir ytterligare vuxna som bara luras eftersom det framtidshopp vi förespeglade faktiskt inte är sant, säger professor Henry Ascher.

Han menar att det är de mest utsatta barnen kommer att drabbas hårdast, till exempel barn med uppgivenhetssyndrom.

- Trygghet och framtidshopp är avgörande för läkningen och med det här förslaget där alla uppehållstillstånd ska vara tillfälliga ger man inte det, säger han.

----------------

Varför är just det här enskilda yttrandet från någon som inte är remissinstans extra viktigt att lyfta fram? Och, framför allt, uttalar sig professorn i egenskap av företrädare för Barnläkarföreningen eller i egenskap av politiskt aktiv inom ett extremistparti?

Artikeln blir osaklig när man utelämnar partibeteckning på personen man låter komma till tals. Tittar man på Valmyndighetens hemsida ser man att han i valet 2014 kandiderade till kommunfullmäktige som representant för det som tidigare hette KPML(r):

www.val.se/val/val2014/valsedlar/K/kommun/14/80/valsedlar.html

En person som företräder en extremistisk ideologi ska rimligtvis inte okritiskt och utan partibeteckning lyftas fram som expert i ett ärende där han inte ens blivit tillfrågad.

Han får naturligtvis komma till tals. Dock bör man upplysa läsaren/tittaren om hans politiska engagemang för ett antidemokratiskt parti. Det är inte någon självklarhet att han kan lägga sina extrema politiska åsikter åt sidan när han ska uttala sig i politiska frågor för Barnläkarföreningens räkning.

Praxis är att sätta ut partibeteckning på partipolitiskt aktiva.

Lite information om artikelförfattaren:

no.wikipedia.org/wiki/Sigurd_Allern

Sigurd Allern... var sentral ved stiftelsen av Arbeidernes Kommunistparti (marxist-leninistene), AKP(m-l) i begynnelsen av 1970-tallet. Allern var partiets leder fra 1973 til 1975.

På grunn av sin tilknytning til AKP(m-l), var Allerns kandidatur til professorstillingen svært omstridt. Norges største avis, VG, tok på lederplass avstand fra Allern som professor. Flere mente at det var en fornærmelse mot ytringsfriheten å ansette en mann som i flere tiår hadde kjempet for at landet skulle bli et kommunistisk diktatur.

Allern engasjerte seg kraftig under og etter den såkalte Valla-saken i 2007. Allern hevdet at dekningen i papiravisene, særlig VG og Dagens Næringsliv, var ensidig og dominert av Vallas kritikere. Han anklaget også avisene for å ha hatt politiske motiver i sin dekning.

------------------------

Han har alltså grundat ett kommunistparti och kämpat för att införa diktatur i Norge. I övrigt är han mest känd för att ha anklagat norsk mainstreammedia för att ha en alltför vinklad och politisk nyhetsrapportering.

Påståendet om negativ porträttering av muslimer i svensk media hittar jag för första gången i ett dokument som FN-kommittén skickat ut till Sveriges regering innan den här nya rapporten publicerades. Där ombeds helt enkelt Sverige svara på vad de ska göra åt detta. Någon källa till påståendet anges inte så vitt jag kan se så det är svårt att bedöma trovärdigheten och tyngden i påståendet.

Sverige har hur som helst skickat in ett officiellt svar:

ccprcentre.org/doc/2015/07/CCPRCSWE7.pdf

To  protect  freedom  of expression  the  media  have  an  independent  status  under  the Constitution.  The  Freedom  of  the  Press  Act  and  the  Fundamental  Law  on  Freedom  of Expression  contain  provisions  on  freedom  of  establishment  and  a  prohibition  of  pre-publication censorship and other obstacles.

These rules mean that the state cannot examine or ban publication in advance. However, the person who is responsible for a publication can be  held accountable  subsequently if the  material published is criminal;  for example  if it is incitement  to hatred  against  a  national  or  ethnic  group.  In  these  cases  the  Chancellor  of Justice is the sole prosecutor.

In other words, the Constitution sets limits on how the state is able to handle negative portrayals in the media.

Svaret förklarar på ett korrekt sätt varför regeringen inte har mandat att gå in och direkt styra över vad som publiceras i medierna.

FN-organet verkar dock inte nöjt med det svaret utan upprepar bara i den slutliga rapporten att Sverige inte gör något åt saken. Det tolkar jag som ett önskemål från FN:s sida att Sverige ska tumma på pressfriheten och införa mediecensur.

Följande tyckte jag var intressant:

* Personer som skulle rösta på något av de borgerliga partierna (M, L, C, KD) har oftare stort förtroende för Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.

* Personer som skulle rösta på något av de rödgröna partierna (S, V, MP) har oftare stort förtroende för Sveriges Television, Sveriges Radio och Aftonbladet, men har mer sällan stort förtroende för Svenska Dagbladet.

* SD-väljare har oftare än andra förtroende för Avpixlat (21 procent jämfört med fyra procent bland samtliga).

-------------

Man ser att de svarande i högre grad har förtroende för medier som bekräftar deras egen världsbild 

Ett annat intressant resultat i din undersökning är att en majoritet av de svarande anser att SvT endast delvis ger en sann bild av verkligheten.

OK, källan till påståendet tycks vara en rapport författad av Marta Axner (S) på uppdrag av DO:

www.do.se/globalassets/publikationer/rapport-representationer-stereotyper-nyhetsvardering.pdf

Den rapporten har det sedan hänvisats till av organisationen som tidigare gick under namnet Helsingforskommittén i en inlaga som de skickat till FN-organet.

Axners rapport har exempelvis sågats på ledarplats i expressen under rubriken "En dingding-rapport om bilden av muslimer":

www.expressen.se/ledare/johannes-forssberg/en-dingding-rapport-om-bilden-av-muslimer/

Regeringspartierna tar stryk i Förtroendebarometern. Andelen med ganska stort eller mycket stort förtroende för Socialdemokraterna går från fjolårets 33 procent till 27. Miljöpartiet minskar från 21 till 16.

Förtroendet för facken rasar från fjolårets 36 procent med stort förtroende till 22. Det förklaras till stor del med skandalerna inom bland annat Kommunal.

De fem sista platserna:

Aftonbladet 14
Arbetsförmedlingen 13
Feministiskt initiativ 12
Expressen 10
TV3 9