Anser du att public service (SVT, SR, UR) är opartiska?

Det finns exempel på att barn har dött av tårgas.

Om det fanns risk för att oskyldiga barn kom till fara så skulle alternativet att släppa igenom barnfamiljerna och begärt förstärkning varit bättre än att spruta tårgas på barnen.

Av de som skadades så pass att de var i behov av sjukhusvård var mer än hälften barn.

Vi pratar om desperat flyktingar som varken tillåts återvända dit dom kom ifrån eller tillåts fortsätta dit dom vill. Den Makedonska regeringen och dess polis har ett ansvar för att att situationen har utvecklats som den har gjort och måste nu agera så att inte oskyldiga barn drabbas.

"Små barn beskjuts med tårgas medan tungt beväpnad polis vaktar gränsen. I grekiska Idomeni förlorade Europa all sin värdighet" bra debattinlägg av Negra Efendi? i SVD:

www.svd.se/i-idomeni-forlorade-europa-all-sin-vardighet/om/flykten-till-europa

"Bilder som borde fylla alla européer med skam" Bra artikel av Tomas Lundin i SVD

www.svd.se/bilder-som-borde-fylla-alla-europeer-med-skam

 

Jag har ju redan svarat på frågan! Det är helt oacceptabelt att Makedonien vägrar låta vissa flyktingar att återvända och att fortsätta. Självklart så leder detta till stor desperation. Nu har Makedonien hamnat i en situation då oskyldiga barn drabbas. Då måste Makedonien agera för att lugna ner situationen. De kan de göra genom att låta flyktingar passera i någon riktning (antingen till de land som flyktingarna kom i från eller till det land som flyktingarna vill fly till). Under alla omständignheter så tycker jag att alla barnfamiljer skulle tillåtas lämna detta oroliga område.

Vad är din kommentar till att Makedonska polisen sprutar tårgas på små barn? Tycker du att det är en acceptabel utveckling?

Anmäl ditt eget inlägg och förklara att du vill ha det borttaget. Det är bara familjeliv som kan ta bort inlägg.

Han får naturligtvis komma till tals. Dock bör man upplysa läsaren/tittaren om hans politiska engagemang för ett antidemokratiskt parti. Det är inte någon självklarhet att han kan lägga sina extrema politiska åsikter åt sidan när han ska uttala sig i politiska frågor för Barnläkarföreningens räkning.

Praxis är att sätta ut partibeteckning på partipolitiskt aktiva.

Widar Andersson (socialdemokrat) visar på problemet. Hur journalistiken vinklaas utan att journalisterna ens märker, eller tycker, att de vinklar. Om än det gäller DN i detta fall:

http://www.folkbladet.se/blogg/widardirekt/vinkeln-som-dn-inte-vill-se/?blog=2518025&entry=9137267

DN: s vinkel är solklar. De ?snälla? utgörs av Anne Ramberg och Jan Guillou och av en ung kvinna som hoppade av det moderata ungdomsförbundet för dess ?SD-vänlighet?. Allt som de ?dumma? säger tillrättaläggs av experter av olika slag. Det som de ?snälla? säger problematiseras eller tillrättaläggs inte alls.

...

Mediernas schablonmässiga indelning av snälla och dumma är så självklar för många journalister att de inte ens förstår kritiken utan viftar bort den som SD-gnäll. Det maktgranskande underifrånperspektivet styr stereotypt vinkeln.

...

Jag minns tydligt när Janne Josefsson bröt mönstret och i ett antal program av Uppdrag Granskning i SVT vände på vinkeln och granskade påståenden från ?snälla? barnorganisationer av olika slag. Och när han frågade en fattig kvinna som intervjuades om hon inte borde tänka på att sluta röka för att få mer pengar över till mat till barnen. Jag minns det så tydligt eftersom det är så sällsynt.

[min fetning och understrykning]
.

Alltså precis samma insikt som visats på tidigare i tråden. Journalistiken blir automatisk vinklad (till vänster) då den så gott som alltid görs utifrån ett "underifrån-perspektiv".

En mycket klargörande artikel:
www.journalisten.se/nyheter/de-forstar-inte-hur-journalistik-gar-till

Har du läst artikeln eller baserar du bara ditt inlägg på Tinos kritik?

Jag tycker att Jesper Strömbäcks framför kloka tankar och att den kritik som Tino Sanandaji framför är mycket märkligt.

Menar Tino Sanandaji att Jesper Strömbäck, professor i journalistik, media och kommunikationsvetenskap saknar trovärdighet att uttala sig om huruvida media är vänstervriden, högervriden eller mörkar fakta pga att Jesper var huvudsekreterare i Alliansregeringens framtidskommission eller pga att Jesper har varit engagerad av en organisation som är kopplad till Svenskt näringsliv?

Jag håller inte med om detta utan tycker att Jesper resonerar på ett objektivt sätt. Däremot ifrågasätter jag starkt den
akademiska trovärdigheten hos Tino Sanandaji som så tydligt, gång på gång visar att han inte klarar av att förhålla sig neutral i debatten om invandring.

Hur har Henry Ascher haft ett i ditt tycke mycket stort inflytande på svensk migrationspolitik? Han har alltid varit en samhällsengagerad humanist, och är en fantastiskt sympatisk människa, genomtrevlig.

Ascher har ett genuint och helhjärtat engagemang för människor som han anser vara socialt utsatta, detta är inget nytt, och detta kan väl mycket väl ha att göra med det faktum att hans föräldrar flydde från den judiska förintelsen. 

Många människor är på ett eller annat sätt engagerade i diverse olika politiska partier, skall alla registrerade partimedlemmar som på något sätt har en aktiv roll i ett företag, stiftelse, förening eller välgörenhetsorganisation och ibland figurerar i media få sin partipolitiska betäckning utskriven? Eller borde Ascher vara ett undantag? 

För att svara på TS fråga, SVT och SR har flera samhällsredaktioner, tv-programmen produceras på flera orter runt om i landet, och där är även redaktionsteamen verksamma. Redaktionen för t ex Uppdrag Granskning och de andra programmen som produceras i GBG finns i GBG, medans andra program t ex Mitt Sverige har sin redaktion i Stockholm osv. 

Jag tycker kvalitén på programmen varierar, jag tyckte t ex inte att de gjorde ett bra jobb med Mitt Sverige när de var på fotboll, där jag medverkade. De försökte kanske framställa det som balanserat, men i sådana fall misslyckades de kapitalt, det blev en svartmålning av fotbollen och läktarkulturen. 

Lite problematiskt ditt resonemang där. För det första har de flesta människor en politisk hemvist och en ideologi. Förmågan att sätta fakta framför ideologi handlar om yrkesheder hos såväl forskare som journalister. Knappast om ideologi.

För det andra så kan man inte forska på att något INTE förhåller sig på ett sätt. Det strider mot grundläggande vetenskapligt arbetssätt. Det man gör är att man har en hypotes. Denna hypotes försöker man sedan ta reda på om den är sann. Allra oftast kommer man fram till att det inte stämmer och då utarbetar man en ny hypotes som man sedan forskar kring. I bästa fall leder så småningom arbetet fram till en teori som i sin förlängning tidsmässigt blir en vedertagen teori. Denna teori betraktas som sann tills dess att någon med en annan hypotes får en större träffsäkerhet. Då ersätts den gamla teorin med denna nya teori. Men ingen forskare kan utgå ifrån hypotesen att en annan teori är fel eftersom en sådan hypotes är för dåligt avgränsad flr att ett meningsfullt forskningsarbete ska kunna utföras.

Det du pratar om gällande kunskapen om hur det inte förhåller sig är däremot mer användbart i juridiska kretsar och är ofta avgörande i underrättelseverksamhet. Att någon ex INTE gör av med pengar på nöjen trots en bra inkomst kan tyda på att något annat är i görningen. Osv. Men. Fuck it. Det är ju detta som gör vissa påståenden så svåra att motbevisa. Hur bevisar man att media INTE springer makthavarnas ärenden. Det går naturligtvis inte med mindre än att varje journalist och mediemogul genomgår lögndetektortest. Däremot är det hur enkelt som helst att hitta indikatorer på att så är fallet eftersom det är en smalare hypotes. Om man vill övertyga folk om detta det bara att plocka dessa indikatorer och sammanställa dem oavsett om de pekar åt samma håll eller inte. Det räcker nämligen med att de pekar på att media styrs av politiker. Det krävs ingen konsekvens. Även om det vetenskapligt skulle vara svårt att forma en teori kring att medier de facto delar säng med politiker så är det lätt att framföra en sådan hypotes. Framförallt till de som inte håller med om verklighetsbeskrivningen.

Då är det en smula otydligt vad du menar eftersom du uttryckligen säger att han borde sagt att han inte kan ingen forskning visat att media inte kontrolleras av politiker så kunde jag inte tolka dig på annat sätt än att du menar just vad du säger.

Jag är övertygad om att objektivitet en sitter i arbetsmoral och yrkesheder. Den kan man inte uttala sig om i detta fall vs?

Sant.

Ascher har varit drivande i mycket när det gäller socialt utsatta individer, och länge, det är hans samhällspatos, och säkert även anledningen till att han är med i ett organiserat politiskt parti, politiska partier kan användas som ett slagträ, ett sätt att förändra samhället.

Jag skulle vilja vet vad det är han har gjort som du anser har haft mycket stark påverkan på den politik som M och S fört när det gäller de migrationspolitiska frågorna dock. Bortsett då från att ha tagit chansen att säga sitt när han blivit tillfrågad av media. Ge gärna konkreta exempel. Att han har blivit en auktoritet i debatten(har han det?) på grund av sitt engagemang är inte detsamma som att faktiskt mingla, slänga käft och ta en whiskey med Fredrik och Stefan efter jobbet.

Så det är relevant att ställa kritiska frågor till personer som är politiskt engagerade(medlem i ett politiskt parti), ja, jag håller med, men jag menar, allt kan kopplas till diverse sakpolitiska frågor. Skola, näringsliv, sjukvård, glesbygd, etc etc. Ascher har valt att engagera sig i vissa frågor, och då blir hans ideologiska hemvist intressant, enligt dig, samma logik går att applicera på så många fler, och i väldigt många situationer. Många av oss har frågor vi brinner för. 

Han är lokalt engagerad i ett parti som mig veterligen inte ens ställer upp i Riksdagsvalet. De fick 1862 röster i den kommun han är bosatt och verksam i. Är hans politiska engagemang relevant? För partiet han är engagerad i, är inte med på kartan. Torslandapartiet är lika relevant som Kommunistiska partiet. Men visst, man kan politisera varenda partiansluten individs åsikter och engagemang, . 

Jag har absolut inget i mot det, kanske jag skall säga, men då får man vara konsekvent. 

Det tillhör ovanligheterna att jag helt och fullt håller med dig.

Men det gör jag här. Jag kan inte förstå vad som skulle kunnat sägas på presskonferensen som inte kunde ha förmedlats direkt.

Krönika av Oisín Cantwell i AB 13/6-2016

"Viktigt att Ekot värnade pressetiken

Efter det fruktansvärda terrordådet i Orlando har ännu en förvirrad debatt om svensk pressetik brutit ut. Denna gång har även människor som borde veta bättre deltagit. Vrede av ett slag som inte kan vara nyttigt för blodtrycket riktades i sociala medier i går mot Ekot, vars ansvarige utgivare Olle Zachrison beslöt att inte direktsända en presskonferens som polisen i Orlando höll. Detta för att han inte ville att namn på den förmodade mördaren skulle publiceras och eftersom han inte visste om obekräftade uppgifter eller detaljer om offren skulle dyka upp. Ny näring gavs därmed åt en av samtidens populäraste konspirationsteorier, att gammelmedia mörklägger.

För dem som tror att det ligger till på det viset spelade det ingen roll att strängt taget alla stora mediehus i Sverige tidigt publicerade namn och bild på 29-årige Omar Mateen och att det alltså inte var förenat med större svårigheter att ta reda på vem han var. Att Ekot senare på kvällen, efter att FBI bekräftat namnet, fattade ett nytt beslut var inte heller av betydelse för dem som hade bestämt sig för att sanningen förtigits. Censur! ropades det på Facebook och Twitter. Ekot vågar inte berätta att detta tycks vara ett islamistiskt terrordåd!  Men beslutet hade inte ett dugg med censur att göra. Censur är när staten förhandsgranskar till exempel film eller litteratur. SR ägs av en stiftelse vars uppgift är att vara en buffert mellan statsmakten och public service-bolagen. Dessutom skedde inte granskningen av presskonferensen i förväg utan i efterhand.

Det som i själva verket hände var att en ansvarig utgivare fattade ett självständigt beslut som var väl förankrat i det pressetiska regelverket. Sådant sker hela tiden, även när myndigheter kallar medierna till sig för att berätta någonting. Jag har stått i Aftonbladets tv-studio och kommenterat presskonferenser som hållits av svensk åklagare och polis och som vi har sänt med fördröjning för att en tekniker i kontrollrummet ska hinna trycka på pip-knappen varje gång den åtalade personens namn nämnts.Zachrisons beslut var, tycker jag, försiktigt i överkant. Att det var rätt person som var namngiven rådde det knappast tvekan om vid tiden för presskonferensen. Och att anhöriga till mördaren och offren riskerar att lida publicitetsskada av vad svensk radio berättar förefaller mindre troligt. Men det handlar inte, som många febrigt hävde i går, om någon ny policy. Ekot har alltid hållit låg profil i vissa sammanhang. Jag är tillräckligt gammal för att minnas hur det pep till i radio under sändningen av rättegången om mordet på Olof Palme var gång Christer Petterssons namn nämndes.

Att en ansvarig utgivare klarar att stå med fötterna på jorden även vid stora nyhetshändelse är viktigt. Minns då tidningar, radio och tv publicerade namn och bild på en ung man som på vaga grunder misstänktes förbereda ett terrordåd i Sverige. Han var i själva verket en oskyldig asylsökande som checkat in på Ica Boliden på Facebook och som av allt att döma inte har gjort en fluga förnär. För många år framåt kommer hans namn på Google att vara förknippat med terrorism, vilket knappast underlättar hans chanser i livet. Vi ser attackerna på pressetiken komma oftare och oftare. Efter dubbelmordet på Ikea. Efter att en försvarsanställd i Skara ljugit om att han blivit knivhuggen av två män som såg ut att komma från mellanöstern. Efter att en kvinna i en mindre svensk stad anmälde en överfallsvåldtäkt som av allt att döma inte hade inträffat. Kraften i drevet mot medierna var vid dessa tillfällen oerhörd: Ni säger inte som det är! Ni mörkar! Ni försöker föra oss bakom ljuset! Det nya denna gång var att inte endast de vanliga foliehattarna deltog i kören. Även till exempel inrikesminister Anders Ygemans pressekreterare Victor Harju, en person som borde veta bättre, tutade och körde. I en tid när precis vad som helst publiceras på internet tror jag att det är viktigare än någonsin att den svenska journalistiken står upp för pressetiken.

Det hade varit enklare och bekvämare för Zachrison att fatta samma beslut som de flesta andra utgivare gjorde. Det hedrar honom att han stod upp för det han ansåg vara rätt"

www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/oisincantwell/article22994140.ab