Inlägg från: cloetta1 |Visa alla inlägg
  • cloetta1

    BF september 2016

    Hej, jag hoppar gärna in! Plussade den 10e och har bf 12e september som det ser ut nu.

    Förra gången slutade det i MA och nu nojar jag för minsta lilla.

    23 år och bor i Lerum utanför Göteborg :)

  • cloetta1
    Linda b1986 skrev 2016-01-16 18:34:15 följande:

    Finns en Facebook grupp som jag kan bjuda in dig i om du skickar till mail till mig. September mammor. Hemlig såklart:)


    Hur skickar jag mail på denna sidan ? (Ny) haha
  • cloetta1

    Har haft bruna flytningar i tre dagar nu. Det hade jag även förra gången när jag fick MA. Barnmorskan säger samma sak som förra gången att det är jättevanligt och att jag inte behöver oroa mig.men hur skall jag kunna ta det lugnt när historien upprepar sig som sist?!

  • cloetta1

    Hur gör ni för att få VUL?! Jag frågade barnmorskan och hon sa tvärnej. Sist jag var gravid och fick MA så fick jag göra VUL på akuten. Skall man behöva åka till akuten för att lugna sig? !

  • cloetta1

    Jag var iväg och gjorde ett VUL idag för att få bekräftat missfall.

    Jag bad om att inte få kolla på skärmen vad det än skulle visa då jag tycker det är lättare att hantera om jag aldrig har sett något liv.

    Det visade sig att det fanns en liten böna där inne med ett pickande litet hjärta.

    Jag ville inte se då jag bara är i vecka 6+ och mycket kan hända men dom sa att det såg lovande ut.

    Nu skall jag göra ett ul om 6 veckor igen om inget annat skulle hända!

  • cloetta1
    vilsensjäl skrev 2016-01-29 18:42:01 följande:

    @cloetta1 varför trodde du att du hade missfall?

    Är med om precis samma sak här :(

    Första vul missfall enligt dem. Andra vul inga hjärtslag nu tredje vul druvbörd.

    Och NU finns det tydligen en bebis i mig då alla mina prover visar på en normal graviditet men dem har ännu ej sätt bebis. .. man blir ej klok på detta.

    Härligt att dem såg ett hjärtslag :) all lycka


    Jag fick ett missfall i november och hela historien upprepade sig på exakt samma sätt. Bruna flytningar varvat med blod och klumpar.

    Dom trodde att det kanske kunde vara en tvilling som strukit med och kommit ut denna gången. Dock är jag i vecka 6 + och det var då missfallet hände förra gången så än är jag inte helt lugn!
  • cloetta1
    vilsensjäl skrev 2016-01-30 10:15:36 följande:

    Åh gud, jag förstår din oro.

    Ingen kul det där. Hur fick du styrka att börja försöka igen? Jag beundrar dig! Är det ert första barn?

    Jag har samma sak, under fem veckor nu har jag haft bruna blödningar, vinrött blod med klumpar, sen brunt, uppehåll , sen bruna blödningar etc....

    Jag börjar bli dum i huvudet pga dessa blödningar. . Samtidigt som jag ändå känner symtomen på graviditet.


    Det hjälpte oerhört mycket att mina 2 närmsta vänner stöttade. Den ena jobbar på KK och den andra fick missfall för några år sedan men har 2 superfriska och fina pojkar idag !

    Vi har varit väldigt öppna med mitt missfall när vänner och familj har frågat när vi planerar att skaffa barn och även det har hjälpt mycket.

    Fler än man tror i sin närhet har upplevt missfall och jag tycker att det är synd att man inte pratar mer om det än vad man gör.

    Jag håller alla tummar jag kan för att det skall gå vägen för oss båda trots allt som kommer ut !
  • cloetta1
    vanjastina skrev 2016-02-03 15:12:40 följande:

    Ser tyvärr inte ut som att det blir ngn septemberbebis för min del. Har haft bruna flytningar sedan i förmiddags och nu har det övergått till mer rött. Inväntar bara större blödning nu. Är i 6+0 idag. Blir så jävla ledsen, men kände typ på mig att det skulle gå åt helvete, vet inte varför :( Hade bruna flytningar med första barnet men det gick aldrig över i rött så därför är jag rätt säker på att detta är ett missfall :(


    Jag hade bruna flytningar varierat med blod i två veckor innan jag gjorde ett VUL men där såg dom ett pickande frö så ge inte upp helt än!
  • cloetta1
    Linn1994 skrev 2016-03-23 20:46:43 följande:

    Det som inte fick hända, har hänt.

    Trodde och hoppades att jag aldrig mera skulle behöva säga eller skriva dom orden igen.

    Fick ett samtal igår, och hon som ringde berättade att barnet jag bär på, vecka 15, har samma genetiska mutation som ängla storebror Gustav hade.

    Ingen trodde det skulle hända, ingen.

    Den risken var så obefintlig liten.

    Men för att ändå stilla min oro, och för rädslan att en gång till föda ett så väldigt sjukt barn till världen så gjorde jag ett moderkaksprov.

    Kommer inte att behålla detta barn.

    Kan inte göra det för varken barnets eller vår skull.

    Ett barn som skulle ha grav utvecklings försening, epilepsi, en kropp som tinar bort och som tillslut inte klarar av andningen.

    Ett barn som skulle kunna bli högst tre år.

    Ett så sjukt barn, som skulle lida största delen av sitt liv.

    Skulle jag aldrig medvetet sätta till världen. (Så JAG tänker)

    Hur tufft än beslutet om att avbryta graviditeten är, så vet jag att det är rätt för oss och bebisen.

    Världen är så orättvis, livet är så orättvist.

    De har i alla fall kommit på varför vi får sjuka barn.

    Robin, min sambo har en denna mutation i en liiiten del av sina blodceller.

    Vet varken ut eller in just nu.

    Allt känns som en sån där hemsk mardröm igen.

    En sådan som jag varit i allt för många gånger förut.

    Hur kan man vara bara 21 år och redan haft så mycket sorg och orättvishet i sitt liv?

    21 år och få reda på att man har minst mellan 25-50% risk att få ett sjukt barn igen.

    Spelar såklart ingen roll vilken ålder man är i när man får reda på en sån sak.

    Kanske är positivt att vara ung till och med.


    Beklagar verkligen och skickar massa styrkekramar ??
Svar på tråden BF september 2016