Hjälp, har barn utan att fått veta!?

Hej!

Jag förstår mer än väl att det måste ha blivit en chock för dig att du troligen har blivit pappa och att barnet redan är runt två år. Inte konstigt alls att du behöver uppsöka psyk, det hade jag nog också behövt i den situationen. (Nu är jag visserligen kvinna, så det skulle inte kunna hända. Men om jag ändå tänker mig in i din situation som man.) 

Men jag måste säga att jag ändå tycker du  har vettiga tankegångar. Just nu är du som sagt chockad, så jag tycker du ska ge dig lite tid att landa i det. Jag förstår ju också att det inte känns så lätt att ta på sig ett eventuellt pappaansvar om man själv känner att man inte har riktigt fast mark under fötterna... men jag tror ändå någonstans att du kommer att fixa det! Du är medveten om dina brister och bara det är en stor fördel.

Och det är ju knappast så att det kommer att bli varannan vecka, i alla fall inte de första åren. (Det rekommenderas inte ens till så små barn, och i dagsläget är ju dessutom du och barnet i princip helt okända för varandra.)
Kanske kan ni börja med att ses små stunder i mammans närvaro för att sedan göra korta utflykter på egen hand. 
Jag tror som sagt att du kommer att växa in i det. Det är ju inte så att du kommer att bli ensamstående på heltid, utan kanske kommer det till sist att landa i att barnet kommer till dig varannan eller var tredje helg. Möjligen varannan vecka, men då kommer det att vara med ditt samtycke. Men det ligger som sagt ganska långt fram i tiden i så fall. 

Stort lycka till! Jag tror som sagt att du fixar det! :)