Hjälp, har barn utan att fått veta!?

Tack för alla svar. jag har gått runt några dagar, in och ut från köket, där finns knivar, men jag skulle aldrig kunna vara så feg att jag skulle göra något dumt.

Dock kommer jag imorgon att uppsöka akut hjälp på psyk, för tankarna just nu far åt så konstiga vägar, kanske hjälp att kunna sova, kanske hjälp att koppla ifrån allt.
MEN jag tror inte på medicinsk hjälp vid problem. utan jag har inställningen att lösa saker så som dem är. Jag har tidigare fått anti depressiva tabletter osv, men jag kom i tanke att jag skulle ta tag i MIN egna situation som den var då.

Är det nu så att jag har ett barn, som 2 dagar efter min födelsedag fyller 2 år. Jag vet faktiskt inte hur jag ska göra, jag och mamman har ingen som helst närmare kontakt med varandra, mer än att vi träffades några gånger under en tid. Efter att ha forskat genom lite på min FB så läste jag att vi skulle träffas den under april månad, och barnet fyller i januari.

Så jag börjar fundera en hel del, hur ska jag kunna berätta detta för andra, DEM får liksom ta det som det är!
Eller väljer jag att inte vara delaktig i barnets liv, vilket jag också känner är helt befängt, hur ska jag kunna ta hand om ett barn, när jag ännu inte kan ta hand om mig själv.

Jag känner samtidigt att det vore fruktansvärt fegt på något vis att inte visa mig som far till barnet, för jag tycker ärligt att alla har rätt till sina föräldrar.

Jag ska i alla falla till familjerätter på måndag, även uppsöka psyk imorgon, därefter får vi se vart detta leder.
Har en bra polare som ställer upp och lyssnar, men även för honom blir det jobbigt att lyssna efter ett tag.

Med Hjärtliga Hälsningar till er alla!

Hahaha asså dig vill jag bara kasta i soporna för att sedan krama om. "det gör ingenting", "Jag förslåter dig!" :P

Men skämt åsido, vad skulle DU i denna situation göra, jag hade GÄRNA tagit del av MITT barns liv, ifall jag hade vetat om det, SÅ jäkla svårt kan det inte ha varit från moderns sida, att kläcka ur sig att om 9 månader föds ett barn, så du har lite tid att ställa dig in och skaffa ett riktigt jobb osv.

Kanske behöver jag detta i mitt liv för att ordna upp allt, JAG har alltid nöjt mig med det lilla som man säger, just nu nöjer jag mig med inget. MEN med krabaten i mitt liv någonstans kanske jag gaskar upp mig själv en aning.
Som sagt vi får se vad framtiden visar.

Och NEEEJ jag har inte haft någon som helst aning om detta barn, jag har träffat mamma åtskilliga gånger efter att hon har fött det, vi har fortsatt haft samlag vissa gånger, vilket vi båda har varit på såklart. Detta i ett rum med en tavla med MIN dotter på. Kunde hon inte kläckt ur sig det att det eventuellt var min dotter.

Ajaa idag ska jag besöka psyk, för någon att tala ut med. Varit där tidigare i livet, dem finns där för en :D

Ha de fint allihop!