Så förvirrad!

Hej!
Visst kan det gå fort att tappen förkortas och det kan ske på en vecka. Min tapp var 50 mm i vecka 22 och i vecka 24 var den 25 mm. Jag blev sjukskriven på en gång och fick order om att absolut inte lyfta tungt, inte göra några fysiska ansträngningar och i princip bara ligga ner för att inte påfresta tappen mer än nödvändigt (låter väl enkelt när man har en bebis som är ett halvår att ta hand om?). 

Sedan vecka 24 har jag gått på koll var och varannan vecka och de säger alltid samma sak: TA DET LUGNT. Inga ansträngningar (får inte promenera, städa, handla, lyfta min son, tvätta eller liknande) för det kan påverka tappen. De sa även att jag ska kontakta förlossningen så fort sammandragningarna börjar göra ont eller inte går över med Alvedon och/eller varm dusch eller bad.

Är i 33+1 nu så visst har allt vilande gjort susen, men herregud så tråkigt det har varit att ligga ner i nio veckor.. 

Ja, jag vet vad du menar. När min tapp hade förkortats så mycket googlade jag som tusan (och kom till en massa sidor där allt gått åt skogen för alla..) för att hitta någon att prata med som var i samma situation. 

Men det är samma för mig - så fort jag inte tagit det lugnt utan istället varit ute och rört på mig, lekt med min son eller liknande, så får jag sammandragningar. Jag tror att anledningen till att de inte kommer kolla din tapp mer är för att du gått så långt. Min läkare sa i alla fall till mig att om man kommit över 34+0 och en förlossning sätter igång så gör de ingenting för att stoppa utan då får barnet komma. Jag kommer också gå på några tillväxtultraljud till eftersom min första son föddes väldigt mycket för tidigt och var dessutom tillväxthämmad, så de vill kolla att lillebror växer som han ska (vilket han gör, än så länge). 

Jag har inga sammandragningar alls, så länge jag håller mig lugn och stilla. Hur mår du nu då? Fortfarande ont?

Jag var på koll på spec.mvc idag, de gjorde tillväxtultraljud och såg att lillebror ligger exakt på kurvan och följer den fint och eftersom jag är i 33+2 idag så struntade hon i att kolla tappen nu (för första gången), med precis den motiveringen också - jag är så långt gången att det varken gör till eller från oavsett hur lång den är. Men jag ska ändå hålla mig liggandes i 16 dagar till, tills vi är inne i januari. Jag har ju en pojke som är född i januari i år så jag vill helst att de kommer varsitt år i alla fall. Men annars spelar det ingen roll när han kommer, allting känns som ett rekord nu. Min första son föddes 24+3 så jämfört med det så har jag känt mig höggravid i 10 veckor nu, haha