• Anonym (Elsa)

    Sanndröm om död

    För ett halvår sedan dog min pappa. Han blev 50 år gammal. På grund av olika orsaker hade vi ingen nära relation någonsin och de senaste åren var relationen rent av dålig, bråk och svek från oss båda. Kanske avslutades det sista telefonsamtalet vi hade några veckor innan han dog med att vi blev osams. Jag minns inte riktigt.

    Min pappa dog på en lördag. Samma vecka på tisdagen, alltså fyra nätter tidigare drömde jag en dröm där flera bekantas pappor dog. Det var en turbulent dröm. Jag var rädd och skulle samtidigt försöka hjälpa andra. Mitt i tumultet kom en person fram till mig, det kan ha varit min bror, han sa "pappa har dött". I drömmen tvivlade jag inte på att det var så, jag accepterade det men kunde inte ta det till mig just då eftersom jag var tvungen att återgå till att styra upp det tumult som pågick i lägenheten som jag i drömmen befann mig i.

    När jag vaknade morgonen därpå berättade jag för min sambo om drömmen, att den varit så verklig på något vis samtidigt så konstig och hemsk. När min pappa dog några dagar senare mindes jag drömmen och den skapade skuldkänslor på en gång. Varför ringde jag honom inte för att kolla så att allt var okej? Varför visade jag inte att jag bryr mig om honom? Känns som att jag genom drömmen fick en chans att ta kontakt, bli sams och kunna skiljas som vänner. En möjlighet att spendera hans sista tid ihop. Att säga hejdå. Men jag tog inte den sista chans vi fick, jag och min pappa.

    Nu är jag rädd att drömma om att andra nära och kära dör, för tänk om det är en förvarning på att det kommer hända dem något också? Samtidigt säger realisten i mig att drömmen var en slump. Pappa hade ju faktiskt varit sjuk en tid tillbaka även om han var på bättringsvägen när han plötsligt dog. Kanske inte ovanligt att drömma att någon som varit sjuk dör? Vad tror ni? Någon som har erfarenhet av sanndrömmar?

  • Svar på tråden Sanndröm om död
  • lindalicious

    Usch så jobbigt. Jag beklagar din pappas bortgång.

    Men känn ingen skuld. Ingen i världen kan ju veta vad som ska slå in eller vilka drömmar som är sanna. Jag förstår hur du tänker, men försök lägga bort skulden, det gör ingen gott. Kanske var drömmen inte till för att du skulle ta kontakt utan mer till för att förbereda dig på hans bortgång även om det gjordes undermedvetet? Eller så var drömmen helt enkelt en slump, det skulle ju de flesta säga.

    Jag har drömt sanndrömmar emellanåt, men aldrig om så stora saker som i din dröm. Mina drömmar kanske går att förklara på olika sätt, men oavsett om det är naturligt eller ej så är det ju sanndrömmar då de slår in.

    Senast här om månaden drömde jag en sådan även om den inte stämde in helt. Jag drömde att jag tappade en kindtand. Den rasade sönder och i drömmen hade jag panik. På morgonen när jag vaknade kände jag efter så tänderna satt kvar och det gjorde dom. Däremot på kvällen skulle jag till tvättstugan, halkade i trappen och slog ut en tand i fram. Sååå, förmodligen en slump, och dessutom stämde ju drömmen inte in helt, men tillräckligt nära för att jag skulle reagera på det.

    En annan gång drömde jag att min hund sprang bort och känslan satt i ordentligt när jag vaknade. Ett par dagar senare sprang inte min hund bort men däremot mina föräldrars hund (som aldrig förr har försvunnit och hon är iaf en sex sju år). Där stämde ju drömmen inte heller in till 100% men tillräckligt för att jag skulle haja till igen.

    Ytterligare en annan gång drömde jag att killen sen flera år kysste en okänd tjej på tågstationen, och helgen efter kom det fram att han var otrogen och vi bröt upp. Det går säkert att förklara min dröm med att jag känt på mig det undermedvetet och jada jada, men just där och då kändes det inte så, alls.

    Slump säger väl de flesta, och själv har jag accepterat att jag inte kan bestämma mig för vad jag tror och låter det bara vara. Men helt klart blir jag lite orolig de ggr jag drömmer mardrömmar. Då försöker jag tänka på hur många av mina drömmar som faktiskt aldrig slagit in (typ 99,9%) och det lugnar mig ibland. Kanske kan du också försöka tänka så?


    Don't get mad, get even.
  • Anonym (Linda)

    Jag har både drömt om min pappas död och min dotters död. Båda är döda nu

  • lindalicious
    Anonym (Linda) skrev 2015-12-16 00:03:26 följande:

    Jag har både drömt om min pappas död och min dotters död. Båda är döda nu


    Men fyy så otäckt. Skedde det nära inpå drömmarna? Jag beklagar verkligen.
    Don't get mad, get even.
  • Anonym (Linda)
    lindalicious skrev 2015-12-16 00:58:33 följande:
    Men fyy så otäckt. Skedde det nära inpå drömmarna? Jag beklagar verkligen.
    Don't get mad, get even.
    Min mamma ringde och väckte mig ur drömmen. Med min dotter drömde jag två månader innan.
  • Anonym (moa)
    Anonym (Linda) skrev 2015-12-16 12:20:15 följande:
    Min mamma ringde och väckte mig ur drömmen. Med min dotter drömde jag två månader innan.
    Jag beklagar så! Hur gammal var din dotter? Dog hon på samma sätt som i drömmen?
  • Anonym (Linda)
    Anonym (moa) skrev 2016-01-01 22:29:53 följande:
    Jag beklagar så! Hur gammal var din dotter? Dog hon på samma sätt som i drömmen?
    Absolut inte. Jag såg henne varken dö i verkligheten eller drömmen utan i drömmen var hon redan död och jag satt på bårhuset och försökte värma henne med hennes duntäcke när hon låg i båren så hon skulle vakna. I verkligheten blev hon överkörd av tåget, varför vet vi inte men antagligen orkade hon inte leva. Ändå var hon alltid glad hemma så hon dolde sitt mående väl. Vi fick aldrig se henne efter det pga att kroppen var så sargad. Hon blev påkörd i 165km/h
  • Anonym (Linda)
    Anonym (Linda) skrev 2016-01-02 02:10:18 följande:
    Absolut inte. Jag såg henne varken dö i verkligheten eller drömmen utan i drömmen var hon redan död och jag satt på bårhuset och försökte värma henne med hennes duntäcke när hon låg i båren så hon skulle vakna. I verkligheten blev hon överkörd av tåget, varför vet vi inte men antagligen orkade hon inte leva. Ändå var hon alltid glad hemma så hon dolde sitt mående väl. Vi fick aldrig se henne efter det pga att kroppen var så sargad. Hon blev påkörd i 165km/h
    Hon var 14 år
  • vettefaen

    jag beklagar din sorg. Men som tur är så är inte drömmar prekognitioner.  Att drömma om någons död eller om död är väl snarare en symptom på oro över något-

  • Anonym (moa)

    Jag beklagar så! När jag var 14 planerade jag att ta mitt liv. Försökte men överlevde. Kan säga hur jag tänkte och kände då, kanske kan ge lite tröst. Men depression är en sjukdom. Man ser allt svart. Man älskar sin familj så det gör ont och därför döljer man allt. Ingen visste hur jag mådde. En dag nådde jag den totala botten. Jag struntade i alla rikt omkring. Det fanns bara en sak kvar. Och det var att dö för att smärtan skulle sluta. Men lova att aldrig någonsin beskylla dig själv! Hon visste mycket väl hur mycket du älskade henne och hon älskade dig lika mycket tillbaka.

Svar på tråden Sanndröm om död