Hur ofta kan en förälder kräva ändring av umgänget?

Vad tingsrätten tycker har jag ingen aning om, men det är ju HAN som skall umgås med barnen, det är ju inte nya tjejen som skall ha hand om dom.

Vad tycker DU? Och vad tycker barnen? Det är väl det absolut viktigaste? Inte vad tingsrätten tycker. Jag skulle inte springa till tingsrätten och fråga "vad tycker ni?" om jag har några frågor. Jag skulle inte ändra ett umgängesschema som funkar bara för att han skaffat ny tjej. Aldrig i livet. Bättre då att han har barnen när han faktiskt har möjlighet att ha barnen hos sig och då han inte jobbar knöliga tider. Bättre för barnen. Och det är väl barnens intresse det handlar om?

Hur många ggr som helst. Men du behöver ju inte gå med på ändringarna. Vill han då ha ändringarna genomförda så får han stämma dig.

Som ovanstående säger, det är ju PAPPA de vill träffa inte den nya kvinnan.  Var lyhörd för vad barnen känner och ta fasta på det de säger/visar med hänsyn till deras ålder.

Det finns ingen gräns för när barn ska lyssnas på, de ska alltid lyssnas på men det bestäms inte alltid utefter vad barnen säger, det är inte säkert att det anses vara för barnens bästa och det ska alltid vara i fokus.
(Jämför en treåring som skriker att denne minsann INTE ska bo mer med mamma/pappa för de fick ingen kaka!!)

Fast det är just det han säger att han tänker göra. Stämma mig. Det är därför jag undrar vad tingsrätten säger och hur mycket de lyssnar på barnen.

Vill han stämma kan du inte hindra det. Det blir en utredning; soc, du, han och barnen får säga vad ni tycker. Beronde på barens ålder kommer  hänsyn tas till deras synpunkter, kring tio mindre, kring sjutton mycket.

Sen hänger det även på saker som skola, dagis, kompisar, boende mm.

Så länge föräldrarna är överrens kan ni ändra hur mycket som helst i umgänget.

Finns i teorin heller inga hinder på hur ofta man kan stämma och vilja ha en ändring men i praktiken blir det rätt dyrt efter ett tag.

Har man som föräldrar svårt att komma överrens om umgänget kan det vara bra att ha ett fastställt schema så att grunderna ligger.

Låt honom göra det då.

Se till att avtalet blir fast, med tider för allt som du kan tänka på. Lov, vem har vilka lov? Delar ni loven eller tar vartannat? Eller kör ni helt strikt varannan vecka, även på somrarna och andra längre lov?

Vem hämtar/lämnar? Vilken tid ska detta ske? Vart ska detta ske? Vem ansvarar för inköp av kläder osv?

Sen kan han bryta avtalet när han vill förvisso, utan att det händer något, men skriv ner varenda gång det händer och vilken orsak han anger, bäst är om du har det på sms så du kan bevisa vid behov.

Kom också ihåg att om barnen vägrar åka dit så är det inte så att de hämtas med polis direkt, men du måste vara försiktig så du inte åker dit på umgängessabotage ÄVEN om barnen själva säger att de inte vill. Skolkurator/BUP är bra att ha kontakt med om det blir trassel.

Tingsrätten brukar anse att barn ska ha så mycket tid som möjligt med båda föräldrarna.

Vad vill barnen?

Det låter nästan som om du tror att de inte vill träffa sin pappa mer även om de inte vet hur det kommer att vara om det blir så.

Barnen vill träffa sin pappa men inte sova över. En anledning kan ju vara att han har flyttat hem till sin nya kvinna och att barnen inte har några egna rum eller ens utrymmen som är deras där. Vilket hennes barn har så blir ju en känsla av att "hälsa på" för våra barn. 

Jag har inget emot att de sover över men jag tycker att pappan börjar i fel ände så att säga. Vill man ha sina barn och att de ska sova över tycker jag att man börjar med att göra i ordning rum (det finns plats) och visar att man vill att barnen ska bo där. 

Barnen ska ju träffa sin pappa i första hand,inte den nya kvinnan som finns i hans liv just nu.Fråga pappan hur hän tänker egentligen.

Jag tror det bästa  vore att ta en positiv attityd men samtidigt lyfta de självklara bitarna.

Jag antar att du också tycker det är positivt att  de  får tillgång till sin pappa och att  han faktiskt vill ha en relation med dem. Det är jätteviktigt för barnen.

Sen är det naturligtvis rimligt att han ordnar förutsättningarna på ett bra sätt. Självklart måste det finnas rum och ett välkomnande upplägg i det nya huset. Det borde han naturligtvis se till att ordna först.
Därefter är det nog klokt att skynda lite långsamt, börja med att hälsa på, lära känna varandra i den nya familjen och kanske sova över nån gång om allt känns bra.

När man kommit så långt är det kanske läge att prata om ev. permanenta lösningar och förändringar. Hur ska det gå till på lite längre sikt, hur jobbar han?
Jag håller med övriga här om att det ju är pappan de åker för att träffa inte pappans nya familj medans pappan är och jobbar.. Den biten får ni reda ut och ta hänsyn till i ert avtal. Inte för att det har nån direkt juridisk betydelse (när man väl har en deal).. då är det upp till resp. förälder att ordna tillsyn på ett bra sätt.

Att de inte varit ihop så länge är nog inget som någon tar hänsyn till utan snarast om/hur allt är ordnat och om barnen får det bra. Man kan ju alltid spekulera i hur långvarig en ny relation ska bli men det vet ju faktiskt ingen. Oavsett hur länge man varit ihop kan det ta slut nästa dag så det tror jag inte rätten lägger sig i (men jag vet inte säkert).

Med allt detta sagt så tror jag faktiskt ändå ni borde ha bättre möjligheter att komma fram till en bra lösning och ett avtal själva - utan att gå till rätten. Förutsatt att ni båda har barnens bästa för ögonen och kanske hjälp av någon i samtalet..

Jag skulle börja med att ställa några grundläggande frågor - för att se om det finns något att bygga på:
- Är vi överens om att lyssna på barnen och ta hänsyn till deras vilja?
- Är vi överens om att de ska vara mer hos dig för att träffa DIG i första hand..?
- Är vi överens om att de behöver känna att det är ett hem med eget rum, sängar och lite mysigt ordnat?

Om vi kan vara överens om dessa bitar så behöver vi inte gå till rätten, då kan vi göra ett samarbetsavtal själva. Vi börjar med att höra vad barnen vill och hur de vill ha det...

Tingsrätten brydde sig i mitt fall inte om huruvida barnen träffade pappan utan det var helt ok att ge boendet till honom pga hans sambo, vilken sedan flyttade så snart han fått boendet så att barnen nu tas om hand av farmor. Detta för att de gick i skola i hans kommun så det är väl skillnad kanske.

Vad jag menar är att om han har en sambo så att umgänget kan bli mer regelbundet så kommer nog tingsrätten, eller snarare socialen, tycka att det är bättre oavsett om han i praktiken träffar dem eller inte.

Barn har behov av sina båda föräldrar och lagen baserar sig på det. Dina barns behov av pappa har inte minskat under de åren pappan varit mindre närvarande. Däremot känner de förmodligen honom sämre nu vilket innebär att ett eventuellt ökat umgänge behöver trappas upp gradvis (beroende på barnens ålder). Men det är ju bara positivt om de har möjligheten att återigen få lära känna sin pappa ordentligt och bygga upp en stabil relation med honom.

Så varför skulle du inte gå pappan till mötes nu när han både kan och vill ha barnen mer?

Frågan är väl om pappan faktiskt kan träffa dem mer. Det är väl snarare så att hans sambo är hemma så att barnen kan vistas i hans hem. Han jobbar ju fortfarande likadant så det är ingen ändring på hur mycket tid han har för dem.