Ensam gravid och ledsen.. (långt)

Jag sörjde att inte kunna dela min graviditet med en partner. Att vara ett "vi", drömma och fantisera om barnet tillsammans. Gå på kontroller tillsammans. Att allttid vara den som var "annorlunda" (=alltså ensam). Även senare i mammagruppen. Det var säkert ingen som tänkte att jag avvek på nåt sätt, men jag själv tänkte mkt på det.

Anonym (Sara) skrev 2015-12-12 18:28:49 följande:

Jag känner att man inte har så mycket gemensamt med de som lever med en partner. Är man två är det heller ingen konst att ha en bebis. En är alltid fri att gör något annat när båda är hemma samtidigt. Jag känner även dåligt samvete för barnet. Att jag måste göra så mycket praktiska saker i hemmet medan om det finns två föräldrar kan en ägna sig åt den, leka och aktivera mer.

Ja, det känner jag också igen. Dock har jag nu lärt känna en del andra ensamma mammor, så det är skönt att kunna ventilera med dem eftersom mina kompisar (som alla lever i parförhållanden) faktiskt inte fattar.

Ensam gravid och ledsen.. (långt)

INNEHÅLL