Jobbig återföring av embryo

Nån gång har det vart lite knepigt, men nu sist hade de böjt själva "pipetten" eller vad jag nu ska kalla den eftersom kliniken vet att min livmoder är bakåtböjd och insättningen tog ingen tid och kändes ingenting.

Ett av mina FET var så. Gjorde oerhört ont och tog lång tid. De fick ta in en ul-maskin och köra samtidigt och fy vilken smärta. Upplevde också känslan efteråt att de bara släppte ägget någonstans och hoppades på det bästa. Var så ledsen när jag åkte hem. Kommer ju aldrig gå att bevisa om samband finns, men den gången började jag blöda som riklig mens redan på rd2 och senare visade det sig vara ett olokaliserat utomkvedshavandeskap. De hittade aldrig på gynakuten vart det fäst, men någonstans satt det och producerade hcg och jag fick avbryta det med cellgifter. Inte kul. Men det kan vara helt annorlunda för dig och jag håller tummarna för ett plus. Att ruva är terror i sig och då behöver man inte den extra oron för sämre förutsättning att börja med.

Tyvärr har de flesta av mina återföringen varit liknande din upplevelse och det känns så ledsamt efteråt. Jag har haft kramper inom de närmsta två timmarna och flera ggr känt hur vätskan pressas ut ur mig. Dessutom har jag alltid blödigt (litegrann) på dag 2.

Jag har gjort 7 återförande samt en spolning och en implantationsskrapning, vilka är liknande ingrepp. Några gånger har det varit enkelt och smärtfritt och de har varit bäst i Köpenhamn på CFC, där använde de en hård kateter som de satte på plats först för att sedan föra upp slangen genom den. Det har gått mycket bättre för mig och det tipsade jag om när jag sen var i Sverige, men första gången envisades de och sa de att de först skulle prova som vanligt men sen har de lyssnat. Jag tror att muskelavslappning också kan vara bra. De erbjöd mig en sån tablett men jag tog istället en Ipren innan och senaste återföringen lyckades faktiskt, det tog ändå en 45 min men jag höll mig så avslappnad jag kunde. Jag hade även blod på dag 2, men trots allt blev det ett plus.

Så det behöver absolut inte vara kört för er denna gången! Och lyckas det inte så kan du vara mer förberedd till nästa gång. Jag har även bett om den mest erfarna läkaren, för det är stor skillnad på vem som gör det.

Håller tummarna!

Tack för era svar! Känns skönt att höra att jag inte är ensam. Det är många tankar som går genom huvudet när man ruvar. Jag tror inte att det gått vägen denna gången. Men det är bara vårt andra syskonförsök så det är väl inte så konstigt kanske. Det som känns jobbigt är ju att magkänslan säger att det inte hamnade rätt!

Men idag pratade jag med en av de två läkarna som var med och hon hävdade att man inte kan göra fel för embryot skulle inte kunna lämna katetern om det inte var ett hålrum där det placerades. Hon var 100% säker på att det hamnat rätt. Jag får väl tro på det men lite fundersam blir man ju!

Vet ni att era livmödrar är bakåtlutade sedan tidigare? Jag hade ingen aning... Men på läkaren lät det som om det syntes i journalen sedan tidigare. Förvirrad!

Det tog sjuttielva VUL och flera IVF:er innan jag fick veta att min livmoder är bakåtlutad.

Okej, det är alltså inget man normalt sett talar om för sin patient verkar det som. Eftersom att det gått bra för mig tidigare gånger har det väl inte varit relevant att berätta heller iofs. Tack igen för svar!

Om du har haft en jobbig återföring, hur var din nästa återföring om du gjort en? Vi kommer behöva göra fler eftersom att det inte ledde till graviditet den här gången tyvärr.