Ja, käftsmäll på käftsmäll. Bokstavligen.
En del jublade åt utvecklingen som ledde oss hit.
Åh vad BNP växer! Svenskarna har ju ändå bara sin töntiga midsommar! Vinsten kommer senare!
Sedan, när allt har skitit sig, ja då kräver samma individer att eländet skall spridas ut över hela samhället.
Skolbarnen skall bussas från problemskolor till väl fungerande skolor. Kommunala hyresrätter bebodda av den aktuella demografiska gruppen skall sprängas in i välmående villaområden. Alla ska med! Ingen ska tro att de ska kunna komma undan!
Börjar det sedan talas om att knulla mammor på ditt barns skola så är det ett pris du får betala.
Och det är du som inte vill ha detta som de menar är problemet.
Utvecklingssamtal med föräldrar som kommer i skyddsväst ...
Ett nytt, mer spännande Sverige.
---
Michel Houellebecq skrev i sin roman Plateforme från 2001 om hur ett företag som hade sitt kontor ute i en av Paris förorter tvingades förbjuda sina medarbetare att åka tunnelbana till jobbet. Det var för farligt. En anställd kvinna hade blivit våldtagen på tunnelbanan hem en kväll.
Det var en bild av verkligheten där och då som var svår att ta in. Då. År 2001.
Idag, lärarinnan "Gunvor" i Expressens artikel:
" 'Gunvor' berättar att hon aldrig skulle åka kollektivt till jobbet.
- Det känns för otryggt.
Istället har hon ordnat med en egen garageplats från en man som mot betalning bevakar så att hennes bil inte blir skadad."
För inte så många år sedan hånades folk som var rädda för att de eller deras barn skulle drabbas av våldet.
Det sades att de trodde på "monster under sängen" - alltså någonting som inte existerar - när de uttryckte sin rädsla.
I Södertälje idag:
"Klockan har hunnit bli 15. I den långa bilkön som bildats utanför skolan när det är dags att hämta, ger alla uttryck för samma sak: Rädslan att deras barn ska hamna mitt i gängkonflikten - av en förlupen kula.
Därför står de här, med motorn på tomgång, och väntar på att deras barn ska komma ut från skolan så att de kan skjutsa hem i stället för att barnet ska gå själv. "
Inte ens under den vildaste älgjakt har svenska föräldrar tidigare väntat med motorn igång utanför skolan för att inte deras barn ska riskera att bli skjutna.
Ja, Grattis! Eller nåt. Ni tog oss ända hit.
Och nu då?
Grattis TS!
I Malmö har nu 2 av 3 barn mellan 5 och 19 år "migrationsbakgrund"
www.gp.se/ledare/det-postsvenska-tillst%C3%A5ndet-%C3%A4r-h%C3%A4r-1.89182367
Det går inte längre att förvänta sig någon slags integration av dessa barn i det svenska samhället. Än mindre assimilering till detsamma.
Så, vad tänker ni i Miljöpartiet göra åt den saken, då?
Käftsmäll på käftsmäll.
Det socialdemokratiska klientel där den ene i tråden hånar en rädd kvinna som uttalar sig i media genom att säga att man ska bemöta henne som man bemöter ett barn som tror på monster under sängen.
Den andre socialdemokraten som hånar offren för ett av bombdåden genom att jämföra det med att det skjuts salut i Stockholm vid prinsens födelse.
Fantastiskt
Vi kan ju länka till den här tråden där folk skriver om sin oro för våldet, bomberna och skjutandet.
Läsa de inläggen och kanske ta lite intryck.
Det som står i tråden är vad några förutspådde för en 5-6 år sedan när de första smällarna började höras
www.familjeliv.se/forum/thread/82186418-vem-vill-bo-i-storstaderna-langre
En vuxen man som bor i huset som sprängdes uttalar sig:
Han beskriver det som att man ”avtrubbas” inför känslan att våldet kryper närmre hemmet.
- Första gången tog jag väldigt illa vid mig. Det här har inte riktigt landat hos mig, men det blir nästan som att det här normaliseras. Det blir nästan vardag att folk skjuts och mördas utanför ens dörr.
Innan mordet brukade Johan ta löpturer runt området om kvällarna. Det gör han inte särskilt ofta längre eftersom att han inte längre känner sig trygg.
- Hade jag haft barn vet jag inte om jag skulle bott kvar, säger han.