ovetande , frågor,svar, gemenskap,längtan, hopplöshet, ivf

Varmt välkommen till den här sidan av världen. Grattis, och jag beklagar. 

Det är väl ungefär så det är, en förvirrad blandning av hopp och förtvivlan, allt i ett. Jag är jätteledsen över din historia. Samtidigt hoppas jag att du kommer att få bra hjälp och snart nå din dröm om familj. 

Jag är dock inte så ny i detta, så jag är väl inte en av dem du söker, däremot kan jag hjälpa till med att räta ut eventuella frågetecken på vägen. Jag och maken har hunnit göra utredning och IVF och väntar nu äntligen barn, så medicinering, behandlingar och annat smått och gott ska jag kunna vid det här laget. 

Om jag talar utifrån egen erfarenhet har du massor med spännande framför dig. Det är inte en lätt väg att gå, men från och med nu är ni på väg någonstans på riktigt. Nu börjar era riktiga försök mot att skaffa barn. Jag håller tummarna för att allt kommer gå bra :) 

Tack! Jag är i v. 33 nu, så BF börjar äntligen närma sig :D 

Det beror nog på hur man räknar... Vi skickade egenremissen i typ maj 2013 och fick första tiden i september tror jag. Utredningen var helt klar i slutet på december samma år, och vi remitterades raka vägen till IVF. Tyvärr hade vi otur, så remissen försvann, annars hade det nog gått snabbare. Första mötet med IVF blev i slutet på april, men vi kunde inte påbörja första behandlingen förrän i mitten av Juli på grund av sommarstängning samt min menscykel. Ägg plockades, befruktades och sattes in i augusti. 

Vart är det ni ska göra behandlingen? Du behöver självklart inte svara om det blir för privat, jag tänkte mest om det är någon klinik jag hört om vilka rutiner de har.

Jag skulle inte tro att man får telefonsamtal från läkaren, för det är mycket som ska diskuteras och klargöras innan det är aktuellt med behandling. Det är ganska värdelöst för dem att låta en genomföra behandlingen om de inte är säkra på att man tar medicinerna som man ska på utsatt tid, på rätt sätt och i rätt dos. Sen vill de säkert berätta ordentligt om metoden de valt och varför. Man kan ju göra långa- eller korta protokollet samt vanlig IVF eller ICSI, och det är ju bra att kunna diskutera ansikte mot ansikte. 

Vi hade ett långt möte med läkaren (Sahlgrenska) första gången där vi hade gott om utrymme att prata om IVF och förstå vad som skulle hända. När hon fått all info hon behövde från oss och vi ställt alla frågor vi hade fick vi prata med en barnmorska som gav ytterligare instruktion om hur medicinerna skulle tas. 

Usch, väntan är seg :( Har ni väntat så länge känns det som att de bör ge er en tid snart, men jag hade nog ringt dem och frågat så de inte tappat bort er. Lägger man det lite oskyldigt som att man bara är lite orolig och behöver höra att er remiss finns på plats kommer de säkert svara snällt och vänligt :) De har säkert inte bokat någon tid om de inte hört av sig än, men de bör ju veta hur länge ni kan förväntas behöva vänta på att få svar. 

Det är en olidlig väntan, och så här är det dessvärre i perioder. Ingenting händer, sen plötsligt får det en jäkla fart. Sen händer inget igen. Och sen massor. Vi väntade i vad som kändes som tusen år, sen gick vi på första besöket och kom därifrån med en lunta papper med vår plan på. Där stod liksom allt - vilka mediciner jag skulle ta när, vilka prover jag skulle ta vilka datum och ett preliminärt datum för äggplock. Sen kom som sagt sommaren, vilken var olidlig igen, sen började jag behandla och allt gick supersnabbt. Jag vet inte om det är en tröst eller raka motsatsen, men det kanske åtminstone är skönt att veta att det kommer att hända saker så småningom.

Jag fick också höra det där ett antal gånger. Jag var också 26 när utredningen började. Jag tror att folk blir extremt handfallna och inte vet hur de kan stötta, så då säger de såna saker för att man inte ska känna press. Mitt bästa tips för det är att tala om för folk rakt ut vilket stöd du vill ha. Jag ville inte ha pepp på det sättet, jag bad dem att inte påpeka hur gott om tid vi har eller att jag säkert skulle bli gravid jättesnabbt, för det kunde ju inte de veta. Men de fick gärna peppa med att jag var stark som genomförde behandlingen och att vi faktiskt för varje dag tog ännu ett steg mot vårt barn. 

Det har varit en fantastisk graviditet trots mycket spyor, illamående, foglossningar och annat ;) Det spelar liksom inte så stor roll när man längtat så länge. 

Det var inte optimalt att behöva hjälp där kring sommaren, så det är ju något som ni slipper tack och lov :) Julstängning har väl dessvärre de flesta, men det är ju inte riktigt lika länge. Illa att remisser får försvinna!! 

Ok! I så fall har jag förhoppningsvis koll, det är ju som sagt på Sahlgrenska vi gjort allt. De skickar, mycket riktigt, remissen från ena änden av korridoren till den andra ;) Ni ska inte behöva gå någon annanstans (om ni inte vill anlita någon annan kinin dvs.). Om det är till någon tröst har de varit riktigt bra för oss. Vi har inte en chans på egen hand (de ville inte använda termen "omöjligt", men ungefär så illa är det) men lyckades relativt snabbt med deras hjälp. 

Ok, det lät lite märkligt kan jag hålla med om. Kanske är det så att läkaren vill stämma av så mötet sker i en särskild del av din cykel. Det kan underlätta en del undersökningar och så (på mig kollade de äggstockar ännu en gång innan vi körde igång med behandling). Jag har upplevt barnmorskorna som svarar i telefon som väldigt hjälpsamma, det kanske kan hjälpa om du ringer och frågar dem vad som menas med brevet? 

Inga problem, det är bara att fråga om du undrar över något :) 

Hmm... Tror att de skickade i februari, vi kom in i maj på första besöket och första plocket gjordes i augusti (de hade sommarstängt emellan). Men grattis till att remissen är på gång, hoppas det går snabbt :D