Förvirrad och totaldeprimerad.
Hon har ju varit så ivrig med att jag ska flytta.
Hjälp min bror fixade nyss jobb på Telia till mig inom en månad!
Vad ska jag göra?
Frun blev skitförvånad över det och var inte riktigt beredd att jag skulle komma med något sådant just nu.
Just nu vad som hindrar mig är självklart barnen, vill verkligen inte åka ifrån dem, det svider inombords.
Sa en gång till att jag kunde ta med mig barnen och dom kan få en bättre framtid med mig där nu när dom är små, för barn lär sig snabbt i skolan.
Men hon säger stolt att det är hon som är mamma och hon som fött barnen, jag säger att jag har både behövt vara mamma och pappa till mina barn så du behöver inte oroa dig för den rollen för att den rollen har jag alltid gjort, kommer inte på frågan säger hon.
Men då får hon väll se hur hon klarar mamma pappa rollen, hon kanske blir knäckt och lämnar över barnen till mig till slut?
Tycker bara synd om barnen att dom ska få behöva gå igenom den här misären, mina små änglar.
Vad ska jag göra? Är lite chockad över den här situationen.
Oj förlåt där det står jobbintervjun så menade (jag hon ta den tiden)
Blir lite fel när ja skriver.
Men hur länge kommer du kunna bo i Sverige utan att betala hyra? Känns som att din planering är ganska kortsiktig
Jag får helt enkelt räkna med familjen så gott jag kan, har inga andra val på den ekonomiska sidan.
Har alltid vetat om saker men inte 100%
Saken är så att hon inte vill medge allt hon gjort för att förnedra varken sig skälv eller familjen, hon föredrar att gå bakom min rygg och hålla det hemligt, på det sättet så underlättar hon sitt eget liv och kan kasta bort bortförklaringar på mig istället.
Det är inte att jag vill sticka och bara dra ifrån allting, jag vill ge henne ett ultimatum så att hon inte kan snurra runt i molnen som hon gör.
Nu dom sista dagarna så ger hon mig många sorgsna blickar och kramar, hon vill väl manipulera situationen och försöka förhindra mina tankar?
Jag mena har hon inte kunnat tänka på det innan allt hon gjort?
Jag har underlättat hennes liv fram tills nu men nu måste något göras annars kommer jag gå under jorden.
Hejsan, jag förstår att du känner dig såhär. Har du tänkt på att bo ihop med en vän eller någon annan, på så sätt delar ni på kostnaderna så kanske du klarar dig bättre ekonomiskt. Jag känner igen din situation fast jag är den i din sambons sits (men jag håller inte på som hon, chatta med en annan kille osv.). Mitt barns far åkte hem till sitt hemland och nu har vi inte sett honom för 16 månader och det är sjukt svårt att mitt barn inte får se sin pappa. Men jag förstår att alla måste göra det som gör sig själv glad. Mitt råd- Fixa resa hem till sverige under 4 veckor så du kan tänka på saker ordentligt. Sedan ordnar du boende med någon i spanien så du har råd att leva. Hoppas allt löser sig. Vill bara säga att om jag var din fru hade jag varit extremt tacksam att du har varit vid hennes sida för så pass länge i hennes hemland. Hoppas hon ser vad hon har tills det är för sent.