Lia87 skrev 2015-11-18 20:11:48 följande:
Ja visst känns det som en mindre evighet den där tiden ;) Men ja, det är så mysig och häftig upplevelse att känna sitt barn därinne :)
Du har helt rätt i allt du säger :) Exakt så är det, om man struntar i det så blir man ju besviken likväl. Man kan lika gärna göra allt man kan så kan man iaf utesluta det.
Ja det är lätt att lägga skulden på sig själv. Det har jag gjort många gånger ;( Men nu har man nog börjat komma till en insikt att det lika gärna kan vara killen det är fel på. Eller att det kanske bara är slumpen.
Dina ord värmer ska du veta! :)
Ibland känner man sig så ensam mitt i allt det här, skönt att vara här inne där de flesta förstår vad det är man går igenom :)
Jovisst, ledsen blir man oavsett. Men man klarar det i små portioner. Det man inte klarar är när det blir varje dag, varje timme och varje minut. Ni borde väl kunna få genomgå en utredning och få reda på om det är något som inte funkar, även om ni har ett barn? I så fall får ni lov att söka nu i januari :)
Det är så jäkla lätt att trilla dit, att lägga skuld på sig själv. De som inte behövt försöka så länge ger gärna råd de inte vet något om, t.ex. att allt funkar om man bara slappnar av eller om man lever på ett visst sätt. Framförallt kvinnan tror jag far riktigt illa av det, min man har i alla fall aldrig fått några råd...
Jag skuldbelade mig själv varje månad. Jag ändrade allt i mitt liv för att vara så "fertil" som möjligt. I slutänden var det maken som hade begränsningen, inte jag ;) Man brukar säga att 30% av fallen beror på mannen, 30% beror på kvinnan, 30% beror på båda och 10% vet man inte.
Utnyttja verkligen det här forumet. Det har hjälpt mig jättemycket under de år det tog att bli gravid. I verkliga livet känner man sig verkligen ensam, men egentligen är man nog inte det. Det är bara att ingen vågar säga något.