Jul igen...orättvis fördelning av pengar på klappar till barnen?

Ok, tack för era svar! Vet som sagt inte hur jag ska tänka kring detta. Hittills har inget barn reagerat kring klapparna och det är väl mest jag som stör mig på detta men mina barn börjar vara rätt stora och jag är väl rädd att de ska förstå skillnaden snart.

Jag jobbar 50 % och kan inte jobba mer pga mitt ena barn (10-åringen) som har ett gäng diagnoser som gör att hen inte klarar allt för långa dagar i skolan. Jag sköter det mesta hushållsarbetet eftersom jag är hemma mer. Gemensamma utgifter delar vi på 50/50. Klarar mig ekonomiskt tack vare helt vårdbidrag som jag får för 10-åringen. Min 10 åring bor heltid med oss. De andra 3 barnen bor varannan vecka.

Hans barn får mer presenter hos den andra föräldern än vad mina får också. Jag har inte heller någon släkt förutom min mamma som ger till barnen (alla fyra för hon vill inte göra skillnad på barnen vilket jag tycker är fint) medan sambons barn har en rätt stor släkt med både far-och morföräldrar bl a som ger presenter till dem (men inte till mina).

Jag och min sambo är eniga i det mesta som gäller barnen men detta har vi svårt att enas kring. Jag har försökt diskutera fram en lösning men min sambo tycker jag är löjlig som fokuserar på pengarna och ser inte någon anledning till att ändra på något.

tt vi har separat ekonomi är för att han vill det "för så har han alltid gjort". Jag har tidigare alltid haft gemensam ekonomi med den jag levt med (har ett förhållande med bonusbarn inblandat tidigare i bagaget efter separationen från mina barns pappa). Jag är egentligen inte ute efter att min sambo ska lägga extra pengar till mina barns julklappar, tycker de får tillräckligt, däremot stör det mig att han nödvändigtvis ska lägga så mycket pengar på sina barn år efter år och därmed göra skillnaden så stor.

Annars har vi ett väldigt bra förhållande tycker jag, barnen kommer bra överens och min sambo är jättefin mot mina barn i övrigt. Upplever inte att det görs någon större skillnad på barnen i vardagen.

Tack för massvis med svar i en tydligen känslig fråga. Många håller med mig men minst lika många gör det inte. Slutsats: jag har rätt och min sambo med....beroende på vem man frågar.

Vill återigen tydliggöra att jag inte alls kräver att min sambo ska betala extra för mina barn. Ser hellre att vi kan komma överens om någon rimlig nivå på presenter som funkar för oss båda. Tycker tänket "sköt dig själv, skit i andra" funkar dåligt i en familj men det verkar vara vanligt förekommande tyvärr.

Tack och lov upplever jag inte detta i min familj mer än just vid jul då min sambo nödvändigtvis "måste" lägga så himla mycket pengar på sina barn. Och visst får han göra vad han vill med sina pengar men jag hade aldrig kunnat göra så om situationen varit omvänd. Jag tycker att alla barn ska behandlas lika i en familj!

Sen har mina barn inte alls det dåligt, jag ger dem allt de behöver och lite till, efter mina förutsättningar.

Menar inte heller att allt måste vara superrättvist hela tiden, tycker det är helt ok att något barn får något dyrare ibland men då kanske det blir ett annat barn som får något dyrare nästa gång. Här är det däremot 3:e året nu som hans barn får klart mycket dyrare julklappar än mina. Och mina barn är inte dumma...argumentet att det jämnar ut sig i längden håller inte om det fortsätter så här.

qwerty: jag har absolut diskuterat detta med sambon men känner inte att det leder någonstans eftersom han inte anser att det är ett problem som behöver lösas. Hans barn önskar sig dessa dyra saker och då vill han köpa dem till dem. Han verkar dock medvetet välja ut de dyrare sakerna på önskelistan och köper hellre dessa än de andra billigare sakerna som de också önskar sig ( och förmodligen skulle bli lika glada för egentligen? ).

Mina barn önskar sig också dyra saker men det betyder inte att de nödvändigtvis får dem. Möjligen någon dyrare grej som jag anser rimlig och sedan kanske några billigare (som de också vill ha). Mina barn brukar bli nöjda och glada men jag är rädd att deras glädje minskas när de ser vilka häftiga saker bonussyskonen får.

Återigen behöver jag alltså tydliggöra att jag inte egentligen är ute efter att sambon ska lägga extra pengar på mina barn. Men jag tycker det blir galet när det upprepas år efter år att hans barn får klappar för så mycket mer pengar.

Jag lär INTE mina barn att pengar och fina grejer är allt och de har alltid varit nöjda med det jag gett dem men min sambos barn är däremot väldigt medvetna redan om vad saker kostar och förväntar sig att få dyra saker. De talar gärna om för mina barn att de fått "bättre"/dyrare saker med. Detta kommer ev leda till att mina barn slutar vara nöjda och glada...

Egolovers: just i år blir det så många paket, kan vara lite olika från år till år beroende på vad de önskar sig. Och detta var det som jag bäst fick ihop enligt deras önskningar som även funkar med min ekonomi. Ett par grejer på listorna fick jag stryka direkt eftersom de ensamma överskred budget.

Det är nu 3:e året ja och jag borde ju ha kunnat räkna ut detta men i min enfald tänkte jag väl att min sambo inte nödvändigtvis skulle köpa så dyra paket varje år. Vi hade dessutom denna diskussion förra året med så jag trodde väl att sambon skulle tänka lite annorlunda nu. I vardagen upplever jag inte denna stora skillnad, hans barn är åtminstone inte hos oss överdrivet bortskämda och det känns som att vi är hyfsat samspelta.

Jag skulle säkert kunna spara undan mer pengar under året om jag verkligen ansträngde mig men så stora marginaler har jag inte och det finns alltid andra "hål" att stoppa de pengarna. Sen vill jag hellre ha nån slant över till att kunna ta barnen på nån rolig aktivitet ibland än att lägga undan för att kunna ge dem svindyra presenter vid jul.

Det här med att skaffa sig mer i inkomst är inte så lätt. Vill inte påstå att det är omöjligt för det är det säkert inte. Frågan är om det är värt det? För att få mer i plånboken behöver jag antingen gå upp i arbetstid vilket drabbar framförallt mitt ena barn eller vidareutbilda mig för att så småningom ha chans till bättre betalt arbete vilket under studietiden förmodligen skulle förvärra min ekonomiska situation. Eller söka andra arbeten och hoppas på bättre betalt och en lika förstående chef som jag har nu som aldrig knorrar när jag behöver vabba för diverse behandlingar/läkarbesök som mitt ena barns tillstånd kräver. Jag har idag ett jobb jag stormtrivs på och vet att jag är väldigt uppskattad för det jobb jag gör. För mig är det viktigare än att kunna överösa barnen med materiella gåvor. Mina barn har mat på bordet, hela och rena kläder, vi hittar på roliga saker ihop och är välmående. Blir ändå ledsen för barnens skull när de får uppleva denna särbehandling.