Varför skall din man lida för att du har ett sämre jobb?
Det är ju ditt val och ditt fel!
Men främst av allt. Är du så verklighetsfrånkopplad att du inte märkt att barnen inte bryr sig om vad sakerna kostar? Det är sakerna i sig själva som räknas, och mängden, inte prislappen!
Inte konstigt att din man tjänar mer.....
eftersom ni inte har gemensam ekonomi blir detta ju en naturlig följd....... inte ska din sambo behöva ge dig pengar så du kan handlar julklappar för mer, när ni aldrig annars har gemensam ekonomi.....
Så ts vill ha en viss standard för sina barn med hon ska inte själv göra så att hennes barn får den standarden utan det ska hennes sambo se till att göra? Han är inte snål, hon verkar isåfall girig.
För tredje året i rad kommer sambons 2 barn få julklappar för mycket mer pengar än vad mina 2 barn får. Tycker inte nödvändigtvis att det måste vara millimeterrättvisa men för mig känns det fel att det ska skilja så pass mycket mellan hans och mina barn. Min sambo förstår inte varför jag blir upprörd över detta och menar på att mina barn får fler paket så det jämnar ut sig tycker han.
Hans barn (5 år och 10 år) får paket för ca 3000 kr var fördelat på ca 4-5 paket var.
Mina barn (10 år och 12 år) får paket för ca 1500 kr var fördelat på ca 6-7 paket var.
Min sambo tjänar mer än mig och har råd att lägga dessa pengar på sina barn men jag har inte råd att göra det samma. Vi har inte gemensam ekonomi och visst, hans barn borde inte behöva lida för att jag har mindre pengar. Men jag tycker att antingen får han lägga lite mindre pengar på sina barn eller så får han hjälpa mig att komma upp i liknande summor till mina barn. Är jag helt ute och cyklar? Vad tycker ni?
Tack för massvis med svar i en tydligen känslig fråga. Många håller med mig men minst lika många gör det inte. Slutsats: jag har rätt och min sambo med....beroende på vem man frågar.
Vill återigen tydliggöra att jag inte alls kräver att min sambo ska betala extra för mina barn. Ser hellre att vi kan komma överens om någon rimlig nivå på presenter som funkar för oss båda. Tycker tänket "sköt dig själv, skit i andra" funkar dåligt i en familj men det verkar vara vanligt förekommande tyvärr.
Tack och lov upplever jag inte detta i min familj mer än just vid jul då min sambo nödvändigtvis "måste" lägga så himla mycket pengar på sina barn. Och visst får han göra vad han vill med sina pengar men jag hade aldrig kunnat göra så om situationen varit omvänd. Jag tycker att alla barn ska behandlas lika i en familj!
Sen har mina barn inte alls det dåligt, jag ger dem allt de behöver och lite till, efter mina förutsättningar.
Ts kräver ingen kompensation utan skulle vilja att sambon istället drar ner på julklapparna till sina barn.
Ser du inget konstigt i att barn i samma familj får olika antal julklappar (yngre barn) eller julklappar som är värda olika (äldre barn)? Tycker du också att det vore en rimlig lösning att vissa i familjen unnade sig julmat trots att den andra halvan bara hade råd med nudlar?
Klart han gör som vill. Det gör alla oavsett vilken familjekonstellation det handlar om. Det är inte det diskussionen handlar om. Diskussionen handlar om dels rättvis, dels om ts missnöje och dels andra saker.
Om man bortser från allt annat så gror ts missnöje för varje år oavsett om hon har "rätt" att känna sig missnöjd. En tillräckligt missnöjd partner stannar inte hos sin partner i längden. Kanske bryr sig sambon om ts, kanske inte. Kanske vill han hålla ihop med henne, kanske bryr han sig inte. Men OM ts är missnöjd OCH sambon bryr sig så borde de prata om saken (eventuellt med en professionell) så att missnöjet inte leder till mer missämja och en eventuell separation. Kanske behöver ts lära sig hantera den ekonomiskt ojämnlika hemsituationen. Kanske behöver sambon lära sig att visa mer hänsyn. Eller så måste de kanske båda kompromissa och ändra på sig.
Ts, har du diskuterat det här med din sambo?
Det är väl ingen som hävdat motsatsen heller.
Ts har rätt att känna sig missnöjd med julklapparna och mannen har rätten att slösa sina pengar så som han vill. Det föreligger en konflikt där som riskerar att försämra ts och sambons relation. Det ligger i bådas intresse att kompromissa och lösa konflikten på ett sätt som båda kan vara någorlunda nöjda med om de vill behålla sin goda relation.
Anonym Mia)
Jag håller med dig angående det där med känslomässig utpressning.
Skulle du vilja vara med någon som varken visar omtanke om dig eller som du mår bra tillsammans med.
I så fall gissar jag på att du är en sådan som stannar kvar i en död relation år efter år av ren pliktkänsla. Trist för dig.
Tror att det för ts handlar mer det handlar om barnen än om henne själv.
Har du barn? Älskar du i så fall ditt barn/dina barn? Föreställ dig att du var tvungen att fira jul med ditt barn och inte kunna ge ditt barn ordentliga julklappar och sedan se besvikelsen i ditt barns ögon när kusinen/kompisens barn/din systerdotter får exakt det som ditt barn önskat sig. Det är ungefär på den nivån den här frågan ligger på. En förälder som vill skydda sitt barn från livets orättvisor och råhet på julafton. Kanske man vill skona sitt barn från vissa saker, tills de blir lite äldre i alla fall.
Tror att det för ts handlar mer det handlar om barnen än om henne själv.
Har du barn? Älskar du i så fall ditt barn/dina barn? Föreställ dig att du var tvungen att fira jul med ditt barn och inte kunna ge ditt barn ordentliga julklappar och sedan se besvikelsen i ditt barns ögon när kusinen/kompisens barn/din systerdotter får exakt det som ditt barn önskat sig. Det är ungefär på den nivån den här frågan ligger på. En förälder som vill skydda sitt barn från livets orättvisor och råhet på julafton. Kanske man vill skona sitt barn från vissa saker, tills de blir lite äldre i alla fall.
Jag är tillräckligt trygg i mig själv och mitt förhållande för att inte behöva svara på dina gliringar.
Hur kommer det sig att du känner dig manad att klanka ner på andra i kommentar efter kommentar?