Jul igen...orättvis fördelning av pengar på klappar till barnen?

Har ni separat ekonomi, tycker jag inte att du har så mycket att göra med hur mkt han ger sina barn.
Däremot kan jag inte fatta, att du går med på att dela 50/50 av hushållutgifterna, om han tjänar betydligt mer än vad du gör. Om jag inte är helt ute och cyklar, står det i sambolagen, att man ska dela gemensamma kostnader efter hur mycket man tjänar. Alltså, om han har ut 30000 och du 15000, ska han betala 2/3 av kostnaderna.
Då hade du också haft mer pengar att lägga på dina barn.

Ok, var nog i någon rådgivning från ekonomer jag läst det kanske.
Hur som helst, tycker jag absolut inte att det är otänkbart, att dela gemensamma utgifter efter inkomst. Om man lever tillsammans som en familj, varför hålla så hårt i sina pengar, om man nu tjänar bra??
Om jag hade tjänat mest, inte sjutton hade jag velat att min sambo skulle ha en sämre standard än vad jag själv skulle ha!
Om man nu har den synen på sin sambo, att denne får skylla sej själv, som inte sett till att "komma upp sej" ekonomiskt, hur kan man då välja att leva med denne? För att ha nån att se ner på??
Tackolov är inte min sambo så trångsynt, det var hans vilja att vi skulle ha gemensam ekonomi, trots att jag tjänar mkt mindre. Han kunde inte förstå vitsen med att bo ihop som familj, om man skulle räkna pengar hit och dit hela tiden. Då hade vi ändå barn sen tidigare, både han och jag, min son var dessutom den som bodde mest hos oss.

"Haha. Så typiskt" Jojomensan, och som man känner sej själv, känner man andra, också ganska typiskt...
Vet inte hur det ser ut i din värld, men i min värld behöver man inte vara höginkomsttagare för att tjäna betydligt mer än en deltidsuska i äldrevården. Så, golddigger, nja, tror inte jag kan göra anspråk på titeln. Nu handlar inte denna tråden om min ekonomi, men jag kan tillägga att under våra år som sambos, har jag fått arv efter min mor, som till stor del gått till det gemensamma hemmet och inköp av familjebil ( och det är inte jag som har körkort). Det är så man kan göra, när man lever ihop som två människor, inte som två plånböcker, förstår du....

För att återknyta till TS julklappsbekymmer, vi har alltid gett särkullbarnen julklappar och födelsedagspresenter för ungefär samma summa, oavsett var pengarna kommit från.
Däremot har vi så småningom gått över till att ge våra gemensamma barn något dyrare (ej dubbelt) presenter. Vi insåg att de aldrig annars skulle kunna få lika dyra saker som de äldre, då vi ofta lagt ihop med de andra föräldrarna till dyrare saker som cyklar, mopeder, musikinstrument mm.