Inlägg från: Anonym (hjälp) |Visa alla inlägg
  • Anonym (hjälp)

    Jul igen...orättvis fördelning av pengar på klappar till barnen?

    Blir väldigt förundrad över kommentarerna här.
    Först och främst så är det skillnad på barn och barn och det finns inget att göra åt det. Skaffar man barn, separerar, träffar nya, med barn, så kommer det alltid finnas konflikter. Det kan aldrig bli precis lika och borde inte vara det heller. Alla har olika förutsättningar, barn har olika familjer och föräldrar har olika livsval bakom sig som lett till att de är där de är idag. Vill han lägga mer pengar på SINA barn så har han all rätt i världen till det. Vet ts med sig att han inte viker sig utan vill unna sina barn fina paket, så får ts anpassa sig till det (genom att, som flera kommenterat, se till så att det finns så mycket pengar som hon vill ge dem, det går säkert att dra ner på något) eller så får ts acceptera faktum. Ingenting är orättvist när det kommer till såna här i-landsproblem. Ts ska inte kompenseras ekonomiskt för hennes eventuella tyngre arbetsbörda i hemmet. De får komma på ett levnadssätt som alla är nöjda med, annars får de diskutera sig fram till ett sätt som fungerar och går det inte så bör de inte leva tillsammans. Jag är student och får in 9000/månad. Min sambo får in minst det tredubbla efter skatt. Skulle aldrig drömma om att låta honom kompensera mig för eventuella omkostnader som jag har. Vill han ha en dyrare pryl som jag inte vill ha så kan han gott få köpa det för sina pengar. Vi delar lika på alla kostnader. Vem är man om man känner ett behov av att kräva ur sin partner pengar på ett sådant sätt, för att någonting ska vara rättvist? Hur kan man inte ha ett intresse av att betala och göra det rätt för sig? Speciellt om man har barn, för guds skull det är föräldrars egna val och ansvar att skaffa barn och försörja dem. Oavsett familjekonstellation är det ingen rättighet att behandla alla lika. Behandla alla med respekt, självklart, men någon slags kommunistisk ideologi är orimlig (speciellt om bara vissa parter praktiserar dem). 

  • Anonym (hjälp)
    Anonym (Ojämnt) skrev 2015-11-16 21:48:00 följande:

    Har ni separat ekonomi, tycker jag inte att du har så mycket att göra med hur mkt han ger sina barn.
    Däremot kan jag inte fatta, att du går med på att dela 50/50 av hushållutgifterna, om han tjänar betydligt mer än vad du gör. Om jag inte är helt ute och cyklar, står det i sambolagen, att man ska dela gemensamma kostnader efter hur mycket man tjänar. Alltså, om han har ut 30000 och du 15000, ska han betala 2/3 av kostnaderna.
    Då hade du också haft mer pengar att lägga på dina barn.


    Något sådant står inte i sambolagen.
  • Anonym (hjälp)
    Anonym (Ojämnt) skrev 2015-11-16 21:48:00 följande:

    Har ni separat ekonomi, tycker jag inte att du har så mycket att göra med hur mkt han ger sina barn.
    Däremot kan jag inte fatta, att du går med på att dela 50/50 av hushållutgifterna, om han tjänar betydligt mer än vad du gör. Om jag inte är helt ute och cyklar, står det i sambolagen, att man ska dela gemensamma kostnader efter hur mycket man tjänar. Alltså, om han har ut 30000 och du 15000, ska han betala 2/3 av kostnaderna.
    Då hade du också haft mer pengar att lägga på dina barn.


    Bortsett från sambolagen.. Varför ska de inte dela lika på hushållsutgifterna? De är väl två vuxna personer som bor i hushållet. Oavsett barn eller inte så är väl allt annat otänkbart än att dela lika. Bor en person mer i hushållet eller? Varför ska han betala mer för mat, boende, el osv bara för att han råkar tjäna mer än henne? Hade det varit en ojämn fördelning av barn hade det ju varit en annan sak, exempelvis om han haft tre och hon noll. Men nu är de två vuxna + ett antal barn och då är det orimligt att han ska behöva betala mer för henne och hennes barn.
  • Anonym (hjälp)
    Anonym (nono) skrev 2015-11-16 22:01:42 följande:
    Men såklart inte! Detta gäller de fyra barn och två vuxna som ingår i TS familj. Dvs de personer som bor tillsammans och delar ett hem och en vardag.
    Inte alla extended familjemedlemmar och deras förehavanden.

    Och ja, TS sambo har VALT att ingå i en familj och inom en familj behandlar man barnen lika, punkt slut. Därför bör han betala, alternativt se till att samma summa läggs på alla ungar genom att jämka sina egna inköp.

    Får finnas nån måtta på snålheten inom en familj?
    Vem är snål? Ts man som vill ge sina barn presenter? Ts som inte ger sina barn tillräckligt (enligt ts själv)? Ts man som inte vill tvingas ge ts pengar för att ts ska kunna ge sina barn paket så att det blir "rättvist"? Snålt av ts att kräva sin snubbe på pengar för att hon vill ge sina egna barn en ouppnåelig lyx som hon ej själv kan ge dem. Det här familjebegreppet börjar bli lite skevt. Gemensam vardag till den grad att alla tvingas leva med alla, vilket ej bör betyda att alla ska ha exakt lika på allt. Ts man är inte snål och ska inte behöva betala för ts komplex.
  • Anonym (hjälp)
    Anonym (nono) skrev 2015-11-16 22:15:51 följande:
    Jo, hans attityd är snål. Att leva tillsammans är att vara en familj. Annars är man ett kollektiv. Att inte begripa det är att ha en skev uppfattning om begreppet "familj".
    Så ts vill ha en viss standard för sina barn med hon ska inte själv göra så att hennes barn får den standarden utan det ska hennes sambo se till att göra? Han är inte snål, hon verkar isåfall girig.
  • Anonym (hjälp)
    Anonym (nono) skrev 2015-11-16 22:43:11 följande:
    Skaffa ett hjärta. 
    Så jag är hjärtlös för att jag tycker att varje förälder har ansvar för att ge sitt barn det den behöver (dvs kärlek och trygghet) och anser att varje förälder utifrån sin förmåga sedan har möjlighet att ge sitt barn vissa materiella ting? Är kärlek detsamma som att överösa sitt barn med presenter eller kan detta ske på andra sätt? Varför har ts ett sådant behov av att hennes barn och hans barn har exakt samma förutsättningar? De är ju barn till olika personer, har växt upp på olika sätt och är såldes olika individer med olika förutsättningar. Nu lever ts tillsammans med en man som har barn och vill ge de barn som är hans julklappar för en viss summa. Ts och mannen har inte delad ekonomi och de delar inte barn, de är två vuxna människor som valt att leva tillsammans och in i relationen kommer ett antal barn från varsitt håll. Av denna anledning ska mannen, jul efter jul, tvingas punga ut massa extra pengar på ts barn för att ts inte själv har ekonomiska möjligheter att ge sina barn det hon känner sig tvungen (?) att ge dem? Ts kanske ska förstå att man ej kan leva över sina tillgångar, och man kan ej tvinga sin sambo att försörja en själv och andras barn. Ts sambo har ej några sådana förpliktelser. På vilket sätt är jag hjärtlös?
  • Anonym (hjälp)
    Anonym (qwerty) skrev 2015-11-16 23:02:10 följande:

    Man kan ju dra paralleller mellan kärlek och pengar i en familj.

    Om jag levde som bonusmorsa i en bonusfamilj skulle jag "älska" alla barnen lika. Inte älska som i känslan men jag skulle behandla alla barnen likadant. Särskilt om jag märkte att pappan på något sätt var oförmögen att älska sina barn tillräckligt eller lika mycket som jag så skulle jag nog försöka kompensera för det. Skulle inte stå ut med att leva i en familj och se barn känna sig förbisedda, oälskade eller negligerade utan att agera. Skulle känna precis det samma om det gällde pengar och jag tjänade mer. Kanske att jag inte skulle spara lika mycket till bonusbarnen av mina egna pengar men skulle se till att bonusbarnen hade lika bra mat, kläder och hobbys.

    Kanske skulle det vara skillnad och vi levde på marginalen. Då tror jag att jag förmodligen skulle prioritera mina egna barn i första hand (fast vete fan då heller) men de flesta lever ju inte så fattigt och det verkar inte som ts familj gör det heller.

    Men det är bara jag det. Vet inte om det beror på att jag är kvinna. Nä, tror inte det. Är det inte rätt mänskligt att känna så?

    Såklart man inte kan kräva någonting av sin partner men tycker ändå att ts sambos attityd är lite trist och ledsam.


    Hm. Jag tänker helt tvärt om. Jag tycker ts attityd känns väldigt trist och ledsam. Jag är kvinna. Är tillsammans med någon som har barn men jag har inga barn. Skulle vi få barn skulle jag aldrig börja spara till hans barn också. Bara till mitt. Då vet jag att barnet har två föräldrar som har ansvar för barnet. Sedan accepterar jag att barnet måste bo med sin förälder. Men jag skulle aldrig känna likadant för barnen. Mina är mina och andras är andras, finns inget mittemellan. Men vi är olika.
  • Anonym (hjälp)
    Anonym (Vera) skrev 2015-11-16 23:40:58 följande:

    Då får du nog räkna med att han kan vilja lägga mindre på era ev gemensamma och mer på sina sedan tidigare. Men det jämnar ut sig med tiden.


    Varför skulle han vilja det,menar du? För att jag bara vill spara till mitt eget? Han får spara bäst han vill till hans barn sedan tidigare. Varför skulle han behandla sina barn olika om båda är hans?
  • Anonym (hjälp)
    Anonym (Vera) skrev 2015-11-17 08:12:40 följande:

    För att de större barnen har dyrare behov just nu och det lilla barnets tid att vara kostsam kommer. Inte fasen fick min 4 åring lika dyra presenter och klappar som min 15 åring men 4 åringen blir också 15 i framtiden. Man behöver inte behandla barn lika hela tiden men totalt sett bör man se till att Det blir rättvist om man kan.


    Jaha,du menade rent ekonomiskt. Förlåt,jag förstod inte det. Men det låter ju rimligt,tycker jag,att äldre barn får dyrare presenter. Problemet som jag ser det i detta fall är att ts och snubben har delad ekonomi, och han verkar inte jättetaggad på att pröjsa massa extra för hennes barn. Har man en uppdelning där det är lika för alla barn oavsett "ursprung" (alltså vems förälder som är vems) så är ju det toppen och säkert det bästa/enklaste/mest rättvisa för barnen. Men ts kan ej tvinga sin snubbe, det vore omoraliskt och fel på alla sätt och vis.
  • Anonym (hjälp)
    Anonym (qwerty) skrev 2015-11-17 09:12:52 följande:
    Men föreställ dig ett scenario där hela familjen är på stranden och barnen vill ha glass. Din sambo är pank och snålar in på alla såna utgifter och har därmed inte råd att köpa glass till sina barn. Skulle du då ha hjärta att bara köpa glass till ditt barn som barnet sedan mumsar på på er gemensamma badfilt under ögonen på de stirrande bonusbarnen?
    Självklart inhandlas glass till samtliga barn. Jag upplever att det är olika saker. Behöver ett barn laktosfritt och de andra äter vanligt ska ingen skillnad göras. En dag på stranden får alla eller ingen glass. Det är inte en sund uppdelning. Men vill mannen lägga massa pengar på presenter till sina barn måste han få göra det om han vill. Har hans sambo inte råd att ge samma till sina barn kan hon inte komma och kräva att han ska ge henne pengar för att hon ska ha råd att ge samma till sina barn. Det är två olika saker. Man måste få lov att "skämma bort" sina barn om man vill. Allt behöver inte vara exakt lika.
  • Anonym (hjälp)
    Dixie skrev 2015-11-17 11:04:09 följande:
    men eftersom ni har separat ekonomi kommer det ju alltid att vara så här - din sambo ger julklappar till sina barn enligt hans ekonomi och du enligt din ekonomi - eftersom ni har valt att leva såhär förstår jag inte varför just julklapparna ska vara rättvisa.... 

    sen får väl barnen presenter även från sina andra föräldrar, mor och farföräldrar!? 
    Håller med dig! Ni har valt att leva på det sättet. Din sambo verkar ju inte bry sig om detta, utan gör som han vill. Han kommer med största sannolikhet inte ändra sig, i och med att han inte ser problemet. Det verkar som att du, ts, får acceptera situationen som ni lever i, med delad ekonomi och barn från tidigare relationer och allt vad det innebär eller så får du på något sätt göra så att du har ekonomiska möjligheter att ta dig upp till samma nivå. Tyvärr alltså. Oavsett hur mycket kärlek det finns i en relation så är ekonomi en viktig fråga. Med barn sedan innan och eftersom (jag antar) att ni inte är superunga heller, så ser livet annorlunda ut än om ni var i tjugoårsåldern och barnlösa, tänker jag. Nu ser livet ut som det gör och en millimeterrättvisa är nog väldigt svårt att få i en bonusfamilj (liksom i en kärnfamilj). Men kärnfamiljen får ni aldrig och då är väl det främst såna här konflikter som uppkommer i och med det.
  • Anonym (hjälp)
    Anonym (qwerty) skrev 2015-11-17 13:20:58 följande:
    På exakt vilket sätt skiljer sig glassexemplet från julklappsexemplet? Det handlar enligt mig principiellt om samma sak. Inget av dem hör till barns grundbehov utan tillhör mer livets lyx som föräldern kan välja att unna barnet OM föräldern har råd.

    Om man ska göra exemplena riktigt jämförbara så skulle ju det i glassexemplet innebära att de fattiga barnen i familjen får nöja sig med piggelin medans de rika barnen i familjen kan få välja daimstrut om de vill. Eller julklappsexemplet att de fattiga barnen i familjen inte får några julklappar alls medans de rika barnen i familjen får massor.

    Om man inte kan kräva något av partnern så kan man ju inte heller kräva något. Inte ens en piggelin.
    I min värld är det olika saker att kunna bjuda på en glass mot att tvingas lägga ut pengar för att sambon (och dennes barn) minsann propsar på att ha samma standard som en själv. Jag är inte alls av åsikten att alla måste ha lika av allt. Har man mindre lön så får man anpassa sig till det man har. Alla är enskilda individer och det är i min värld orimligt att ts sambo gjort vissa val och kommit dit han är, men sedan tvingas ersätta ts för att hon inte jobbat sig upp till den nivån som sambon är på. Menar inte att alla måste vilja göra karriär och tjäna superpengar, men väljer man att satsa på karriär och pengar så ska man inte behöva ersätta de som gör andra val och därigenom får mycket mindre pengar i plånboken, OM MAN INTE VILL, alltså. Att ts har mage att klaga är i min värld märkligt. VILL ts sambo dela lika och lägga in mer pengar för att "kompensera" henne så är det sambons enskilda val och definitivt inte något som ts ska komma och förvänta sig eller tycka är märkligt. Ditt liv, dina val.
  • Anonym (hjälp)
    Anonym (qwerty) skrev 2015-11-17 14:08:36 följande:
    Jag har inte noterat att ts klagat över sin sambo. Tycker hon känns väldigt modest och mest undrande över hur andra gör. Däremot upplever jag att hon känner en viss oro över sina barn. Vilket jag också gjort. Personligen skulle jag nog till och med övervägt fira jul med släkten istället för med sambon i ts läge. Julen är ju barnens högtid och man vill ju inte att ens barn ska må dåligt och behöva tänka på livets orättvisor då.

    Tycker det är synd att sambon med sitt beteende riskerar att orsaka missämja mellan bonussyskonen och slitningar mellan alla i familjen.

    Tycker inte att sambon tänker på någon annan än sig själv. Han skulle lätt kunna anpassa sina barns julklappar utan att hans barn skulle lida men. Varför gör han inte det då? Misstänker att hans givande uppfyller mer ett behov hos honom än något annat (kanske vill han kompensera sina barn sin egna fattiga jul, kanske lever han på bekräftelsen i sina barns tindrande ögon). Skulle tycka det var svårt att vara nöjd med en sambo som satte sina egna behov före familjens eller barnens.
    Eller är det ts som skapar osämja genom att göra detta till ett problem istället för att bara förlika sig med faktum att mannen hon lever med inte är pappa till hennes barn, att de har delad ekonomi och prioriterat olika i livet. Jag tycker det känns konstigt att inte respektera sambon här. Om han inte vill lägga flera tusen kronor extra på ts barn, varför ska han göra det? Han måste få lov att ge sina barn det han vill. Att sticka under bordet några extra tusenlappar till hans barn fungerar inte, de andra barnen kommer ju ändå märka det. Antingen har de uppdelat så att mannen köper paket till sina barn och ts till sina barn, utifrån föräldrarnas respektive förutsättningar. Annars kan de strunta helt i att ge julklappar. Fira jul på olika håll. Eller något annat. Du har ingen aning varför sambon gör som han gör och att det skulle vara någon av de anledningar som du tar upp. Kanske är det ts som har problem? Som borde förså (och lära sina barn) att pengar och fina prylar inte är allt, och att alla inte är lika och kan få exakt samma, att världen inte är rättvis. Istället ska hon gnälla över att sambon vägrar skjuta till extrapengar till hennes barn, för att, vadå, fylla ts eget ångesthål? Lär barnen det som är viktigt istället för att försöka leva upp någonting som inte går. Jag skulle aldrig vilja leva över mina tillgångar eller leva på någon annan, och hade aldrig velat ge en sådan skev bild till mina barn. 
  • Anonym (hjälp)
    Anonym (Har jag fel?) skrev 2015-11-17 18:19:27 följande:

    Återigen behöver jag alltså tydliggöra att jag inte egentligen är ute efter att sambon ska lägga extra pengar på mina barn. Men jag tycker det blir galet när det upprepas år efter år att hans barn får klappar för så mycket mer pengar.

    Jag lär INTE mina barn att pengar och fina grejer är allt och de har alltid varit nöjda med det jag gett dem men min sambos barn är däremot väldigt medvetna redan om vad saker kostar och förväntar sig att få dyra saker. De talar gärna om för mina barn att de fått "bättre"/dyrare saker med. Detta kommer ev leda till att mina barn slutar vara nöjda och glada?


    Är detta inte ett av (alla) de negativa/svåra/jobbiga saker med dessa styvfamiljer? Man tvingas leva med personer som redan har inrutade system och vanor, barnen är uppfostrade på ett annat sätt än man själv velat fostra dem, osv. Om du fortsätter uppfostra dina barn på det sätt som jag är övertygad om att du gör, så kan jag inte tänka mig att de slutar vara nöjda och glada när hans skrytsamma barn kommer och ska hålla på. Snarare märker väl dina barn att hans barn kanske inte är sådär superhärliga. 
  • Anonym (hjälp)
    Anonym (hjälp) skrev 2015-11-17 18:23:35 följande:
    Är detta inte ett av (alla) de negativa/svåra/jobbiga saker med dessa styvfamiljer? Man tvingas leva med personer som redan har inrutade system och vanor, barnen är uppfostrade på ett annat sätt än man själv velat fostra dem, osv. Om du fortsätter uppfostra dina barn på det sätt som jag är övertygad om att du gör, så kan jag inte tänka mig att de slutar vara nöjda och glada när hans skrytsamma barn kommer och ska hålla på. Snarare märker väl dina barn att hans barn kanske inte är sådär superhärliga. 
    Om du fortsätter uppfostra dina barn på det BRA sätt som jag är övertygad om att du gör*. Instämmer för övrigt med tomtemor här uppe. Bara för att hans barn blir bortskämda och beter sig så som du sa, så betyder det inte att dina behöver bli det!
  • Anonym (hjälp)
    Anonym (Dyrt) skrev 2015-11-18 00:00:07 följande:

    Ja det är orättvist.

    Firade ett år julen borta (hos släktingar) vi blev tillsagda att inte ta med så många julklappar till barnen då dem vi fira hos inte skulle ha så många julklappar. Väl där var det en stor hög under julgranen, barnen var exalterade ( 3 och 5 år gamla) slutade med att barnen satt och kollade på hur de andra (vuxna) öppnade sina paket. Man kunde se hur besvikna dem var varje gång ett paket togs upp och dem trodde det var till dem. Det var hemskt, får fortfarande dåligt samvete för detta.


    Usch, får ont i hjärtat :(
  • Anonym (hjälp)
    Anonym (Har jag fel?) skrev 2015-11-18 07:25:08 följande:

    Det är nu 3:e året ja och jag borde ju ha kunnat räkna ut detta men i min enfald tänkte jag väl att min sambo inte nödvändigtvis skulle köpa så dyra paket varje år. Vi hade dessutom denna diskussion förra året med så jag trodde väl att sambon skulle tänka lite annorlunda nu. I vardagen upplever jag inte denna stora skillnad, hans barn är åtminstone inte hos oss överdrivet bortskämda och det känns som att vi är hyfsat samspelta.

    Jag skulle säkert kunna spara undan mer pengar under året om jag verkligen ansträngde mig men så stora marginaler har jag inte och det finns alltid andra "hål" att stoppa de pengarna. Sen vill jag hellre ha nån slant över till att kunna ta barnen på nån rolig aktivitet ibland än att lägga undan för att kunna ge dem svindyra presenter vid jul.


    Tråkigt att han gör dig besviken på det sättet. Tyvärr tänker jag när du skriver att om du, som du säger, hellre vill ta dem på roliga aktiviteter ibland än att ge dem svindyra presenter vid jul, så får du nog acceptera läget. Då har du gjort ditt val, liksom. Med högsta sannolikhet är det mycket mer värt för barnen i längden att få göra roliga aktiviteter ibland än att få den nyaste telefonen varje jul, vill jag tro i alla fall. Jag får uppfattningen att ni pratar lite löst om det efter att  det har skett och sedan inget mer. Planerar ni inte julen tillsammans? På samma sätt som var ni ska fira, vem ni ska fira med och vad ni ska äta, kan ni inte prata om julklapparna? Varför vill han inte att det ska vara lika mellan era barn? Upplever du att han är väldigt uppdelad om "dina barn och mina barn" vid andra tider och situationer under året också? Jag har i tidigare kommentarer sagt att jag inte tycker att man kan kräva att ens partner ska "försörja/skjuta till" pengar för en, för att man själv inte har råd. Det är mer en ideologisk tanke och jag har förstått att det inte är så du ser på det heller. Jag blev berörd av de personerna som skrivit nu senast, om hur det känns för barnen och har kommit lite på andra tankar. Barnen borde sättas i främsta rummet här. Barn är barn och ni är som många säger, en familj. Jag tycker du ska sluta "hoppas" och "tro" att din kille ska förändra sig/fatta/vilja och verkligen ta ett ordentlig snack med honom. Visa honom denna tråd. Fan, det skaver i hjärtat att läsa om hemska uppdelningar som sker. Stackars barn, de har inte valt deras situation. Jag tycker inte du behöver be dina föräldrar att sluta ge hans barn julklappar, givmildhet kan man aldrig få för mycket av och dina barn skadas inte av att även hans barn får paket från några som "egentligen" är dina barns släktingar. Men ni borde verkligen göra detta på ett mer jämställt sätt, utan att se det som att han behöver ge dig pengar för att du ska kunna ge dina barn dyrare saker utan snarare att ni ger alla barn gemensamma saker. Utifrån de ekonomiska förutsättningarna så kommer han troligen att behöva lägga in mer pengar, men vad fan gör det? Ge alla fyra barnen paket från ER och dela inte upp det. Sätt en gemensam budget för vad samtliga paket ska få kosta, och jobba utefter det. Det tror jag absolut är bra. Hoppas det går bra för er.
  • Anonym (hjälp)
    Anonym (Har jag fel?) skrev 2015-11-18 10:18:16 följande:

    Det här med att skaffa sig mer i inkomst är inte så lätt. Vill inte påstå att det är omöjligt för det är det säkert inte. Frågan är om det är värt det? För att få mer i plånboken behöver jag antingen gå upp i arbetstid vilket drabbar framförallt mitt ena barn eller vidareutbilda mig för att så småningom ha chans till bättre betalt arbete vilket under studietiden förmodligen skulle förvärra min ekonomiska situation. Eller söka andra arbeten och hoppas på bättre betalt och en lika förstående chef som jag har nu som aldrig knorrar när jag behöver vabba för diverse behandlingar/läkarbesök som mitt ena barns tillstånd kräver. Jag har idag ett jobb jag stormtrivs på och vet att jag är väldigt uppskattad för det jobb jag gör. För mig är det viktigare än att kunna överösa barnen med materiella gåvor. Mina barn har mat på bordet, hela och rena kläder, vi hittar på roliga saker ihop och är välmående. Blir ändå ledsen för barnens skull när de får uppleva denna särbehandling.


    Förstår dig. Fint att du trivs, att det funkar, att du kan ge barnen en bra tillvaro. Kan du inte testa att ha helhetstänket kring er familj även gällande julklapparna då? Att ge dem tillsammans som föräldrar till barn, du och sambon? Då kanske särbehandlings-känslan kan försvinna när ni tar makt över situationen och gör det tillsammans :) Kolla med sambon!
Svar på tråden Jul igen...orättvis fördelning av pengar på klappar till barnen?