Mamma gör fel.
Jag är en tjej som är 15 år. Min mamma och jag bor tillsammans i en liten lägenhet som bara har ett sovrum. Sovrummet är ganska stort och i köket har vi satt en säng i hörnet, som tidigare var min säng när vi bodde i en lite större lägenhet. Ingen av oss sover i köket i sängen, vi båda delar på dubbelsängen i sovrummet (vilket jag tycker är sjukt). Vi delar alltså rum! Jag har pratat om detta med min mamma sen dagen vi flyttade hit, att jag inte vill dela rum med henne, att jag måste ha rummet och att hon får sova i köket i sängen. Men nej, hon vägrar det. Hon svarar inte när jag säger till henne att jag faktiskt behöver rummet, hon ignorerar det och skiter i det totalt. Jag har fått sova i köket några få gånger bara för att jag inte velat sova med henne, men det håller inte. Jag behöver rummet! Jag tänker inte dela rum med min förälder. Min mamma tänker uppenbarligen inte ge rummet till mig utan tänker på sig själv. Hon skiter fullständigt i att hennes dotter behöver ett eget space, alltså. Ska man inte offra sig som förälder?
Jag har en väldigt bra relation till min mammas pojkvän och har tagit upp detta med honom. Han har sagt till henne att han tycker att hon ska ge rummet till mig och att hon sover i sängen som är i köket. Men hon verkar inte lyssna på honom heller. Hon visar tydligt att hon ska ha rummet och sova i dubbelsängen, och med det sagt så ger hon mig då två val: antingen delar jag rum med henne eller så sover jag i köket. I hörnet. Jag tycker att detta är sjukt och varje gång jag tar upp det med henne så blir hon sur och börjar skrika osv. Jag är riktigt less på detta och vill verkligen inte bo med henne nåt mer. Vi fungerar inte alls ihop och jag har föreslagit att jag ska få en egen lägenhet, men vet ej hur det kommer att bli med det.
Men i alla fall, vad tycker ni om det här? Och om ni är på min sida: har ni något tips på vad jag kan göra för att få hennes uppmärksamhet? HUR kan jag få henne och förstå att hon som förälder faktiskt får ge rummet till mig? Jag är jätteirriterad och ledsen över det här. Såhär har jag haft det sen vi flyttade in hit, alltså i cirka 2 år nu!
PS: Hennes pojkvän sover aldrig här och är nästan aldrig här, så det handlar verkligen inte om att hon vill ha ett eget rum för att kunna ha han här.