Hjälp
Ett inlägg jag själv skulle kunnat ha skrivit på alla punkter för typ 1 månad sedan. Jag har varit förlossningsrädd sen jag var lite. Svimmar även av blod, nålar och sånt. Grät varje besök hos barnmorskan. Jag hatar att inte ha kontroll det tror jag min stora skräck var så jag:
- Fick en remiss till auroramottagningen. Vi pratade om rädslor, tittare på förlossningsrum (det grät jag mig också igenom) gjorde en förlossningsplan och de kunde nästan grantera att jag skulle vara välkommen till det sjukhus jag hade valt.
De var superproffsiga. Kände verkligen att jag var i rätta händer.
- Hyrde en doula till förlossningen. Vi träffades några gånger innan förlossningen sen hade hon jour från två veckor innan. Hon skickade peppande sms, kunde fråga henne om en massa saker. Hon mötte upp oss utanför förlossningen sedan och var med tills lilltjejen var ute. Under tiden hjälpte hon till med värmekudde, peppning, tens - som jag var jätteimponerad av. Finns inte på alla sjukhus så kolla om du kan hyra på MVC. Skadar inte att prova. Jag gick in med inställningen att jag vill prova allt "hokus pokus" :) Hon hade med sig lavenderolja för det lugnar osv. Sen skrev hon journal under tiden. Saker som jag sa osv. Jag är superdupernöjd med det beslutet.
- Jag hade läst boken Föda utan rädsla. Försökte tänka på de tipsen hela tiden. En värk i taget. Tänka på annat emellan. Tung och låta tyngdlagen sköta sitt. Jag stor upp i princip hela tiden. Kändes som det gjorde häften så ont... när värkarna kom gällde det att vara med i starten, andas och jag klängde mig fast vid min sambo och lyssnade bara på honom.
Min erfarenhet är det gick 100 gånger bättre än vad jag trodde. Visst det gör ont men inte icke överlevnadsbart. Kroppen kan det där - vilket bara det är så himla skumt.
Det kommer gå bra - människor som jobbar i vården är fantastiska!