Är det min skyldighet att ordna umgänge?

Du har enskild vårdnad och det innebär ett stort ansvar. Du är nämligen på egen hand ansvarig för att tillvarata barnets intressen.

Det är rätt många faktorer som måste vägas in när du fattar beslut om umgänge. Vad tror du skulle vara för barnets bästa? Om du bortser från alla andra faktorer? Hur gammalt är barnet?

Vet inte exakt vilka faktorer jag ska bortse ifrån men jag anser inte att det är för barnets bästa att träffa sin pappa nej. Dels för att barnet är rädd för honom, vilket denne uttryckt till flera personer och för att jag anser att barnet inte mår bra av att träffa honom. Barnet är nu i tonåren, så det kan delvis uttrycka sig om än inte så bra. 

Vet inte riktigt hur jag ska tolka det. Barnet vill alltså träffa sin pappa trots att hen är rädd för honom?

Varför är hen rädd för sin pappa? Har pappan utsatt hen för något eller är det på grund av de andra sakerna? Och varför vill barnet träffa sin pappa (trots att hen är rädd för honom)?

Ja, jag vet inte. Svår fråga. Det viktigaste är väl att lyssna på vad barnet egentligen vill och behöver. Det är väl inte alltid det enklaste dock.

Tidigare aggressiva utbrott har skapat en rädsla hos barnet som är fullt befogad och delas av alla syskonen. Jag vill mest veta om jag utan att det är negativt för mig nekar att ordna umgänge. Barnet har ju rätt till sin pappa, men jag tror inte det är för barnets bästa att dom träffas. Men frågan är om det är min skyldighet att fixa med resa och allting annat som en sådan resa innebär. 

Det här är jävligt svårt, brutalt jävla jobbigt också eftersom jag inte har ett skit till övers för honom, det han har gjort är oförlåtligt och jag ska stå där och kunna lösa allting för någon hjälp har vi inte sett röken av mer än då att jag fick uppkört i nyllet att barnen har rätt till en egen relation med sin pappa. Men soc är inte kända för att skydda barn alla dagar och därför vill jag veta mina skyldigheter i frågan.

Rent generellt kan man säga att var och en av föräldrarna är ansvarig för sin egen relation till barnet och för det egna umgänget med barnet. Föräldrarna har egentligen inga skyldigheter gentemot varandra förutom möjligtvis att inte försvåra umgänget med barnet.

I ditt fall har ju pappan satt sig själv i skiten och försvårat för sig själv utan någon inblandning från dig eller någon om man säger så. Och du har inga skyldigheter att hjälpa honom. Kan han inte sköta sin relation till sitt egna barn så är det inte ditt problem.

Det är mitt något förenklade svar.

Tack så mycket. Det är ett av dom bättre svar jag fått. Jag har aldrig hindrat umgänge eller kontakt. Men jag kan alltså skita i det här och koncentrera mig på saker som inte ger mig monsterångest. Tack :)

Ja så är det :)

Det var dock ett lite förenklat svar. Måhända har du inte några skyldigheter gentemot pappan men du har ändå skyldigheter gentemot ditt barn. Bland annat att tillvarata ditt barns intressen. Ditt barn är till stor del fortfarande beroende av dig för att förverkliga sig själv. Det kan finnas giltiga skäl för ditt barn att fara och besöka sin pappa i fängelset TROTS att hen är rädd förr honom. En del av det kan ju exempelvis ingå i någon sorts omedveten bearbetningsprocess för honom. Och lika mycket som du skulle ha skyldighet att hjälpa honom till terapeuten så har du också skyldighet att i så fall hjälpa honom att ta sig till sin pappa. Observera skillnaden. Du tar inte över ansvaret för relationen mellan pappan och barnet utan ser till att barnets behov blir tillfredsställda, oavsett vilka de är, om de blir tillräckligt akuta. Tycker att du har en skyldighet att försöka pejla läget hos barnet och försöka bena ut vad han egentligen vill, hur viktigt det är för honom och hur stressad du blir av det. Sedan måste du försöka balansera allas behov och önskemål (dina likväl som barnets och syskonens).