Inlägg från: Veronlca |Visa alla inlägg
  • Veronlca

    Panikångest inte en lek! (bör läsas)

    Hej alla där ute!

    Jag är en tjej på snart 28 år, har haft fibromyalgi i ca 14 år o har under dessa år fått små depressioner till o från men inget märkvärt, tills i somras! Jag satt på jobbet o började helt plötsligt känna extrem oro o ångest som att jag hade gjort nått hemskt men det hade ja ju inte gjort men ändå så började hjärtat slå dubbla slag,fick svårt att andas, svettades som en gris o blev allt yrare. Jag slutade jobbet gick hem o vila. Jag hade tidigare varit i kontakt med läkare pga min fibromyalgi, jag hade svårt att orka med jobb o liknande pga av långvarig smärta o intensivt jobbande, blev sjukskriven 25% i ca 2 mån o det kändes bättre, jag fick tillbaka glädjen för jobbet o allt annat. Men när det var dags att gå tillbaka till läkaren besannades min värsta tanke, jag fick inte vara sjukskriven längre! Jag tror nu några månader senare att det va droppen som fick bägaren att rinna över, det var det som fick varenda fiber i min kropp att bara skrika "nu räcker det". Jag har varit med om mycket dom senaste två åren o ni som har el känner nån som har fibro känner nog till mycket väl att bli trodd o hjälpt av läkare är en lyx vi väldigt sällan får ta del utav. Så när ja sökte läkaren pga utav händelsen som skedde på jobbet (som ja skrev tidigare) fick jag alltså kalla handen från två olika vårdcentraler! Där o då bröt ja totalt ihop o blev så arg o ledsen o besviken på samma gång o min man tog mig i det tillståndet till en privatklinik i närheten o där fick ja hjälp direkt!!

    Där genomgick ja olika "småtest" o det visade sig att jag hade svår panikångest syndrom o depression o utmattning. Efter det första läkarbesöket kom ångestattackerna nästan dagligen men ja kunde hantera dom, dom va jobbiga men lyckades på nått sätt att härda ut dom bra, Eftersom att jag haft fibro i så många år så har ja lärt mig att hantera känslor o smärtor ganska bra, nästan till o med stänga av dom.

    Jag har idag varit sjukskriven i ca 3 mån o hunnit få både första, andra o tredje tablett kombinationen, det värsta är nog att jag är en person som inte gillar att ta tabletter om ja verkligen inte måste! Vilket gör detta väldigt komplicerat!

    Jag fick i alla fall en medicin som heter cymbalta den skulle jag ta 1x30mg 1 gång om dagen i två veckor o sedan öka osv. 3 dagar in i behandlingen händer det som i min värld inte får hända!

    Det är en lördag jag har varit hemma o fixat naglarna på en tjejkompis min man är på jobbet o ska jobba hela natten! När vi byggt klart naglarna så bestämmer vi oss för att ta några glas vin, jag dricker nästan aldrig kanske 3gg per år o då dricker ja inte mycket (då ja e väldigt känslig med ostabilitet alltså blir lätt åksjuk,mår illa när det blir för varmt, illamående om ja tar stark medicin el dricker för mycket alkohol). Dricker två små glas vitt vin, vi bestämmer då att gå ner till kvarterskrogen o äta nått, äter en pasta o dricker en cider hade små ångest men det gick bra, jag går hem vid kl 23. Mår jätte bra dricker 1liter vatten kollar på film äter godis o plötsligt kl 01.20 känns det som om hela rummet att snurra hjärtat börjar hysteriskt klappa svettningen stiger hastigt o ja tappat kontrollen ja ställer mig upp i panik o börjar röra på mig i hopp om att det ska bli bra, men inget händer paniken kommer o jag blir rädd , livrädd tror att ja kommer att dö, ja försöker lugna ner mig men det går inte allt känns bara så overkligt! Ja har aldrig varit med om något liknande o trodde bokstavligen att ja höll på att dö, tankarna for genom huvudet som raketer, det värsta är att jag tänker att ja är själv hemma kl är 1 på natten o min man kommer inte hem förens kl 6 på morgonen, ja börjar bli extremt trött men vågar inte somna, o tänk om ja svimmar o slår i mig nånstans el tänk om ja dör o så ska min man hitta mig, så här håller ja på i ca 1 timme till, tills slut klara jag inte av det mer o ringer 112. När jag ringer in känner ja mig först väldigt fjantig o dum, men attackerna upphörde inte, jag fick en attack som varade några min sen försvann den ett par min sedan kom den tillbaka om o om igen under ca 1 o en halv timme. Jag gråter o e helt hysterisk i telefonen o säger att det känns som att ja kommer dö, tänk om ja dör snälla hjälp mig vad ska ja göra, förlåt ja låter kanske dum men ja är livrädd o jag kan inte ta mig in kommunalt. Personen på andra sidan telefonen svarar att det kommer en ambulans så fort det blir en ledig, gå ner o öppna porten så dom kommer in om nått skulle hända dig, ja får vänta ca 40 min sedan ringer en sjuksköterska o frågar hur ja mår o säger att det inte finns nån bil ledig än men att det kommer nån jag hade högsta prioriteringen utan blåljus, 20 min senare kommer ambulansen o jag byter ihop inne i ambulansen känslan att inte längre vara ensam kändes helt otroligt o samtidigt var ja ju fortfarande rädd, vi kommer in till sjukhuset ganska fort ja får ganska omgående hjälp tror jag låg där i totalt 3-4 tim el nått, o det visar sig att ja fått en panikångest attack, ja blev paff o sa att jag har haft panikångest flera gånger men ingen i närheten utav det här, o då sa han tabletterna du tar kan föra paniken o ångesten värre i början innan det blir bättre så det är troligtvis därför den var så intensiv, o tyvärr lär det fortsätta så ett tag till innan det blir bättre. Jag mådde lite bättre o tog mig hemåt, ja var så slut i hela kroppen efter detta hade haft frossa så ja hade spänt mig så hårt i flera timmar! Så ja som konstant i typ 2 dygn idag har det gått en vecka sedan det hände o jag tar inte längre tabletterna jag har bestämt mig för att klara detta utan medicin, ja fick en liknande panikångest idag o kunde hantera den bättre eftersom att ja visste vad som hände.

    Om du kommit ända hit så tackar ja dig från djupet av mitt hjärta för Att du haft tålamod att läsa allt detta!

    Jag undrar nu finns det nån i liknande situation, har ni några tips på vad ja kan göra? Hur kan ja bli kvitt panikångesten? Hjälp ja är desperat!!! :(

Svar på tråden Panikångest inte en lek! (bör läsas)