Personlig Utveckling Nu skrev 2015-11-09 15:05:43 följande:
"Invandrare vågar gå fram till tjejer på stan, varför vågar inte svenska män det?"
Doubt it. Med rätt stor säkerhet vill jag påstå att denna "feghet" är global.
Ärligt talat tror jag ej att det handlar om respekt för kvinnan som tidigare skribenter har berört, utan snarare en osäkerhet på sig själv och på situationen i fråga. Rädslan att bli avvisad är väl helt enkelt större än det potentiella nöjet associerad med en framgångsrik approach. 
Det behöver ju inte vara osäkerhet heller. De svenska männen är kanske inte heller är särskilt förtjusta i att främlingar kommer fram och pratar med dem på öppen gata utan synbar anledning, och så kör de helt enelt efter devisen att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad.
OBS - de allra flesta har inga problem med att småprata med främlingar
om det finns ett givet samtalsämne. Till exempel är det helt naturligt att man får nyfikna frågor från förbipasserande om man till exempel håller på att sätta upp årets julgran på torget, medan det skulle kunna vara creepy om någon kom fram och började prata med en när man satt på en parkbänk och läste bok - utan att den som kommer fram har en vettig fråga - exempelvis hur man hittar till tågstationen.
