bortskämd

Hon är ett barn, hur kan hon vara den som bestämmer?

Ni berättar så klart hur man beter sig hemma, sedan ser ni till att hon har mer att vinna på att lyda er än att inte lyda er.
Voala, hon kommer börja lyda er.

Om din man inte förstår problemet och underminerar processen kommer det så klart aldrig fungera. Då får du välja mellan att leva med detta bortskämda barn eller inte.

Att barnet tycker det är jobbigt att pappan kramar andra människor förstår man.

Hur barnet visar detta är vad som avgör om det är ett helt ok barn, eller ett bortskämt barn.

TS du har gett oss väldigt lite som visar att ditt biobarn är bortskämt, är verkligen det enda att hen inte gillar när pappan kramar andra?

Att hon har det väl ställt materiellt och var efterlängtad är ju inget som gör någon bortskämd per automatik.

Jag skulle säga att den största varningsklockan för mig är att din sambo valt att skämma bort barnet. Jag skulle inte vilja ha en partner med den uppfostringssynen.

Det finns alltid sopiga föräldrar bakom varje bortskämt barn, så är det.

Samtidigt är det viktigt att man lär sig att sina handlingar har konsekvenser som man måste stå för, även när man är 4 år.

Kanske, det beror på hur det tar sig uttryck.

Och en genomtänkt uppfostran av vad som är ok och inte.

Många föräldrar fastnar i dåligt samvete-träsket.

"Hon är ju ett skillsmässobarn, så dåligt beteende måste ursäktas"

Barn mår bra av vuxna människor som tycker om att leva sitt liv för sin egen skull.

Vilken idiot.
Han så gott som garanterar att hans barn kommer bli missanpassat.

Vad försvarar han sig med när du ställer honom mot väggen?

Ok, då förstår jag.
Endel FL:are verkar även känslomässigt hela tiden "offra" sig för sina barn. De verkar tro det är att vara en bra förälder om man känner att man tvingats avstå saker.

Vem tror du vet bäst vad som är en rimlig familjedynamik, en 10-åring eller 2 st 30-40 åringar? Idiot.

Prova att läsa inläggen innan du svarar. Barnet är 10 år.

I de flesta familjer är de vuxna klokare än en 10-åring, och tänker på detta barns bästa.

Har du andra erfarenheter från din egen familj vore det så klart intressant att höra dem.

TS skriver att hon har fin kontakt med sitt bonusbarn, att barnet tyr sig till henne etc.

Du verkar lite vilsen i pannkakan.
Lägg inte dina erfarenheter på TS, försök istället att ta till dig vad TS skrivit.

För övrigt, var läser du att mannen tänker på vad som är bäst för hans barn?

Han verkar snarare inte bry sig alls eftersom han av egen lättja/rädsla tillåter barnets anti-sociala, självdestruktiva beteende. Är det verkligen att bry sig om ett barn i dina ögon?