Det kanske är jag som har fel? Men det känns då inte så!

Han har ingen aning om att det är dotterns vatten så det är inte orsaken.

Du vet inte vad asperger innebär hör jag. Hon har några saker som hon har svårt för, allt annat som vi har tränat på har hon lärt sig galant. Vi har en mängd saker kvar för att hon ska kunna ha ett så 'normalt' liv som möjligt, vissa av dessa kommer hon alltid ha jättesvårt för.

För mig handlar det om vad som är värt att jobba med, det handlar om vilken energi det krävs av henne för att utföra det. Om jag tvingar henne att gå och kolla vattennivån i kannan för att min man tagit vatten ur den så kommer hon inte att klara så mycket mer den dagen/dagen efter. Dvs, om vi bestämt att vi ska gå på museum, något mitt barn älskar och även hans barn, då klarar hon inte av att följa med på det om det krånglat så som det gör med vattnet.

När mitt barn är vuxen och bor själv så finns ingen annan som tömmer kannan = det kommer inte att vara ett problem. Viktigare då är att jobba med sånt som att om det mjölkmärket man brukar köpa inte finns, så tar man en annan förpackning. Det var inte självklart för mitt barn att göra det av sig själv. Nu har hon tre mjölkmärken hon kan köpa som hon tycker smakar bra och det rä ytterst sällan alla dessa tre märken är slut samtidigt.

Jag har själv svårt att förstå hur det kan ta sådan energi med vissa saker, men det gör det. Du mfl tycks inte ha någon aning alls om asperger kan fungera.

Vi bor i en liten 3:a på 68 kvm. Vi flyttade hit för att min man överhuvudtaget skulle kunna ha umgänge. Tidigare var det för stort avstånd för annat än dagumgänge. Fortfarande är det för stort avstånd för varannan vecka, men vi kan ändå jobba kvar på våra respektive arbeten om än med längre restid.
Det får inte plats någon mer kyl. Sedan vi flyttade hit har vi stått i bostadskö, för denna bostad är för liten. Sonen har sin säng i vårt rum, snart kommer han inte tycka det är ok längre. Vi har som bäst hamnat på plats 40 efter ca 5 år i kö.

Nej, det tycker inte jag heller, men det är inte jag som bestämmer hur han agerar vid nattning.

Vi har pratat och pratat igen. Han tycker eg som jag, men klarar inte av att ta bråken med sitt barn. Jag kommer inte att sluta mitt jobb bara för att min man inte kan det. Så hur ska jag göra då tänker du? Om han inte kan lämnas ensam med båda?

Du skriver som om du inte har en aning. DU fungerar med att få en knuff, ja det gör min dotter med, på vissa saker. Kan du stänga av ljud? Det kan inte mitt barn, hon har hörselkåpor på sig för att klara av vissa saker. De med asperger är ju individer de med, precis som vi andra och har sina svårigheter och lättheter.

Umgås med hans barn? Ja, det gör hon när vi gör saker ihop, men annars har hon inget utbyte av en 6 årig pojke.
Vara ute bland folk? Ja det kan hon också, ibland med hörselkåpor, ibland går det utan. Men hon ser inte nöjet med att umgås med folk som hon inte känner. Hon har sin klick av vänner som hon umgås med och har inte behov av fler. Hon har skolan som går mer eller mindre bra beroende på om läraren är bra eller inte.

MEN, när det har varit jobbigt med något, som detta att hans barn kommer hit vilket är en förändring främst med ljudnivån även om han inte är så skrikig så leker han ju och låter för det. Det är en sak som är jobbig för henne som hon måste klara av. Sen då detta med vattnet som jag gång efter annan förklarat är hennes jobbigaste grej. Båda dessa grejer tillsammans gör att hon inte orkar med andra saker som är annorlunda mot vad hon är van.

Mjölk smakar väldigt olika, det känner tom jag som inte har asperger eller extra utvecklad smak. Den biten har hon redan lärt sig, vilket jag skrev.

Vi jobbar på med att hon ska få en så normal vardag som möjligt, vilket jag också skrev. Detta med vattnet är dock, som jag också har skrivit, inget jag lägger vikt vid att lära henne eftersom det inte kommer att vara ett problem framöver.

Förstår du inte nu, så kommer du aldrig att förstå så jag kommer inte att svara på fler inlägg som tjatar om samma sak.

Läs mina inlägg innan du skriver mer tack så ser du att jag har fått ett förslag som jag ska testa.

Ang rensa ur, vi har enbart det nödvändigaste hemma det enda 'onödiga' vi har isf är plats för makens hobby, jag kan ju föreslå honom att han slutar med den så vi kan göra oss av med hans bord och därmed få plats med en liten kyl. Garderobsplats har vi ingen, det finns tre garderober i hela lgh varav en är linneskåp.

Ja, hon klarar av bonusfamiljen när jag är borta OM hon får ha sitt vatten i fred eller han fyller på. Jag har skrivit flera gånger att detta är det enda som vi träter om, allt annat fungerar men detta fungerar så pass dåligt att jag måste hitta en lösning. Jag har fått ett förslag som vi ska testa, fungerar inte det får jag göra något annat, vad vet jag inte för allt jag kommer på nu är väldigt drastiska saker.

Att sluta mitt jobb kommer inte på tal, då säger jag hellre att han får ha umgänge på hotell eller något eller att vi bor som särbos. Han vill inte bo särbo dock, det vet jag redan, vi pratade om det när umgänget skulle ändras för hans barn och om inte jag flyttade med till vår nya ort så skulle han fortsätta med dagumgänge.

Men det är väl vad han kommer att få acceptera om han inte hittar ett sätt att förändra sitt beteende.
Det är inte värt mitt barns mående att bo ihop med någon.

Jag vill tacka alla som har tagit sig tid att skriva. Lösningen med att ha ett glas upphällt i förväg var ju det som jag trodde skulle kunna fungera bäst för det kan vi knö in i kylen.
Jag är glad att det ändå finns några som förstår och ser att problemet inte är att jag inte gillar hans barn, han får så gärna vatten från kannan om hans pappa fyller på den.

Ang detta med att fylla på, min dotter fyller på när hon tar det sista, alltså inte under tiden. Visst kan jag jobba med att hon ska lära om kring detta, men faktiskt så anser jag att pappan utan funktionshinder bör kunna fylla på när HAN har tagit. Vanlig hyfs anser jag, men då krävs det att han tar striden med sitt barn.

Nu behöver vi dock inte fundera på det iaf på ett tag eftersom barnets mamma 'löst' problemet åt oss genom att flytta 40 mil från sin förra ort som redan den låg 10 mil från oss.
Vi visste att hon skulle flytta, det gjorde hon förra gången vi hade barnet, hon hade talat om att hon bytt till sig en billigare lgh. Inga konstigheter tyckte vi, bara bra då hon är arbetslös.
Maken sms:ade idag för att få nya adressen, han är rätt glömsk och hade inte frågat efter den tidigare, men idag behövde han ju veta var han skulle hämta.

Svaret, via sms:
"Men du kan ju inte ha umgänge längre, vi har ju flyttat till XX, det är alldeles för långt att åka."

Maken ringde, men hon svarade inte så de har skrivit sms. Hon har inte sagt ett ljud om att hon skulle flytta långt, när hon sa att hon bytt till sig en billigare lgh tolkade vi det (felaktigt) som att hon menade på samma ort. Hennes svar på hur i hela friden vi skulle ha vetat att hon menat en helt annan ort var: "Men du (pappan) borde ju veta vad hyrorna ligger på där! Du har ju bott där själv. Det finns inget billigare där än den lgh jag bodde i".
Saken är den att när barnet blev till så bodde min make tillfälligt på den orten, men inte tusan har han koll på hyrorna!

Hon har ensam vårdnad och inget skriftligt umgängesavtal finns. Dock så finns dokumentation från deras möten med soc och BUP, men tror tyvärr inte det hjälper. Pojken har ju gått på sitt nya dagis i 3 v redan så troligen kommer det anses som att han har rotat sig där. Maken ringer runt från jobbet så gott det går just nu för att kolla om det finns något han kan göra.

Jag känner att jag ändå vill svara på detta även om jag inte svarar på alla andra inlägg. (Ber om ursäkt för det men om ni läser mitt senaste inlägg så förstår ni att vi har lite annat att tänka på just nu).

Ja, pappan blir rätt utmattad av att ha umgänge. Det är en stor omställning för honom att ha ett barn som behöver passning. (Hans barn kommer att bli uppfinnare eller nåt haha, han pillrar itu ALLT om man inte ser upp) Det är aktiviteter som ska göras om så bara till lekparken där det blir rätt intensivt. Vi har en underbar lekpark där alla åldrar hittar nåt att göra, men det kräver ju också att man som vuxen är med hela tiden.

Dessutom har han då jobbat en hel vecka, sen åkt och hämtat barnet vilket är en pärs då mamman har en hel del att säga varje gång, sällan något snällt. Minsta försening måste han ringa om, är det fem minuter så måste han ringa. Trafiken rår han inte direkt på men det struntar hon i, han måste lära sig planera säger hon. Är han försenad så anklagar hon honom för att inte vilja ha umgänge och talar om hur ledsen hans son är för att han får vänta.

Maken är rätt känslig för sånt och tar tyvärr åt sig. Så, när kl börjar närma sig 21 vilket det brukar bli innan pojken somnar (nedvarvning börjar vid 20, med bad eller något annat lugnt och så lägga sig vid 20.15 - 20.30 med sagoläsning) så somnar pappan med.

Tack.

Ja, hon är udda men detta trodde vi aldrig. Fick sms från maken nu, tydligen har hon träffat någon på den orten så för att de ska kunna träffas så flyttade hon dit.

Han har fått följa med och se att kannan fylls på efteråt, men det hjälps inte. Dagtid dricker han det vatten som serveras, även om det kommer från kranen. Men som sagt, vill han ha från kannan så får han från kannan om den fylls på. Det är inte det saken handlar om, att han inte får ta vatten från kannan.

Men som sagt, det problemet finns ju inte längre då han troligen inte kommer hit på umgänge mer.

Nej, det trodde inte vi heller. Hon anser att hon HAR sagt till, att pappan inte frågade om vart är inte hennes fel. Ja vi hoppas på en lösning, hittills verkar det inte så, svaren han får är att han kan försöka men att det troligen inte ger något då barnet redan går på dagis där.Nej, hennes sätt att se på saker och ting är att det hon vill är bäst. Tack, ja som sagt det verkar vara rätt kört, men skype var ett bra tips, det ska vi föreslå som sista grej om det inte går att lösa på annat vis.

Mm, han ringde till barnets förra kommun först då det är dem de har haft kontakt med, de hänvisade honom till barnets nuvarande kommun. Det var också de som sa att det troligen inte leder till något.

Nu inser vi ju att hon har planerat detta en tid. Förut hämtade han barnet på dagis, men för tre månader sen så talade hon om att hon ville ha pojken hemma på fredagarna när han skulle hit, för att få lite extra mys med honom. Jag kanske är misstänksam men jag tror att det var för att inte personalen skulle säga något om flytten.
Barnet har ju pratat om flytten, men han har ju ingen koll på att de skulle flytta långt. Han har mest pratat om att han ska få ny STOR säng, som STORA killar har istället för juniorsängen han hade innan.

Hur ett umgänge ska kunna ske vete tusan dock, det blir totalt nästan 50 mil att åka så det är ju isf om pappan åker dit och bor på hotell. Jag kollade hotell där för att se valen och på orten hon bor på finns inget så det är närmsta större ort som gäller. Kanske finns det olika priser men som det ser ut nu så kostar det 1200 kr per natt. Till det bensinen fram och tillbaka. Det blir ganska kostsamt.

Kanske kan hon gå med på att bo hos sin nya så maken kan bo med barnet i hennes lgh, men det är tveksamt att hon går med på det...
Jag har även frågat maken om han kan ta semesterdag var tredje vecka, en eller två men det fungerar inte med hans jobb. Då måste hans chef ta in någon annan och det kommer inte att fungera, iaf inte var tredje vecka eller ens var sjätte. Det är svårt att hitta någon som kan hoppa in så pass lite och ändå kunna göra makens jobb.

Nej, vi vill inte anstränga oss. *ironi* Så puckat att skriva så.

Kommunen = familjeenheten som de har haft kontakt med i samband med att de även hade kontakt med BUP för att komma tillrätta med sonens problem vid umgänge. Han har svårt för bytena.

Vi VET att sonen har rätt till umgänge, det är därför vi fick det från första början, mamman tyckte först att pappan gjort sitt val när han inte ville leka familj med henne.
MEN hur ska det gå till? 50 mil enkel resa är liksom inget man kör på en pisskvart. Maken ringde familjeenheten på barnets nya kommun och fick veta även där att det troligen inte skulle gå att göra något eftersom barnet redan börjat dagis.
Vi fick också veta att umgänge inte behövde betyda att man träffades, även telefon och skype som Brumma tipsade om räknas som umgänge. Men det är liksom inte samma sak tycker vi.
Dock verkar det vara det vi får nöja oss med för ca 3900 kr var tredje helg är inget vi har råd med.

Jo, absolut kan hon förlora vårdnaden. OM det anses för barnets bästa att flytta en gång till och då byta dagis ytterligare en gång plus att byta från mamma som han bott med hela livet till oss som han bott med var tredje helg. Han får gärna bo här på heltid, även om vi bor trångt, NÅN gång blir det väl en större lgh ledig, men jag tror tyvärr inte att det är det bästa för honom att flytta igen.

Hon är arbetslös så det finns inga pengar att bidra med för henne om inte soc går in, vi vet inte om de gör det, så långt har vi inte kommit än. Hon har heller ingen bil så det blir tåg isf och åka tåg 50 mil? Är det rimligt? Det kommer ju ta en evig tid och blir ingen tid kvar till umgänge sen. Kanske kan vi kräva att hon lämnar på torsdag och hämtar på söndag eller nåt, jag vet inte, vi har som sagt inte kommit så långt än.

Hon har flyttat till egen lgh där som vi har förstått det. Så pass mycket vett hade hon iaf att hon inte flyttade ihop med någon som sonen aldrig träffat. Hon svarade äntligen när maken ringde och de har träffats när sonen haft sitt umgänge hos oss och någon gång då sonen varit hos sina morföräldrar.

Hon flyttade för att de skulle kunna träffas mer och skällde ut maken för att han inte "unnade henne att bli lycklig".

Som läget är nu så kommer umgänget att ske via telefon och skype. Det vi kan göra är att stämma mamman för att få boendet men dels har som sagt barnet redan börjat nytt dagis och dels bor vi väldigt trångt så det känns inte som läge nu. Vi fortsätter att leta större boende oavsett och får se om det blir någon ändring framöver,