Själv skulle jag varje kväll förberett och tagit med mig ett glas filtrerat vatten för att slippa spring om det skulle varit mitt barn. Sedan skulle jag konsekvent bara sagt nej till spring.
Har pappan svårt med gränssättning i allra största allmänhet eller bara vid läggdags?
Eet egentliga problem är att ni ser på barnen som "ditt" och "mitt" barn och att ni inte samarbetar.
Ett förslag är att ni båda börjar se på båda barnen som familjens eller hushållets barn och börjar samarbeta och fixar en lösning som blir bra för alla.
Hur skulle ni gjort om båda barnen skulle varit era gemensamma?
Fixa en egen kanna med vatten åt det andra barnet. Det är för övrigt mycket godare med vatten som är kylskåpskallt.
Har barnet en favoritsmak, äpple, citron, päron eller så, kan ni även låta några bitar av frukten ligga i kannan.
Som jag skrev ovan så har vi en halvkyl så det är trångt om plats. Men ett glas i kylen kan fungera, om bara maken kommer ihåg att ställa dit det när inte sonen ser.
Han har eg inte svårt att sätta gränser som så, men han är inte så tålmodig utan blir skitarg fort och gillar inte tjafs.Han tycker att det ska räcka att säga ifrån en gång, men det fungerar sällan på barn, eller iaf inte på hans barn.
Just vid nattning är han än mindre tålmodig då han är trött och själv alltid somnar vid nattning. Ryter han ifrån vid nattning så blir nattningen värre.
Är du borta varje gång pojken kommer? Klarar hon av att gå bort och inte dricka vatten, så kan hon väl klara en kväll hemma. Hon dricker väl annat?
Din man verkar inte förstå heller, det tycker jag är värre. Han har ju bott tillsammans med er i flera år, men ändå förstår han inte hur hon fungerar.
Det är alltså B A R A om detta vi träter. Inget annat. Jag har väldigt svårt att se att det är för hans barns bästa att få krångla som han vill om allt.
Nej, det tycker inte jag heller, men det är inte jag som bestämmer hur han agerar vid nattning.
Vi har pratat och pratat igen. Han tycker eg som jag, men klarar inte av att ta bråken med sitt barn. Jag kommer inte att sluta mitt jobb bara för att min man inte kan det. Så hur ska jag göra då tänker du? Om han inte kan lämnas ensam med båda?