Vilken vecka upptäcktes era MA?

Det var jag med sista gången  Som tur var så var de mest sugna på nyttigheter, förutom Nogger och Ballerina. Insåg sen att det var nougaten de var ute efter 

Hade heller inte klarat mig utan mina morotsstavar vid 14:30 varje eftermiddag. Det var då jag mådde lite illa och frossade morotsstavar.

Jag är så himla saltsugen ibland! Känns som jag vill hälla rent salt i halsen.    Köpt popcorn och äter när suget är som värst. Hungern stillas med vanlig mat. Lustigt för förra gången när det sket sig väntade jag tvillingar och var så chokladsugen-och jag äter inte vanlig choklad alls egentligen utan bara mörk.

Första: Upptäcktes v.18, några dagar före rul. Fick en liten blödning o skulle kolla upp för att bekräfta att det var ofarligt... vilket det inte var. Liten hade dött v. 12+3 ungefär. Senare har jag tänkt på att magen inte växte så mycket, var ändå tredje barnet. Men trodde att det mer berodde på att jag åt nyttigare den gången...

Andra: Upptäcktes v. 17 (förra helgen). Hade ont i magen, fick sammandragningar och trodde jag hade matförgiftning. Ul visade att liten dött v. 14+1 ungefär. Det var ungefär då illamåendet försvann, men det trodde jag var normalt för det hade ju gått över 12 veckor när det brukar avta.

Hoppas allt är ok med din lilla. MA är ett rent helvete.

Ja, mina tre graviditeter har inte varit den andra lik.

Första: Tappade allt vad aptit hette och blev enormt doftkänslig.
Andra: Hungrig konstant (fanns liksom ingen botten), inget illamående
Tredje: Hungrig, men inte konstant som andra gången. Lätt illamående när jag blev hungrig så det var till att äta regelbundet hela tiden. Men hade inte de där "extrema" symtomen som de säger att man ofta har med tvillingar. Just ja, doftkänsligheten var tillbaks.

Så sorgligt för dig!    Men du hade ju indikationer med båda- blödning och smärta. Undrar hur många som inte vet nånting... Jag ser gravid ut på kvällen ,men det är väl bara svullna tarmar. När man kan förväntas bli gravidtjock är ju så olika. Hoppas du repar dig fysiskt nu snabbt,resten att sörja och gå vidare tar ju sin tid.

Mitt MA upptäcktes i vecka 7.   
Hade hela tiden rejäla graviditetssymptom, så det var först när jag började blöda som jag upptäckte det.    

Är gravid igen, och hoppas det ska gå vägen denna gången.

Beklagar! Men önskar stort lycka till nu då!    Undrar om det är vanligare att de tidiga sätter igång av sig självt? Mitt förra började v.6, men p.g.a att ena tvillingen inte ville lossna höll det på över 4 veckor ändå.

Upptäcktes i v.12 (11+1) då jag gjorde privat VUL för att se så allt såg bra ut. Hade alla symtom kvar. En vecka senare på uppföljande VUL så hade jag nån dag innan fått lite bruna flytningar, det var allt.
Liten hade dött redan i v.5.

Usch då!    Om jag får vara framfusig-vilka symtom hade du?  Jag känner av livmodern nästan hela tiden,molvärk ganska ofta,dödens varm.  Men där ser man,det är era historier som gör att jag tvivlar så mycket.

Illamående till och från, ömma bröst med rejäla blodådror som blivit synliga och molvärk emellanåt.

Beklagar dina tidigare MF. Hoppas det går vägen denna gång!

Det var bara en känsla som hängde ihop med att symptomen försvann. Jag var väldigt trött och väldigt illamående mellan v 7 och 11, illamåendet blev långsamt bättre från v 10, sen över en helg försvann tröttheten och illamåendet helt. (Torsdagen efter den helgen gjorde jag VUL:et som bekräftade misstanken). Jag kände mig precis som vanligt, hade ingen känsla kvar av att vara gravid...
Jag har fått två barn tidigare, i första graviditeten försvann också illamåendet och tröttheten vid samma tidpunkt men det var inte lika påtagligt och inte lika snabbt som denna gången. Plus att jag då ändå kände mig gravid. Svårt att förklara. 
Jag har även en doptone att lyssna på hjärtljud med, denna sista graviditet hade jag hört hjärtljuden från vecka 7. Sen hörde jag ingenting, inte ett enda hjärtslag efter vecka 11. Fast jag försökte tänka att moderkakan låg i vägen och att det ändå är ovanligt att höra hjärtljud så tidigt som jag gjorde så det oroade mig inte men det gnagde hela tiden. 
Det kändes så snopet, att det dog så "sent" och att symptomen avtog vid de veckorna de "brukar" avta  

Jag vet ju inte hur man ska känna sig som gravid egentligen.det har ju aldrig slutat väl innan. Men det känns i vart fall likadant än. Väntat på spökveckorna, men de har inte kommit än i alla fall. Gör de det tappar jag väl det lilla hopp jag har... MA är nog alltid snopet,kroppen luras och frågan är hur länge den kan göra det med helt bibehållna symptom.

Tack för din uppmuntran!

Nr 3.