Kränkt av barnmorska
Hej!
Jag skulle behöva lite input på en händelse som jag inte kan släppa då jag känner mig kränkt. Ni som kämpat på länge med att försöka få barn vet hur man känner sig och då kan klumpiga kommentarer vara extra jobbiga.
Min fundering är väl eg om jag överreagerar eller om jag faktiskt har "rätt" att känna mig kränkt. Till saken hör också att med min "svårt att få barn historia" kryllar av klumpiga kommentarer från vårdpersonal så bägaren är rätt full nu för tiden.
Så här är det. Jag är bärare av ett genetiskt fel som orsakar dödligt svåra missbildningar på de fostret i hela 70% av fallen. Detta medför oftast missfall, men om det går så långt som till vecka 11-12 ska jag ta moderkaksprov och sen vänta typ 3-4 veckor på att få veta om barnet är friskt. Jag har vetat om detta sen långt innan jag började försöka få barn för typ 7 år sedan. Trots att jag vet att jag har detta genetiska fel måste jag gå igenom 3 dokumenterade mf på raken innan jag kvalificerar mig att få hjälp. Denna hjälp kan man inte söka privat i Sverige utan det måste gå genom kommunen.
Så i 7 år har jag på vårdens ingivan gått och dokumenterat mina graviditeter och missfall. Kan väl även tillägga att ingen någonsin erbjudit mig att ens gå och prata med någon om detta, vilket jag tycker är rätt anmärkningsvärt. I vår lilla stad får man gå till mvc, för att kolla om fostret lever, sitta i väntrummet med andra mammor och ofta träffar man på folk man känner där som är gravida, men inte vet att jag är det ..ja, alltihopa har blivit lite av ett trauma.
Hur som helst så fick jag tillsist barn för några år sedan och nu har vi då börjat om vår resa att försöka få till ett syskon. Jag blev nyss gravid och gick till mvc för att dokumentera min graviditet och träffade då en hurtig och fullständigt okänslig barnmorska som när jag berättade min bakgrund och mitt syfte med mötet utbrast att "nu ska det bli bebis"...sen ville hon skriva in mig för hälsosamtal hos henne i vecka 7 och jag protesterade och sa att jag inte ville/brukar skriva in mig förrän jag vet om det blir nåt (vilket ju bara är 30% chans så man måste ju va realistisk), men då klämde hon ur sig att "du ska inte tro att vi behandlar dig annorlunda.."
Jag tycker det är förödande att man kör över kvinnor med en sån här svår problematik på det här sättet. Dels lyssnade hon inte, dels att klämma ur sig så okänsliga kommentarer. Vad tycker ni, överreagerar jag?