En tråd för oss med Utomkvedshavandeskap

i Januari detta året regerade min pojkvän på att jag hade extrema humörsvängningar och betedde mig konstigt, åt mycket mer än jag bruka, hade fruktansvärt sug efter ost och han tyckte jag luktade annorlunda och sa att han trodde jag va gravid, vilket jag själv inte kände att jag var. Så i början på februari tog jag ett gravtest som visade positivt vilket gjorde oss till de gladaste personerna någonsin då vi har försökt bli gravida ett tag. Allt gick bra först, vi var på inskrivnings samtal i mitten på februari och barnmorskan berätta att jag var runt 7 veckor gravid. Efter det fortsatte graviditeten som den skulle men sedan den 28e februari började jag få små värkar och det kom 1 droppe rosa blod när jag gick på toa sedan kom det inget mer blod på några timmar, sedan senare på kvällen kom några till droppar så tänkte bara att det är nidblödning eller någon av dem andra blödningarna man kan få när man e gravid. Men sen börja helvetet, vaknade upp många gånger under natten med extrema smärtor. Sedan på morgonen vaknade jag av smärtor som strålade ut i ryggen / svanken och där förstod jag att något är det, ringde 1177 och förklarade att jag var gravid och hur ont jag hade, hon i telefon sa till mig att åka in till akuten på en gång vilket jag gjorde. Så åkte in till akuten blev direkt uppskickad till gynmottagningen där barnmorskan ville göra ultraljud på mig. Under ultraljudet ser jag på skärmen och känner och ser hur hon letar efter ett foster och ser bekymrad ut men hittar ingenting.. Där kom paniken för både henne och mig, hon tar blod prov på mig för att kolla mitt hormon värde och gravtest på mig vilket testet kom upp direkt att jag va positiv. Hon berätta för mig att hon ska ringa dit en överläkare som får undersöka mig för dom måste hitta fostret. Efter en halvtimma kom överläkaren och gör nytt ultraljud på mig och letar och letar men hittade inget först sedan till slut sa hon något till barnmorskan vilket jag inte förstod vad dom sa och fråga vad som är fel? Och hon svarade att dom hittat det och det sitter i äggleden och förklarar att dom måste vänta på provsvaren för att se hur höga mina hormoner är om jag måste opereras. Efter en timmas väntetid kom provsvaren tillbaka och dom berätta att jag har jätte höga hormoner och är gravid i vecka 9 och måste akut opereras, tårarna bara forsa ut blev helt knäckt. Under tiden jag väntade på provsvaren hade min smärta blivit extrem till gränsen att jag grät av smärta och det kom så mycket blod med slem och klumpar. Fick gå in i ett rum på mottagningen med säng och duscha och byta om och göra mig redo för operation. Var på rummet i ungefär 1 timma och 30 min innan dom kom in och sa jag ska opereras. Påväg in u operations salen bröt jag ihop, det gick inte och sluta gråta jag blev helt förstörd. Det var liksom mitt barn i mina ögon, värsta jag trodde smärtorna skulle va var missfall inte utomkvedshavandeskap.. operationen tog mellan 30-45 minuter. När jag vaknade upp va det första jag gjorde och gråta jag kände på mig mage och kände mig helt tom, allt var liksom borta, dem opererade bort min vänstra äggled. Dagen efter på morgonen kom läkaren in som operera mig in och sa operationen gick bra men att han hade något han var tvungen och berätta för mig och där började jag gråta igen, jag fick en sån känsla att något mer var fel vilket det var. Han berättar att min högra äggled också är skadad och det finns en chans att jag kanske aldrig kommer kunna bli gravid själv och om jag blir det finns det en stor chans att det fastnar igen. Jag var redan helt förstörd psykiskt efter operationen och förlusten och sedan få detta beskedet kändes som någon sparka på mig när jag redan låg ner på backen. Jag ville bara gå under jorden, allt jag vill är att bli gravid och få ett till barn. Har en son på 7 år, så var länge sedan jag varit gravid. Han berättade också att egentligen när man gjort denna operation måste man vänta 1 år för att få en remiss för IVF men han sa till mig att jag bara behöver vänta i 6 månader innan han skickar en remiss dit om jag inte lyckats bli gravid på egen hand. Nu är det nästan 8 veckor sedan jag operera mig, har inte ont nu men jag dealar fortfarande med att komma över vad som hänt och kan hända i framtiden. Jag hoppas ni alla som gjort denna operationen mår bra ?? Stor kärlek till er alla ??