En tråd för oss med Utomkvedshavandeskap

Upptäckte min utomkvedshavandeskap rätt sent pga ett missfall (v.5), som visa sig senare att jag bar på tvillingar. Jag fick missfall men den ena satte sig i högra äggstocken utan min vetenskap. Så veckorna gick och smärtorna blev allt ondare och dum som jag va diagnostiserade jag mig över internet och trodde det va Magkatarr. Till slut spydde jag av smärtan och höll på att förlora medvetandet och åkte in akut, hade över 1 liter blod i buken. Äggledaren hade exploderat och kunde inte räddas, jag va i v.9.Detta skedde i somras.

Blev gravid ca 2 månader efter (inte så försiktiga ajabaja oss) som sluta med abort då ekonomin inte säger hej till en till liten ängel. Men nu befarar jag att jag kanske är gravid ändå, magen är svullen och sambon tycker jag har mer "dragkraft" vilket bara sker när jag är gravid. Så ja, vi får se här, ingen abort blir de iaf säger sambon, han orkar inte en till.

Fick ett utomkveds i dec förra året, trodde det var missfall och att det var därför det gjorde lite ont så kollade aldrig upp det. När jag fortfarande blödde och testade positivt 3 veckor senare så fick jag tid till vaginalt ultraljud. Där upptäcktes utomkveds och fick operera samma eftermiddag. Var då i v10 så hela äggledaren fick tas bort. Vi började försöka igen efter en mens som kom 1 månad efter operationen. Jag behövde den tiden att läka mentalt också, när jag fick reda på utomkveds så var nämligen min enda tanke att jag aldrig skulle få föda ett barn och att jag aldrig ens skulle våga försöka bli gravid.

Nu har vi genomgått utredning och väntar på ivf i början på nästa år. Vi försöker fortfarande själva så får se om det blir ivf eller inte.

Hur känns det för dig? Tycker du det känns jobbigt att behöva vänta till december eller en behövlig paus? Min läkare sa att en äggledare inte försämrar chansen att bli gravid så mycket som man från början kanske tror så det ska nog gå bra för dig ska du se :)

Jag fick ett utomkveds bekräftat i lördagsnatt och opererade bort högra äggledaren igår morse. Vi trodde att graviditeten va normal och jag hade längtat tills vårat första UL som skulle vara idag.. va i v 8.

Vi kommer inte att försöka igen just nu då den här graviditeten va en liten hoppsan trots p-piller. Jag är mer orolig för hur det blir i framtiden..

Vi hade inte försökt jättelänge innan utomkvedet, 4e försöket var det. Det kändes rätt länge just då, så som det brukar när man är mitt uppe i något och längtar.

När det hade gått ett år från dess att vi började försöka skickade vi in en remiss för utredning. Jag fick ta lite blodprover för att kolla att hormonerna fungerar som de ska och sambon fick lämna spermaprov. Där visade det sig att en del av sambons spermier var lite avvikande i form, så det tillsammans med bara en äggledare är väl vad som gjort att det inte tagit sig. Därför tyckte även läkarna att ivf (provrörsbefruktning) var ett bra sätt framåt för oss. Så nu väntar vi på att få påbörja det.

I början kändes det jobbigt för att jag ville bli gravid direkt och varje mens kändes som ett riktigt nederlag. Sen för någon månad sen så valde jag helt enkelt att acceptera att det kommer ta lite längre tid för oss och att det är så mitt liv ser ut just nu. Trots att det är jobbigt att längta så mycket så känns det ändå rätt okej.

Det låter som att du förhåller dig bra till ditt utomkveds, eftersom det gick på första gången för er tror jag inte att ni kommer att ha några problem att bli gravida igen :)

Jag fick utomkvedshavandeskap i v.7 i november 2014 och det var inte alls planerat... Utan hade en blödning som pågick i tio dagar men trodde att det berodde på att jag slutat med minipiller, för hade lång blödning av dem när jag började och sen hade jag blödningar var 2-3 vecka så därav att jag slutade med den...men 10e dagen med blödningar fick jag sånna smärtor i magen så kunde inte gå, stå eller sitta så tog två alvedon och smärtan började minska men fick sån blödning.. Sen tyckte jag att det var så skumt att mina bröst fortfarande var ömma så tog ett test som var positivt. Pratade med en barnmorska som rekommenderade att jag skulle kolla upp det.. Åkte till gynakuten och fick göra ett VUL och läkaren var inte säker på att det var ett vanligt missfall så fick lämna blodprov och komma tillbaka två dagar senare och ta nytt prov. Blev tillbakakallad för att de ville göra en undersökning till och det blev operation direkt.

Jobbigaste var att familj bor 100 mil bort och pojkvännen i ett annat land så fick gå igenom det ensam. Sen blev jag gravid 6 månader senare (inte heller planerat) men vi ville behålla, men fick missfall i v.6, hade dagen innan varit inne för ett tidigt VUL. Nu har vi valt att vi vill satsa på barn, men kroppen har inte riktigt återhämtat sig efter missfallet så är inte det lättaste att pricka in ÄL, men skam den som ger sig :)

Hej! Jag op för ett X den 21/9 och fick tillbaka min mens den 24/10. Jag hade inte ont när det brast men hade bruna flytningar sen jag plussade som jag kollade upp och fick då konstaterat X på höger äggledare. Vi tänker vänta en mens till innan vi börjar försöka igen. Hoppas på en höst/vinter bebis nästa år :)

Jag hade också någon mens liknande blödning efter op i 5-6 dagar. Vi hade sex efter 2-3 veckor med kondom och nu efter denna mensen ska vi köra avbrutet fram till nästa mens sen så är det igång :) hoppas verkligen inte på fler X, men hoppet om barn är större än rädslan att få fler X :).

Ja, vi hade kommit överens att behålla det trots att det va oplanerat.. vi har 2 barn sen innan så jag tror att det får vänta lite eftersom yngsta fortfarande är rätt liten.

Läkningen går fint, inte alls ont och har jag det så sitter det i axlarna och halsen efter tuben.. magen ser fin ut, bytte mitt första plåster igår hemma eftersom jag åkte hem 4h efter jag vaknade upp ur narkosen..

Jag har inte blödigt något alls efter operationen, är det ovanligt? Jag trodde man skulle blöda som vid ett missfall.. ????