Åh vilken bra tråd! Jag hoppar in med.
Jag fick veta i helgen att jag är gravid. Enligt min egna beräkning borde BF vara 7e juli. Jag är på 5+4, men vågar inte riktigt tro på det här. Jag är 29, gift, och bor på Malta. Det här är vårt första barn.
[quote=75957050][quote-nick]Catmeb skrev 2015-11-03 22:18:09 följande:[/quote-nick]
Åh vilken bra tråd! Jag hoppar in med.
Jag fick veta i helgen att jag är gravid. Enligt min egna beräkning borde BF vara 7e juli. Jag är på 5+4, men vågar inte riktigt tro på det här. Jag är 29, gift, och bor på Malta. Det här är vårt första barn.
[/
Hej jag har bf 4 juli och är i v.5+2 idag så hur räknar man egentligen ha ha? Du har BF 3 dagar efter mig men är ändå längre gången än mig.
Den här tråden är sååå bra! Jag bor på Malta, så här är det inte lika självklart hur allt går till, och eftersom jag går hos privat sjukvård bokar de in de besök och undersökningar jag ber och frågar om. Inom privat finns det ingen utsatt rutin för när och hur man ska gå och skriva in sig.
Jag är i 5+1 nu, och när jag ringde dem första gånge i går sa hon att man gjorde förs UL i v 6-8, så hon ville boka mig redan nästa vecka. Jag tyckte det var lite väl tidigt, så vi enades om måndag veckan efter. då borde jag vara i 6+4.
Just nu går tiden bara sååå långsamt! Jag vill passera v 12 och slippa den här oerhörda oron. Vi blev gravida på första försöket (knappt ett försök ens), och allt känns för bra för att vara sant. Det känns som att det var alldeles för enkelt, och att det innebär att vi kommer inte få behålla barnet.
Jag mår väldigt bra och inget illamående. Dock ahr jag haft väldigt svårt att sova, och vaknat mycket. Jag har en molande känsla i magen, och det hugger när jag hostar eller gör något hastigt som involverar lägre abs. Jag tränar mycket i vanliga fall, så jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig här ännu. Den här veckan har jag tagit det lugnt, men nästa vecka tar jag upp träningen som vanligt tänkte jag, men begränsar tunga lyft till max 65-70% av 1RM. Sen får jag helt enkelt lyssna på kroppen, och göra det som känns bra.
Så spännande allting nu! Och lite skrämmande att inte vara i Sverige, men Jag vet att Malta har fantastiskt bra sjukvård.
Gud vad jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Jag har också genomlevt några veckor utan symtom, men nu mår jag illa nästan dagligen, iofs skönt för då känner man sig lugnare. Dimma i huvudet, tröttare än vanligt och ömma bröst och alla BH är för trånga och byxor sitter åt.
Tränar ocksp och här i Sverige har en studie nyligen publicerats att styrketräning inte är farligt under graviditet utan tvärtom så du kan känna dig lugn. Dock ska du skärna ner på HIIT och hopp och minska på det tyngsta och jag känner själv att övningar med högt buttryck undviker jag.
Jag tränar med en PT och har gjort sedan maj och hon betonar att det är otroligt viktigt att träna dom inte magmusklerna nu samt rygg. Så min träning är mest nu inriktad på det i form av alla möjliga sorts bäckenbottenövningar där man ska spänna magmusklerna rumpan och knipa och dra in naveln liggande på rygg, liggande med lyfta ben och på alla fyra, sittande, höftlyft med fötterna på boll och rulla ut och in och stabilisera höften och sen en hel radda med övningar för rygg ffa skulderbladen baksida axel.
Jag är i vecka 13, och är säker på att jag redan känt bebisen röra sig nu. Två gånger de senaste dagarna, när jag legat still på rygg. Det är ett snabbt svagt "fladdrande" som var över innan man knappt hunnit reagera. Jag pratade med min doktor idag och beskrev känslan, och hon sa att det absolut var bebisen jag känt. Jag är nog också ovanligt medveten om allt som händer i min kropp, och känner de mesta förändringarna.
Det är ju vanligt att man känner gaser etc som rör sig i magen. Vi pratade om skillnaden lite med doktorn, och vad vi kom fram till specifikt är att när det är gaser så är det en förflyttning man känner. Man känner att något rör sig i en rikting... om det åter vettigt. Det jag kände rörde sig ingen vart.