Stollig katt eller normal kattunge?

Hej alla kattälskare!

Vi har en halvvuxen katt, han föddes i juni och vi fick honom för ca tre veckor sedan så han var inte direkt  någon liten "kattbebis" när han kom till oss. Han hade ett kullsyskon kvar när vi tog honom, så han hade varit med sin mamma och minst ett syskon lite längre än vanligt. Det var bara bra dock, då jag har hört/läst att katter blir tryggare ju senare de tas från mamman.

Det är en jättekelig katt som följer efter en som en liten hund, han gillar inte att bli ensam ens för några minuter, får ha toadörren öppen annars blir han helt ifrån sig. kanske inte så konstigt, han är ju van vid att aldrig vara ensam. Det har både för- och nackdelar att de stannar länge hos mamman.

Men nu till min fråga. Han är som sagt kelig och mysig, men han får ofta "kattfnatt" som varar längre än vad jag någonsin varit med om hos en katt. Alla katter får ju sådana där ryck då de flänger fram och åter, jagar skuggor o.s.v. Kattägare vet säkert vad jag menar! Men de "kattfnatten" brukar ju inte vara så länge, den här kan hålla på från 22 till 3-4 på morgonen. Lite jobbigt ör maken som ska upp och jobba, jag är hemma hela dagarna så oftast spelar det inte mig någon roll så, men de senaste dygnen har han (katten, inte Maken ) varit ovanligt vild även för att vara han. Han rusar omkring och jagar saker bara han kan se, han hoppar upp i vår säng och studsar omkring som en Duracell-kanin, och det känns som att en jätte står och skakar sängen (hur kan en varelse på dryga kilot bli så tung ibland?!) De senaste två dygnen har jag bara sovit ett par timmar totalt, och jag är så trött att jag mår ila och har spytt två dagar i rad (ursäkta om det är för mycket information). Inte roligt.

Min fråga är nu om detta är normalt? Det var flera år sedan vi hade kattunge sist så vi ha säkert glömt en massa, men den senaste katten vi hade var inte alls så här vild. Inte lika kelig heller, iofs.

Finns det något man kan göra för att han ska bli lugnare eller kommer han växa ifrån det, så det bara är att "vänta ut" det? Han hade fått vara ute hos sin första ägare, vi vill dock inte släppa ut honom än då han är rätt liten och det finns gott om räv, grävling och bilister som uppenbarligen inte ser 30-skylten i början av vår väg. Vi tänkte ha honom inne över vintern så han får växa till sig, kastrera honom och sedan låta honom å ut. Jag tycker man ska kastrera sina utegående hankatter, det finns så många oönskade katter redan.

Min kompis, som "förmedlade" katten, tycker jag är fånig som inte vill släppa ut honom. Hans förra ägare hade sagt "Väljer man att ha en utekatt får man räkna med att den kan bli dödad av en räv eller påkörd av en bil." Jag är kanske blödig, men jag kan inte ha ett så cyniskt tankesätt. Vi har ju heller inte valt en utekatt, han hade fått vara ute i sitt i förra hem men han är ju inte särskilt gammal så man kan väl knappast påstå att han har några preferenser vad gäller att vara ute eller inne. Dessutom, som Maken säger "Nu är det vår katt och vi bestämmer när och om han ska vara ute." Han har alldeles rätt, jag önskar att jag kunde säga det till min kompis... Ja, jag är en mes, jag vet.

Men frågan är om hans "stolliga" beteende beror på att han var ute hos sin första ägare, och att han vill ut nu också? Eller är han som sagt bara en ovanligt vild kattunge/ungkatt? Någon som har erfarenhet och/eller tips?

Tack på förhand!

Förresten, jag har en fråga till. Katten har visat sig vara en hejare på att fånga möss, vi får alltid påhälsning av skogsmöss på höstkanten och oftast håller de sig på vinden men en och annan modig själ vågar sig alltid in i huset. Som sagt, katten är fenomenal på att fånga dessa objudna gäster, och han leker gärna med dem och dödar dem - men han äter dem inte. Vi har låtit honom leka med dem lite (det är grymt mot mössen men det är ju kattens natur) och döda dem, sedan tar vi mössen och slänger ut dem. Detta berättade jag för min kompis, som i sin tur berättade det för hans förra ägare. Denna meddelade då att man absolut inte får ta ifrån en katt dess byte, för då förlorar den jaktinstinkten! Detta har jag aldrig hört tidigare. Jag har haft ganska många katter genom åren, min man likaså, och vi har ofta tagit ifrån dem diverse byten som vi inte velat ha in i lägenheten/huset. Men ingen av dem slutade jaga. Ingen av dem upplyste mig heller om att han/hon skulle tappa jaktinstinkten om jag tog hans/hennes byte.

Finns det någon som hört detta? Och än viktigare, finns det någon som upplevt själv att en katts jaktinstinkt förstörts för att man tagit ifrån den dess byte? Det låter ju helt vansinnigt. Men jag är alltid öppen för att jag kan ha fel, även om det händer väldigt sällan!