Vi som står i kö för spermiedonation

Hej! Hoppas det är ok om jag också kliver in här :)

Min sambo har inte heller några spermier. Han lämnade ett vanligt prov som inte visade på några spermier och sen också en biopsi som gav samma resultat (läste brevet han fick då och det stod att dom hittat en orörlig spermie så jag gissar på att det räknas som att det inte fanns nåt). Det här var för 10 år sen. Hans dåvarande förhållande sprack på grund av detta och åren har sen gått.
Vi har varit tillsammans i 6 år och för 2 år sen åkte vi till Danmark för insemination med donerade spermier. (Lite naivt så här i efterhand trodde vi att det skulle gå fortare än att stå i köer här hemma, men det blev bara dyrt.)
Jag tog alla prover hos gyn här hemma (väldigt motvilligt fick vi hjälp av gyn) och tog med till Danmark. Vi gjorde 3 försök men lyckades inte.
Nu står vi still och vet inte riktigt vad vi ska göra.

Vad tror ni. Måste min kille börja om med utredningen eller räcker det att han redan vet hur det ligger till. Han har ju haft många år på sig att fundera över allt och tycker idag inte att det spelar någon roll alls att det måste bli med donerade spermier, huvudsaken han får bli pappa. Vore ju onödigt att behöva göra om allt.

Jag har lite för högt prolaktinvärde vilket man upptäckte innan vi åkte till Danmark. Äter Pravidel sen dess. Men annars såg allt bra ut på mig.

Falun skulle vara ett bra alternativ för oss, om man kan få hjälp där. Trodde det bara var i Umeå man fick hjälp med donerade spermier. Har det ändrats nyligen? Finns det fler ställen?

Hur fungerar det med kostnader?
Får man några försök betalda av landstinget eller måste man betala själv?
Om man gör insemination betald av landstinget och det inte fungerar får man få även hjälp med IVF? Vad får man betalt och när måste man börja betala själv?
Och visst är det väl så att man får välja i vilket landsting man vill bli behandlad, dvs att man tex kan välja att åka en bit om kön är kortare i en annan del av landet?

Hur har eran utredning gått till och hur lång tid har allt tagit innan ni fått komma igång?

Om min sambo måste börja om med allt skulle det kanske gå fortare om jag inseminerades som ensamstående och han sen adopterar barnet och blir pappa.
Kanske en konstig tanke men det är mycket konstigt som snurrar i våra huvuden just nu :)
Vi kände oss lite brända efter Danmark och behövde en paus (som blivit lite för lång) men nu vill vi köra på snabbt igen :)
Klockan tickar och man hade ju en dröm om flera barn från början. OM vi lyckas så vill man kanske även ha syskon framöver och då gäller de att snabba på lite.
Jag är 32 och min sambo 40. Han tycker det är lite jobbigt att bli en gammal förälder. "På skolan kommer dom tro att jag är farfar", säger han skämtsamt :)

Är väldigt tacksam om ni här kan hjälpa oss med våra tankar.

Oj det var snabba ryck :)
Betalar ni själva eller får ni hjälp av landstinget?
Efter som vi redan testat med insemination vore det kanske bäst med IVF nu, men frågan är om man kan välja det själv eller om man först måste testa allt annat.
IVF verkar ju dess värre galet dyrt :(

Vi får ta och slå en signal dig och höra vad dom säger.
Alla får väl ett antal försök från landstinget eller? Är det skillnad på insemination och IVF, alltså att man har ett visst antal för båda totalt eller är det var för sig?
Vad har utredningen innefattat förutom biopsier, är det många "steg"?

Vad för sprutor fick han ta? Hormoner för att öga produktionen?
Såg man då att det fanns produktion innan och trodde att de kunde hjälpa med sprutor?
De stämmer kanske inte riktigt att de bara behövs 1 spermie för att bli gravid, inte med hjälp. För visst ska man väl ha ett visst antal för att det ska löna sig att använda dom?
Ni tillhör Dalarna, eller har ni valt ett annat landsting än nu 

Vad för sprutor fick han ta? Hormoner för att öga produktionen?
Såg man då att det fanns produktion innan och trodde att de kunde hjälpa med sprutor?
De stämmer kanske inte riktigt att de bara behövs 1 spermie för att bli gravid, inte med hjälp. För visst ska man väl ha ett visst antal för att det ska löna sig att använda dom?
Ni tillhör Dalarna, eller har ni valt ett annat landsting än nu 

(dator strular och postar innan ja hinner skriva klart *grrr*)

Ni tillhör Dalarna, eller har ni valt ett annat landsting än ni normalt tillhör?
Antal försök är olika i olika landsting om ja förstått det rätt?

Tar kvinnan alltid hormonsprutor vid IVF? (vet inte om jag klarar av det då jag är livrädd för sprutor och nålar)

2 år fick vi också höra tidigare och valde då att åka till Danmark för insemination. Tyvärr blev det i onödan... Vilket landsting tillhör ni? Tänker efter som ni har färre försök.

Jag var i kontakt med Falun innan vi testade inseminationen i Danmark och förstod då att man inte fick inseminera med vän/släkting/bekant utan att man då gjorde en korsdonation där vår ev vän/släkting/bekant donerade och vi fick från en annan donator. Skillnaden skulle bara vara att det gick lite fortare.
Vi har en bror till min kille som vill hjälpa till men vi trodde inte att det gick.
För med äggdonation är det ju ok med en släkting som donator som jag förstått så borde ju vara samma.

Är det någon som har koll på hur det fungerar med donation ifrån närstående?