Vi som står i kö för spermiedonation

Hej tjejer! Är helt ny på forumet, mitt första inlägg, läst har jag såklart gjort miljoner gånger:)

Min man har konstaterad azoospermi och ska göra en testikelbiopsi om en månad. Läkaren gav oss 2-3% chans att det skulle hitta några spermier. Så vårt realistiska alternativ är spermadonation. Min man tycker detta är extremt jobbigt och är helt deprimerad. Han tycker det känns hemskt att det ska vara en annan mans spermie. Jag försöker stötta så gott det går. Hur reagerade era män när ni fick reda på detta?

Tack för era svar!:) Jag har föreslagit att prata med en psykolog men han är inte intresserad av det just nu, kanske kunde tänka sig det senare. Han är mer positiv till adoption men jag har en sån enorm längtan efter att få vara gravid och uppleva en förlossning. Det är verkligen svårt, hur mycket man kan kompromissa med sina egna drömmar.

Ja det är ungefär så jag gör nu, vill inte stressa på eller ställa krav i detta läget. Man förstår ju att det är fruktansvärt att få ett sånt här besked om sin egen kropp. Jag hoppas att han vänder och kan se de positiva delarna med donation. Som du säger Odie, vara med från början:) Är verkligen glad för eran skull! Vad skönt det måste vara att lämna den här ovissheten och sorgsna biten bakom sig! Tack för erat stöd<3

Jag har berättat för min chef om vår situation och att jag kommer behöva vara borta lite strödagar för behandlingar/möten. Hon var väldigt förstående och sa att "vi får lösa det på något sätt". Så vet inte riktigt om det blir semester eller sjukdag. Men jag tror det är bra att iallafall chefen vet om vad ni går igenom, kan ju bli konstigt annars med alla "sjukdagar". :)