hur hanterar ni livets besvikelser?

[quote=75901722][quote-nick]amoremio skrev 2015-10-20 22:21:35 följande:[/quote-nick]Jag är bara 25 år gammal men känner att jag gärna får råd av ni med lite mer livserfarenhet.

Trots att jag är så ung och "borde" vara bekymmerslös så känner jag mig långt ifrån bekymmerslös. Ärligt talat så känner jag mig fruktansvärt ledsen, besviken och frustrerad kring hur VISSA saker i livet är. Många drömmar och önskningar som bara blev luftslott....

Mest av allt handlar det om besvikelse kring kärlek och romantik. Jag är singel och det är verkligen inget jag njuter av. Har alltid haft "otur i kärlek" och kärlek är numera något jag förknippar med smärta och tomhet istället för lycka och tillfredsställelse...

Har fast jobb med bra inkomst, fantastisk lägenhet, massa vänner och lever ett aktivt liv där kärlek saknas...

Hur har ni hanterat livets besvikelser och sorger/hur hanterar ni de som är aktuella i nuet?

Det kan vara alltifrån seperation, barnlöshet, arbetslöshet, sjukdom, förlust- ja hela registret kam räknas med under definitionen "besvikelse".

Ge gärna råd/tips/tankar)erfarenheter. Tack[/

Gråt, ramla, bit ihop och gå vidare. Jag lite ungefär så och vad du än gör bli inte bitter, på riktigt bli inte det.

Sen ör det för min del stor skillnad på saker som tex dödsfall och förluster, relationer som inte höll, på saknad efter kärlek, sjukdom osv. Sen får man inte glömma att saker är och blir olika stora för olika människor. För mig är saknad av kärlek en liten grej, det är inget avgörande för min del. Jag har förlorat anhöriga, har en trasig kropp, funktionshinder, missfall, mordhot, skyddad identitet under uppväxten osv mitt liv är helt enkelt randat med tragedier och trauman men bitterhet är inte min grej. Jag älskar att leva, stå still och njuta av solen i ansiktet en minut och bara ta paus från världen. Se solen gå ner, gå upp, höra fåglarna kvittra. Skratta. Njuta av alla små ögonblick av lycka som kommer i min väg. Med alla de sakerna inom mig så kan jag inte vara bitter. Visst kan jag förbanna de fysiska skadorna och visst saknar jag att vara hel men samtidigt va fan jag lever ju inte sant. Ja jag är ensamstående men jag har ett barn som är frisk och lever hon också, vänner och familj och massor av saker att vara glad och tacksam över varje dag. Att jag är singel känns inte som någon stor grej och jag kommer överleva resten av livet som singel också utan att känna mig det minsta misslyckad.

Precis så leva samtidigt som man strävar och aktivt försöker förändra. Håller med dig bättre sent och rätt än helt fel.

Grattis till graviditeten och all lycka till. <3

Kan helt känna igen mig i att vilja för mycket men jag tycker att jag med åren blivit mer realistisk och lärt mig fokusera mer på små saker som ger min själ glädje just för att dessa saker ger min själ glädje.

Visst är det som du skriver väldigt olika hur vi människor är och reagerar, olika rustade men också olika av erfarenheter. Det är helt okej att världen vända upp och ner av en besvikelse har man aldrig haft någon större tragedi än så i livet så gör ju besvikelsen ett annat och stort intryck, helt naturligt och inget konstigt och egentligen rätt bra som jag ser det, för då har ju personen sluppit en massa jobbig skit och det är väl skitbra.

Finns ett ordspråk jag alltid har i bakhuvudet. "Man skall inte vara avundsjuk på andras lycka då man inget vet om deras hemliga sorger."