Ingen bryr sig om vad jag skriver. Nu slutar jag skriva!

Aniiee skrev 2015-10-17 23:06:34 följande:

Varning för crappy engelska, osammanhängande bitar och total förvirring. Här följer en femtedel av vad jag skrivit idag:
___________________________________
"Alex?"
Alex looked up. His cousin stood over him.
"Hey", he muttered. "Did I fall asleep?"
"Yeah", Nathan smiled crookedly. "Tired?"
Alex sat up, making some space on the couch for his cousin. Nathan sat down and gave him a thoughtful look.
"What are you looking at", Alex muttered self-consciously.
"It's nice to see you sober for once", Nathan replied innocently. "How long has it been now, two months?"
Alex frowned. He knew full well that Nathan was teasing him, but he wasn't in a teasing mood.
"Eleven, thank you very much", he said dourly, "And it has been 18 months since I and Kevin started dating."
"That long, huh? I must remember to thank him för that,"
_____________________________________________________________
"Brandriel?"
Brandriel looked up. The King of Saringourd stood in the doorway, looking tired and anxious.
"Majesty!" Brandriel jumped to his feet. "Are you well?"
King Eirin sighed hevily and sank down on the edge of rooms large bed, by which Brandriel, Consort of the Kings youngest brother, had sat. Brandriel sat down on his chair again.
"What did the healers say", the King asked.
Both King and Consort stole a glance at the Prince Merill, laying pale and still in the bed.
"As long as he survives the poisoning, he will be fine", Brandriel said softly.
King Eirin nodded.
"Not quite the end to the Queen's Hunt that I wanted", he said. "Bloody dragon."
_____________________________________________________________
Elril could not see a path, but if Irestor claimed there was one, who was he to object. He had never set foot in a real forest before, and was hopelessly lost long ago. At least the Elf had promised there was food and clothing at the end of this supposed path. Maybe Irestor lived nearby.
Beside Elril, Zanedithas was shivering in his longshirt. Poor Zen, Elril though, he wasn't used to cold.
"You were right", Zanedithas muttered through gritted teeth. "I do miss my duvet. But Most I think I miss my boots. My toes are going to fall off", he turned to Aylonna. "Can I borrow your shoes for a while?"
Behind him, Adomorn snorted derisivly.
"I don't think you'll want to", Aylonna answered evenly. "They're not very warm, and I think they'd be much to small for you".

Har du testat att skriva på svenska? Om du måste varna för din engelska, så kanske svenskan är lättare för dig att hantera? Även om du vill ge ut verk på engelska, så kanske du kan lära dig mycket av att träna att skriva på svenska.

Wilowa

Äldre 18 Oct 20:05

#83

Aniiee skrev 2015-10-18 19:53:12 följande:

Jag varnar för crappy engelska för att jag har dålig humor. Jag är fullständigt medveten om att min engelska är helt ok, för att inte säga riktigt bra, enligt vissa (vetefan om jag håller med där). Jag har i alla fall klarat mig igenom 30 års liv, varav 10 år på universitet, på den...

Om jag skulle skriva på svenska (har jag gjort, vill du ha ett smakprov?) så skulle jag vara tvungen att varna för crappy svenska, helt befriat från humor.

Du varnade även för att det skulle vara osammanhängande och total förvirring. Du ber om hjälp och ett sätt är att byta språk för en stund. Inte för att du är dålig på engelska utan för att få ett annat perspektiv och för att släppa engelskan en stund. Du kan även testa att skriva nåt helt annat, på ett helt annat sätt, innan du ger dig på denna text igen.

Wilowa

Äldre 18 Oct 21:02

#91

Aniiee skrev 2015-10-18 20:28:34 följande:

1: Ja, för det brukar vara det när det är tre historier på samma ställe med extremt kort avstånd =P

2: Jaså, är det ett bra sätt? Ja, kör i vind.... Som sagt, jag har skrivit på svenska också, men där kommer varningen "crappy svenska" helt utan humor. Så..... Varning för crappy svenska..... (Bonuspoäng till den som vet vad jag läste samma dag som jag skrev det....)

I Ödets Hus, som står på Ödets Tomt på Ödets Väg, vaknar en kvinna. I sommarvärmen har hon sovit naken, det tunna påslakanet som det inte är något täcke i har kasat ner till hennes midja. Hon ligger, som alltid, på mage, med båda armarna under sin kind. Alldeles bredvid henne ligger en annan kvinna. Den andra kvinnan ligger, som alltid, på rygg och sover. Den vakna tittar över den sovande mot fönstret. En glipa i gardinen visar norrhimlens ljusblå, med små ulliga moln med lätt rosa kanter. Gryningsljus. Gryningsljus över midsommarafton i Stockholm.

Den vakna sätter sig upp. Varför sova när man kan vara vaken en så vacker sommmardag? Glänsande kopparhår som räcker ner till rumpan faller runt hennes axlar och ner över hennes bara bröst. I vanlig ordning har hon sovit invid väggen och måste förbi sin älskarinna. Ett litet leende spelar på hennes läppar när hon långsamt glider upp grensle över den sovandes höfter. Hon lutar sig försiktigt framåt. Kopparhåret smeker den andras lätt solbruna hud. Kyssen är knappt ens en kyss, mer som en smekning, läppar mot läppar.

Den unga kvinnan med kopparhåret lämnar sin säng och går bort till garderoben. Hon öppnar dörrarna och får syn på sig själv i spegeln. Djupblå ögon betraktar kritiskt kroppen. Inte lång, inte smal. Inte kort, inte tjock. Lagom. Kvinnlig. Med kvinnans former. Ändå aldrig riktigt nöjd. Hon vänder sig från spegeln, den ska inte få kasta några skuggor över hennes dag. Klänningen hon väljer är av sammet, mossgrön med guldband. Hon har sytt den själv. Nästan. Hon går ut i köket och plockar fram två korgar. Sedan går hon ut i trädgården.

Solen har ännu inte torkat upp i gräset. Daggen är sval mot bara fötter. På högra sidan av den smala trädgårdsgången prunkar doftande, röda och vita rosor, päron- och äppelträd blommar, på några växer kart. Längst in åt sydöst står vinbär och rabarber. Längst ut åt norr står jordgubbar och vilda smultron. Hon nynnar när hon skär fem rabarberstånd. Nynnande går hon och sätter sig bland jordgubbarna. Hon sitter där och nynnar ock plockar och tänker. Tänker på Ödet och Kvinnan.

Aniiee skrev 2015-10-18 20:30:04 följande:

Jag vet. Jag försöker släppa det där, men det är fasen inte lätt......

Jag tror du missade min poäng.

Lämna det du gör och gör nåt helt annat, så kanske du kan komma tillbaka med en mer avslappnad inställning. Det känns lite som att du vill lite för mycket. Jag vet inte om det är medvetet, men jag får inget flyt i det jag läser.

"Glänsande kopparhår som räcker ner till rumpan faller runt hennes axlar och ner över hennes bara bröst."

Jag hade nog valt att ta bort kroppsdelarna och skrivit "nakna kropp" istället. Sedan om det är viktigt för beskrivningen så hade jag lagt till nåt om att håret räcker ända ner till rumpan i en bisats eller ny mening...fast det är jag det, du har ditt sätt att skriva på.

Wilowa

Äldre 18 Oct 21:23

#96

Aniiee skrev 2015-10-18 21:11:50 följande:

Jodå, jag förstod vad du menade =P. Jag är bara lite för envis för mitt eget bästa.

Ja, du ser. Way worse på svenska......

Haha! Du skulle skriva på svenska för att göra nåt annat, inte för att du är bättre på det.

Släpp loss skrivaren i dig och låt den härja fritt! Om jag vore dig så skulle jag skriva tramsigt och knasigt och tämja på gränserna...bara för dig själv alltså.

Ingen bryr sig om vad jag skriver. Nu slutar jag skriva!

INNEHÅLL