Varken min mormor, mamma eller jag har blivit agade eller agat våra barn. Vi tycker att det är fel. Ett barn är i fysiskt underläge rent storlekamässigt. Det är också totalt utlämnat åt sin förälder, en förälder är ju den trygghet i livet barnet har. Jag tycker inte att man gör rätt i att missbruka det.
Nu är ju i och för sig inte varesig jag, min mamma eller min mormor födda på 70-talet, hehe. :)
Född 79 men blev daskad på rumpan som barn emellanåt. Har även fått ett knytnävsslag från min pappa i vuxen ålder (han var full....)
Blev felciterat, vet inte varför. Skulle blivit citerat till "Kallebakom".
Jag hotades med stryk av min styvfar varje gång jag inte gjorde som jag blev tillsagd, t.ex. att städa, diska, passa mina småsyskon eller hjälpa till med något i största allmänhet. När han var full kunde han bli helt galen och slänga saker och möbler efter mig och jag fick ofta höra att jag var en "egoistisk ungjävel".
Har åkt på stryk ett antal gånger under min uppväxt, för att jag trotsade min styvfar. Mamma låtsades inte se det och tillochmed försvarade hans handlande för att hon var rädd för honom.
Men det har gjort mig till en riktig man som är orädd för det mesta. Det som inte dödar härdar. Annat än dagens curlade ungar som man inte ens får höja rösten åt.