Lydiga barn eller?

Jag vill gärna ha ett lydigt barn. Jag säger så delvis för att provocera och delvis för att det är sant. Jag är inte intresserad att fostra mitt barn till en rättshaverist eller någon som ska strida om småsaker men någon som säga till när saker inte fungerar men på ett konstruktivt och helst trevligt sätt om inte situationen är extrem. Min dotter får gärna argumentera emot mig (och det kan hon fast hon är tre) men jag accepterar inte gnäll eller att fortsätter tjata efter man fått ett tydligt nej med en förklaring. Ibland får man överleva att livet inte går som man vill och göra det bästa av det. Mitt barn är också ganska så mycket som jag vill än så länge. Hon är bra på att argumentera och förklara och ber oftast om rimliga saker som hon därför ofta får och hon surar för det mesta inte om hon får nej. 

Jag tänker god samhällsmedborgare, någon som kan stå upp för det som verkligen är värt att kämpa för och som kan acceptera och foga sig kring annat.