Lydiga barn eller?

Jag önskar inte ett lydigt barn, men i vissa situationer anser jag att det är viktigt att barn faktiskt lyder. Barn har inte alltid förmågan att ta ansvar, visa andra hänsyn etc. och jag tycker inte att det faktum att mitt (eller någon annans) barn "håller på att utveckla den förmågan" ska gå ut över andra barns väl och ve. Sedan kan det finnas situationer som cosinus tog upp.

Att lyda har inte samma betydelse för mig som att blint följa strömmen i alla lägen. Många av oss är laglydiga medborgare, vi lyder en massa skrivna och oskrivna regler utan att för den skull vara okritiska nickedockor.

Jag upplever att du har en väldigt specifik definition av vad "lydig" är. För dig är lydnad kopplat till hot och kanske auktoritär (?) fostran.

Nej, utifrån det du skriver så tolkar jag din definition snävare än så, men jag kan givetvis ha missuppfattat dig.

Att följa lagar och regler är också att göra som man blir tillsagd exempelvis. Det är per automatik inte något negativt för mig.

Att alltid göra som andra säger. Att alltid göra som andra säger för att man inte vågar ha en avvikande åsikt. Det är givetvis negativt.

Och då anser jag att du har en personlig och rätt snäv definition av lydnad. Det är svårt att diskutera då. Jag tror inte någon (ytterst få i alla fall) önskar att en annan människa (barn eller vuxna) lyder blint i alla lägen och det är ju egentligen din definition som du förklarar den nu.

Jag anser att jag som person är rätt lydig. Jag respekterar de regler och lagar som staten ställt upp, som arbetsgivaren ställt upp, allmänt accepterade oskrivna regler etc. Det innebär inte att jag alltid tycker att dessa är rätta eller optimala, eller att jag alltid accepterar dem okritiskt, men jag inser att alla inte kan göra lite som de vill om vi vill ha ett fungerande samhälle.

På samma sätt resonerar jag när det gäller mina barn. Jag vill att de ska kunna fungera i sociala sammanhang och ibland helt enkelt kunna ta tillsägelse för sin egen och inte minst gruppens bästa.

Betydelsen av att lyda är ju att hörsamma, rätta sig efter etc. och för mig är som sagt det per automatik inte något negativt. Jag tycker helt enkelt att frågan i TS är omöjlig att svara på. Ja, jag vill ha ett barn som kan rätta sig efter bestämda regler, därmed inte sagt att jag vill att de ska följa andra blint i alla lägen. 

Att ifrågasätta enbart för ifrågasättandets skull har jag svårt att se som så mycket bättre än att lyda för lydnadens skull.

Nu säger jag inte att ditt barn gör det, men det blir skumt om man sätter dessa två saker mot varandra i form av något positivt respektive något negativt. Oerhört viktigt att kritiskt ifrågasätta, men lika viktigt att ha den sociala kompetensen att i vissa lägen hörsamma och rätta sig efter andra.