Lydiga barn eller?
Vill ni ha ett lydigt barn.
Jag ville aldrig ha ett lydigt barn, men ville ha ett barn som hade respekt för andra och visar hänsyn, men kan ta plats. Jag tycker jag har lyckats rätt bra. Min tonåring är självgående, trevlig, visar respekt, fixar de sociala koderna. Men han är ifrågasättande, accepterar inte bara saker för att, han har gett sina föräldrar utmaningar (men inte på något negativt sätt), verbal och kan ta för sig.
Vi har haft få regler, nästan inga rutiner och ändå lägger han sig i tid (har väldigt sällan varit vaken väldigt sent), klär sig väldigt snygg, har ett bra bordskick, håller upp dörrar, lämnar plats i bussen. Alltid fått lovord när vi har haft utvecklingssamtal etc.
Jag tycker vi har lyckats
. Men det finns många fler saker som står högre på önskelistan. Lydigt är någonstans i mitten på den listan. Jag är ganska härdad med ett barn med ADHD. Lydig är inte barnets starkaste sida. Barnet försöker verkligen göra sitt bästa att göra som jag säger, lyda mig. Så nä, det ligger som sagt i mitten på listan. Livet står inte och faller med hur lydigt barnet är. Högst upp på listan står kärlek och trygghet.