IVFare i Stockholm?

Hej, AngelinaP,

Jag är så ledsen för er skull, jag har själv gått igenom ett avbrytande i v 18 nu i september, idag var beräknad födelsedag så denna dag har varit väldigt jobbig. Du kan skriva till mig om du vill, jag är med i en annan tråd som heter Down Syndrom - vi som gjorde abort, den är mycket bra och har varit bra för mig. Du kan gå med och skriva och läsa. Skriv mycket och ta kuratorstöd, det är hemskt det ni går igenom och det kommer vara jobbigt efteråt. För mig har det börjat bli lättare, men det kommer fortfarande bakslag, som idag. Fy fan, säger jag bara, det finns ingen rättvisa i detta, jag är så ledsen för er skull för det ni kommer gå igenom, allt hoppoch längtan som rycks bort. Du tror det inte nu, men du kommer ta dig igenom detta. Du kommer kunna känna glädje igen, men det tar tid. Jag tänker på er.

Grattis på födelsedagen! Ta dig en rejäl festkväll så du får kraft till nästa försök! Snart händer det!

Igår var en hemsk dag.

Gick på föräldrarmöte på dagis och kände mig sådär, sedan dök en dagismamma upp med riktig höggravid mage, förskoleläraren ser på mig en millisekund med oro i blicken och jag tänker det här går bra, sedan rusar jag ut och hinner till kapprummet innan jag bryter ihop. En av Min dotters kompisars mamma fångar upp mig och jag hastar hem och storbölar. Det var den uteblivna födelsedagen. Började med migrän, Skogskyrkogården och sedan migrän igen. Det var länge sedan något sådant hände sist. Nu blir det jobbigt att visa sig på dagis. I vilket fall var den här dagen en milstolpe och den är över. Jag tror att på kyrkogården var allt så "regiserat" att de äkta känslorna kom först när garden var nere. Men man ska inte underskatta en riktigt bra gråt heller.

Idag måste jag erkänna att jag tjuvtestade. På testlagrets test såg jag (3st) ett svagt streck, men på clearblue digitalt ej gravid, vet inte vad jag ska tro, tänker att cb inte är lika känsligt.

Ja de säger ju det, men jag får väl vänta och se om det blir starkare, det var inget streck igår så det är ingen ägglossningsspruta som ligger kvar, dessutom ska cb bara funka 4 dagar innan beräknad mens som borde vara rd 10 el 11. Dumt att tjuvtesta, men samtidigt svårt att låta bli. Skulle definitivt misslyckas med mashmallowtestet...

Grattis, vi håller tummarna!

Rd9: Svagt men starkare plus, vill inte slösa ett cb digitalt, efter lite surfande verkar det som att testlagrets känslighet är 25 mlU/ml och cb digitalt 50 mlU/ml. Nu är det bara att hoppas att det håller i sig - och att det är friskt.

Usch, stackars dig, har du läst om graviditetsklåda på 1177? Står att du bör kontakta barnmorska för att få hjälp.

Nej usch nu känns det inte roligt längre, det är fortfarande väldigt svagt och jag vet inte om det börjar bli rosa. Jag vet att jag bör vänta några dagar till, men det börjar bli jobbigt nu. 

Vad det här tär på allt, inte nog med ens kropp men mentalt, humöret, hormonsvängningarna och förhållandet. Känner inget stöd alls. Från ena stunden säger min man att jag inte ska testa för tidigt, sedan frågar han om jag testat, när jag sedan uttrycker oro att det är svagt och jag är orolig för att det kommer vara kört så suckar han bara och säger det är för tidigt. Jag får ta allt själv och så flyr han in i jobb och bara är sur och har ingen förståelse för att jag inte kan hantera stress, bråk eller annat, det minsta jag vill ha är att han är snäll och omtänksam men jag känner bara kyla. Ursäkta, jag vet att det är hormoner.

Nä nu tog jag Sophiahemmets test och det var tydligt plus och sade till min man att vara snäll, och det var han, jag tror inte han orkar alla svängningar fram och tillbaka och blir då kall fast det inte är riktat mot mig, jag är bara superkänslig just nu. Det som oroar mig är det inbillade rosa, skräcken, och att cb digitalt inte visat gravid. Åh vad jag skulle behöva en lugnande drink eller så, som min läkare sade: det är ju synd att man inte kan ta sig en bläcka på krogen under ruvartiden.