IVFare i Stockholm?

Det är ju så som sjöblomman säger; man kan inte direkt påverka hur det blir nu. Försök bara att slappna av. Jag hade ett lindrigt äggplock i jämförelse med sjöblomman. Jag behövde vila hemma en dag, själva äggplocket gick supersnabbt, jag märkte det knappt, och det var inget som var övermoget osv trots att jag hade olika storlekar och utveckling...
Alla är unika! Så du kommer uppleva det på ditt sätt. Man klarar nog av mycket, när man är i det läget man är.
Jag grät typ hela äggplocket och före samt efter. Jag hade ju lätt till tårarna pga alla hormoner... Lite sött ändå!

Vad roligt med inskrivning och vad bra att du gillade din BM. Jag bara längtar efter NIPT resultat så jag kan byta till Södra BB hehe

Snart får du se din bebis ju, spännande!!! Vart ska ni göra den nånstans?

 Jag hoppas det.  Blir 2 veckor på onsdag som jag gjorde testet. Hon sa 2-3 veckor, men vad jag har läst på nätet verkar de flesta har fått svar efter 10 dagar-2 veckor. Vi får ju reda på kön oxå, men jag är nästan helt hundra på att det blir en tjej. Får se om jag har rätt eller fel hehe.

Med första sonen drömde jag om att jag födde en pojke med kepsen på haha, han hade den på sig i magen haha. 

Man kanske kan se det som starkt, men för mig är det ren överlevnad. Det har varit hoppet som fört mig framåt. Bland det första jag gjorde i dimman efter det där telefonsamtalet var att ringa ivf-kliniken för att försäkra mig om att jag inte var "utskriven" där nu. När jag gjort så många försök och det slutat så tragiskt. Min livlina. Jag var så angelägen om att hinna göra ett försök innan jul, annars skulle det bli först i februari och det var då mitt barn skulle ha fötts och det hade blivit alldeles för jobbigt. Det känns som att jag har en del av sorgen som jag inte vågar släppa fram ännu, som jag kan ta fram och släppa först då jag har fått ett barn. Jag vet inte om det stämmer, men om jag kommer till den punkten att jag måste ge upp drömmen om ett barn så kommer all sorg välla över mig. Den gamla ivf-sorgen över alla de försök jag gjort som inte blivit något, missfallen och den avbrutna graviditeten samt det släckta hoppet. Jag vill inte ta det ännu. Jag vill hoppas och tro att det kommer att gå bra. 

Man vet inte alls hur man reagerar i ett sådant här fall. Jag trodde aldrig att det skulle hända mig. Man har ju läst och "katastrofsurfat" om det ena och det andra, men på något sätt trodde jag inte att det skulle hända. När det gör det är det så overkligt. Man reagerar inte alls som man tror. Jag hoppas att jag inte kommer att behöva gå igenom detta igen, det är i princip omöjligt, "i princip". Jag kommer i alla fall ta moderkaksprov och inte fostervattensprov för det blev alldeles för sent och för jobbigt. Men nu tänker i på annat! Positivt. RD1!

Nu är jag supernervös inför äp imorgon! Bestämde oss för en spontanbio ikväll så är på väg mot bion nu. Hoppas på att få tankarna på lite annat =) Håll gärna en tumme eller två för oss imorgon ;)

Fick NIPT resultat idag och det var väldigt lår risk för sjukdomar. Och så fick vi reda på kön på bebisen 

Nu kan jag äntligen byta till Södra BB 

Gick in i v 14 idag (13+0)
Helt sjukt hur fort tiden går nu.
Lillflickan i magen mår bra, magen växer och jag mår inte lika illa som förut. Mindre trött har jag oxå blivit.

Längtar tills man kan börja köpa kläder och sånt....

Nu är jag ruvare! För allra första gången! Allt har gått bra. 2 av mina fyra ägg var omogna. Ett sattes då in idag och såg jättefint ut och hade precis delat sig en gång till när vi fick se det på skärmen Det andra ägget odlar de vidare, nästa vecka får jag veta om det blev en blastocyst som gick till frysen, hoppas, hoppas!