Varför suger alla föräldrar?

Haha jag har samma känsla inför mitt bonusbarns kusiner. Kan irritera mig på småsaker min bonus gör då och då, men efter en veckas semester tillsammans med kusinerna dyrkar jag marken bonusen går på :) Hen är så SJUKT mycket mer väluppfostrad än vad de är.

Det är nog så att det är rätt ovanligt att en sexåring klarar av att uppföra sig lika väl som en vuxen och att din bonusdottern då är den som är annorlunda.

Oj, vi får alltid hem väldigt välartade små sjuåringar här. Blyga och lite omogna men oftast verkar deras föräldrars hårda slit ha betalat sig i den åldern.

Tydligen är min egen unge en väluppfostrad ängel hemma hos andra också.

Skönt att höra, förhoppningsvis har vi bara haft otur hittills.

Håller tummarna för när de trevliga vännerna dyker upp så man känner man kan stödja ett tätare umgänge. Det är svårt att vilja uppmuntra detta när de andra barnen beter sig illa, vilket känns synd.

Självklart förväntar jag mig inte samma beteende som från en vuxen (det är för övrigt inte alla vuxna som beter sig väl ehller ska gudarna veta).

Men jag förväntar mig att inte behöva bli förolämpad eller kontinuerligt ignorerad/avbruten i mitt eget hem.

Nu är min dotter 10 men jag har faktiskt tänkt på att av alla kompisar hon någonsin haft här hemma så är det bara en som varit otrevlig på något sätt. Och det var när hon var 6 år, nu när hon blivit lite äldre är även hon trevlig.

6-åringar i största allmänhet är odrägliga otrevliga elaka små aliens. Inte pga uppfostran, utan pga en väldigt jobbig tid av utveckling för dem. De växer i från det för att bli trevliga små 7-åringar. Din bonus kanske är lite sent utvecklad, eller så kanske hon uppför sig väl hemma och tar igen det borta. Det kan ju också vara så att hon helt enkelt hoppar över 6-årskrisen och tar igen det i tonåren.

^ ^ 
Ja, jag njuter verkligen av varje dag nu och är inställd på att trotset kan komma när som helst.
Trotts som tonåring känns som något som hör till ^ ^

Jag har tyvärr samma erfarenhet. Och det värsta tycker jag är när det brister så kapitalt i skolan. De barn som har koll på läget och vet hur man uppför sig får ingen backning eftersom lärare/personal inte säger till dem som missköter sig på skarpen. Och de barn som inte uppför sig får ingen tillsägelse > lär sig aldrig vad som är rätt och fel.

Min son är väldigt mån om att saker och ting ska gå rätt till, att det ska vara rättvist exempelvis och vad man får och inte får säga till varandra. När så saker sker på raster tex. så har vi tutat i honom sen han var liten att om det blir en jobbig situation som ni inte kan lösa själva så var inte rädda för att säga till en vuxen. För det stödet måste vi vuxna stå för, att reda ut vad som hänt osv.
Men då jobbar skolan utifrån teorin att barnen själva ska lösa sina konflikter. Där blir det krock. För jag kan tänka mig att de löser det mesta alldeles utmärkt på egen hand. Men NÄR ett barn faktiskt kommer med ett problem och vill ha backning så får man banne mig ta och följa med och se efter vad det är som har hänt.

Just nu är vi i processen att byta skola för vi tycker inte det håller längre. Skolan säger att de jobbar för respekt, lika värde osv men det upprätthålls tyvärr inte och det går ut över de barn som "sköter sig" så att säga och som inte vill annat än att få gå i skolan och lära sig saker och vill ha arbetsro.

Det är tydligt för mig att de barn som lärts respekt hemma alltid kommer straffas för det i skolan, så länge som det finns ouppfostrade barn.
Eftersom de barn som inte fått lära sig visa hänsyn kommer trycka ner dem.

Angående ditt inlägg, min upplevelse är att lärarnas prioritet nummer 1 är att fokusera på att inga barn ska "pekas ut" eller "känna sig kränkta".
Man skyddar hellre problembarnen och låter det gärna gå ut över de barn som beter sig väl.

Jag tror Engelska skolan kan vara ett bättre alternativ, där verkar lärarna få backning uppifrån att faktiskt ta ledar-rollen.

Bra tips, vet inte om det finns nästgårds men vi ska jobba hårt för att hitta en skola där allmän hyfs och respekt är högprioriterat!