Fräscha smala nyblivna mammor...
ser man banne mig överallt....små bebisar i vagnar o platt mage på mammorna o smala som stickor... *mummel* Jag satt på en bänk o tittade lite på folk o dom är ju hur många som helst, o fräscha ser dom ut oxå...som att dom bara lånat barnet typ =) Visst, det är ju så man VILL se ut (men inte gör) men hur gör dom? Går det av bara farten eller kämpar dom? Med mitt andra barn gick jag ner utan att jag gjorde nåt, gick ner till 58 kg och jag är 177 cm så jag var rätt smal, så smal har jag aldrig någonsin varit...varken före eller efter =)
Jag kan bli lite knäpp o tänka att "jamen bara jag får bebisen så kommer jag att bli jättesmal o fin, vänta bara..." fast det lär jag ju få se i stjärnorna efter, jag är enormt lat (o bekväm) och orkar verkligen inte träna, tycker det är supertrist att vara ute o gå bara...o simma lär jag aldrig mer kunna göra efter bebisen kommer för jag kommer aldrig att ha barnvakt...jag verkar tro att en snygg kropp kommer automatiskt =) Men jag vet ju att det inte är så...jag brukar inte ha problem egentligen, brukar se helt ok ut trots tre barn o att jag aldrig tränat...brukar tänka att det skulle ändå kunna bli så mkt bättre om jag tränar. Men jag orkar ändå inte....mest är det kanske min sociala fobi som sätter stopp för det, vågar helt enkelt inte fara dit där det är massa folk, simma är ok men det är annorlunda. Aldrig på nåt träningsställe där nån kan SE om jag gör fel tex....
Jag har aldrig sett mig som tjock....känns som jag är rätt ok...men när man ser sig i ett skyltfönster, eller på kort eller bara när man provar kläder...herregud!!! Jag kan ärligt inte ha några byxor jag tycker är snygga (INNAN jag blev gravid alltså) och jag vägrar inse att jag är tjock....en dag var jag på varenda affär i hela stan men inget passade, till slut bara rusade jag till bilen och grät hela vägen hem....jag ÄR inte tjock...jag vägrar. När jag beklagar mig för min kille säger han bara att jag får väl göra nåt åt saken då eller ger mig nån liten pik, istället för att säga att han tycker om mig som jag är... Jag vet att han har väldigt svårt för tjocka...fast det är samtidigt fel ord för jag dömer inte ANDRA för hur dom ser ut, har svårt att säga att nån är direkt tjock, vissa är ju bara SÅ fina fast dom är överviktiga....men jag känner mig bara som en oformlig massa....ibland vill jag inte klä av mig så han ser eller jag har svårt att ha sex för det känns som att han tycker jag är äcklig och avtändande...usch, jag tycker inte om mig själv längre.... =(